1. Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag...
Text: Bengt Engelbrekt Nyström 1936 (49 år)
Musik: Svensk 1697, se nr 225 i 1697 års koralbok, bearb. för 1939 års koralbok
En psalm av en matematiklärare vid Högre allmänna läroverket på Södermalm i Stockholm. Fast av läroverksmiljön och matematiken syns inte mycket i psalmen, som ju utgår från en naturliknelse och även i övrigt är ganska jord- och kroppsnära. Orden om "den bördas tyngd som gör ryggen rak" har flitigt citerats, och psalmen har ö.h.t. gott om pregnanta uttryck, t.ex. bönen: "Lär mig att minnas att denna jord / och icke blott himlen är din." Psalmen har genom åren kommit till ganska flitig användning, helst som även melodin (ett fynd från 1697 års koralbok, där den om än i ganska annorlunda form återfinns till texten O Herre Gudh tin helga Budh) är mycket spänstig och lättsjungen. Även i den enskilda andakten, och särskilt i samband med helgsmål ("den kommer så stilla, din vilodag", v. 2) är den mycket passande.
Psalmens avslutningsord, bönen "mät mig, o Gud, med din mildhets mått / en gång på uppståndelsens dag" har dock inte utan skäl kritiserats skarpt, eftersom den kan leda tankarna till något slags fusk med mått och vikt som inte höves vår Herre och "hans stränghets lag". Evangelium och rättfärdiggörelsen genom tro handlar ju inte om att Gud prutar lite på sin lag så att vi lättare ska kunna slinka igenom, utan om att vi av ren nåd, men samtidigt på helt lagliga grunder, kan frikännas genom tron på Jesus, som enligt Första Johannesbrevet 2:2 "är det offer som sonar våra synder, och inte bara våra, utan hela världens". Något särskilt "Guds mildhets mått", skilt från "hans stränghets lag", finns alltså egentligen inte, och det har föreslagits alternativslut som t.ex. "men låt mig få skörda vad Kristus sått / en gång på uppståndelsens dag." Inte förrän 2029 är det dock tillåtet att göra sådana förändringar i texten.
Om psalmens tillkomst berättar Oscar Lövgren följande: (Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 469):
2 kommentarer:
Det som står i Jakobsbrevet, "Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen", kan kanske rättfärdiga sista versens ord, kan hända.
Tack för kommentaren! Konstruktivt förslag, med sympatisk försiktighet framfört, och det är ett tänkvärt bibelord du refererar!
Men sista versen i psalmen refererar ju varken till min egen bristfälliga eller Guds fullkomliga barmhärtighet, utan till något "mått" som verkar mindre noga än det vanliga måttet. Om jag nu alls ska mätas, så har Gud inget annat mått än helighetens mått, åskådliggjort genom Jesus. Och jämfört med honom kommer jag obönhörligen till korta. Men genom honom och hans fullkomliga lydnad och fullkomliga barmhärtighet kan jag också bli frälst.
Så jag tror fortfarande att det är livsfarligt att införa begreppet "Guds mildhets mått" som lätt kan tolkas som att Gud prutar av lite på lagens krav när han ser hur dåligt det går för oss med att uppfylla dem. Men det är väl inte så frälsningen går till? Eller?
Tack i alla fall för förslaget till "lösning" - du har rätt i att man välvilligt bör pröva några tankevarianter eftersom bibeln själv har en enorm variation av uttryckssätt, ibland skenbart motsatta. I de flesta fall går psalmbokens uttryck att försvara med hänvisning till någon bibelvers med liknande tankegång; men här tror jag tyvärr att det är omöjligt.
Skicka en kommentar