1. Är dagen fylld av oro och bekymmer
och ovisshet gör vägen svår att gå,
så stanna upp och ge dig tid att lyssna...
Text: Maj Bylock 1983 (52 år)
Musik: Anfinn Øien 1967 (45 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]
Författaren Maj Bylock berättar själv så här om psalmens tillkomst (återgivet efter Nivenus: Psalmer och människor, Verbum 1991, s. 101f):
"NärJohan, fyra år, en dag kom hem från kyrkans barntimmar, var han djupt besviken.
- Jag vill inte gå dit mer, sa han, för dom ljuger. Dom sa att vi skulle gå till kyrkan och träffa Gud. Så fanns där bara en tavla.
Det händer att vuxna kyrkobesökare upplever något som liknar det Johan kände. Språket, som är så klart för dem som redan vet och tror, blir ofta obegripligt för den oinvigde. Budskapet når inte fram! Upplevelsen man innerst inne hade hoppats på uteblir, och kanske går man aldrig mer tillbaka.
Som lärare i grundskolan och författare till läromedel i religionskunskap för årskurserna 1-6 arbetade jag under mer än tjugo år med att för barn försöka klargöra bibelns och psalmernas språk. Men att själv skriva en psalm tänkte jag inte på förrän några kvinnopräster 1978 uppmanade kvinnliga författare att skriva för den nya psalmbok som då var under arbete. De gamla psalmerna dominerades nästan helt av manligt tänkande, och antalet kvinnliga psalmförfattare var mycket litet.
Jag greps av lust att försöka. Min psalm skulle uttrycka min egen tro på ett sådant sätt att budskapet kunde nå fram till alla, rakt in i deras eget liv.
En dag lyssnade jag på radion medan jag stod i köket och skalade potatis. Programmet handlade om arbetet med de nya psalmerna. Där sades bl a att det fanns ont om psalmer på temat Helig Ande.
Jag tänkte på hur svårt det hade varit att för barnen förklara just det begreppet. Ja, jag hade själv haft svårt att fatta det innan jag började skriva om det till 'kraft från Gud'. Då blev Guds Ande kraften jag ibland fick känna, när jag blev stilla i min egen maktlöshet.
Och plötsligt... Jag måste, som ofta förr, byta potatisskalaren mot pennan och stänga av programmet. Ord trängdes i mitt huvud!
Psalm 524 föddes vid ett köksbord utan att sedan behöva bearbetas med mer än några ord. Den föddes mitt i vardagen som ett naturligt delmoment i människans uppgift här på jorden: att positivt så gott vi kan medverka i den ständigt pågående skapelseprocessen.
Något i psalmen som kom upp till diskussion vi durvalet var orden "kanske, kanske". Inte kunde man låta en hel församling sitta och sjunga så!
Men jag var envis, och lille Johan som kom från kyrkans barntimmar har lärt mig att jag hade rätt den gången. Guds Ande finns där, men man kanske måste söka mer än en gång innan man finner den."
och ovisshet gör vägen svår att gå,
så stanna upp och ge dig tid att lyssna...
Text: Maj Bylock 1983 (52 år)
Musik: Anfinn Øien 1967 (45 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]
Författaren Maj Bylock berättar själv så här om psalmens tillkomst (återgivet efter Nivenus: Psalmer och människor, Verbum 1991, s. 101f):
"NärJohan, fyra år, en dag kom hem från kyrkans barntimmar, var han djupt besviken.
- Jag vill inte gå dit mer, sa han, för dom ljuger. Dom sa att vi skulle gå till kyrkan och träffa Gud. Så fanns där bara en tavla.
Det händer att vuxna kyrkobesökare upplever något som liknar det Johan kände. Språket, som är så klart för dem som redan vet och tror, blir ofta obegripligt för den oinvigde. Budskapet når inte fram! Upplevelsen man innerst inne hade hoppats på uteblir, och kanske går man aldrig mer tillbaka.
Som lärare i grundskolan och författare till läromedel i religionskunskap för årskurserna 1-6 arbetade jag under mer än tjugo år med att för barn försöka klargöra bibelns och psalmernas språk. Men att själv skriva en psalm tänkte jag inte på förrän några kvinnopräster 1978 uppmanade kvinnliga författare att skriva för den nya psalmbok som då var under arbete. De gamla psalmerna dominerades nästan helt av manligt tänkande, och antalet kvinnliga psalmförfattare var mycket litet.
Jag greps av lust att försöka. Min psalm skulle uttrycka min egen tro på ett sådant sätt att budskapet kunde nå fram till alla, rakt in i deras eget liv.
En dag lyssnade jag på radion medan jag stod i köket och skalade potatis. Programmet handlade om arbetet med de nya psalmerna. Där sades bl a att det fanns ont om psalmer på temat Helig Ande.
Jag tänkte på hur svårt det hade varit att för barnen förklara just det begreppet. Ja, jag hade själv haft svårt att fatta det innan jag började skriva om det till 'kraft från Gud'. Då blev Guds Ande kraften jag ibland fick känna, när jag blev stilla i min egen maktlöshet.
Och plötsligt... Jag måste, som ofta förr, byta potatisskalaren mot pennan och stänga av programmet. Ord trängdes i mitt huvud!
Psalm 524 föddes vid ett köksbord utan att sedan behöva bearbetas med mer än några ord. Den föddes mitt i vardagen som ett naturligt delmoment i människans uppgift här på jorden: att positivt så gott vi kan medverka i den ständigt pågående skapelseprocessen.
Något i psalmen som kom upp till diskussion vi durvalet var orden "kanske, kanske". Inte kunde man låta en hel församling sitta och sjunga så!
Men jag var envis, och lille Johan som kom från kyrkans barntimmar har lärt mig att jag hade rätt den gången. Guds Ande finns där, men man kanske måste söka mer än en gång innan man finner den."
Maj Bylock:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar