1. O salighet, o gåtfullhet,
o Kristi törnekrona...
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än].
Denna sång skrevs omkring ett år efter Sven Lidmans omvändelse (som han själv daterade till den 17 mars 1917) och omkring tre år innan han anslöt sej till pingstväckelsen. Enligt författaren skrev han sången "med hela min varelse som insats".
Sången trycktes 10 år senare med Beatrice F Johnsons melodi i Tillägg till Segertoner 1928 och blev snabbt välkänd i vida kretsar. Men efter författarens brytning med pingstväckelsen 20 år senare försvann den ur alla utgåvor av Segertoner ända fram till 1988, då den ju t.o.m. togs in i den gemensamma, ekumeniska psalmboken.
Första och sista strofen av psalmen hör till det innerligaste och skönaste som skrivits i svensk andlig diktning, ja, i svensk dikt överhuvud. Stroferna däremellan, som uttrycker överlåtelse till Kristus, är däremot av mer tvivelaktigt andligt och poetiskt värde ("jag svär dig trohet, ödmjukhet(!))". Och det var då för väl att vi i psalmboken slapp den ursprungliga fjärde strofen, den som löd:
All synd, all smuts, allt lågt begär
ditt rena blod avtvagit,
när som en krigsman i din här
ditt kors(!) som svärd jag tagit.
Men första och sista strofen är som sagt sublima, liksom Beatrice F Johnsons melodi. Sista strofens uttryck "Av fröjd vill hjärtat gråta" har författaren Stefan Andhé f.ö. använt som titel på en av sina kåserisamlingar (1991).
Sven Lidman på äldre dar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar