1. O helge Ande, dig vi ber
att du oss tro och visshet ger
och hos oss förbliver
i svåra strider...
Text: v. 1 från 1100-talet, v. 2-4 Martin Luther 1524 (41 år) "Nun bitten wir den heiligen Geist", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år) "Nw bidie wi then helga and", bearb. Anders Frostenson 1983 (77 år)
För Wallins version från 1814-16, lätt bearbetad, se Stora Nätpsalmboken nr 137
Musik: Medeltida kyrklig sång / Wittenberg 1524
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av Frostensons text inte återges här]
Denna psalm är från början en s.k. pingstleis. Första versen är känd i en återgivning av folkpredikanten Berthold von Regensburg (d. 1272), men är troligen äldre än så. Melodin som tillsammans med den av Luther tilldiktade texten trycktes i Johann Walters Chorgesangbuch 1524 finns upptecknad redan 1420 och kan, även den, vara betydligt äldre. (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 400, Gummessons 1964).
Psalmen översattes till svenska, troligen av Olaus Petri, för Swenske songer 1536. För 1819 års psalmbok bearbetades översättningen betydligt av Johan Olof Wallin, och för 1986 års psalmbok gjorde Frostenson en ny version.
Texten är en innerlig bön till den helige Ande, men kanske inte längre sjungen främst vid pingst (om en alls sjungs längre). Dess högstämda allvar och "memento mori"-karaktär (i första och sista strofen) gör den dock till en för andaktslivet central psalm, som med fördel kan läsas och bedjas högt tillsammans, men som också är utomordentligt vacker som körsång.
Denna psalm är från början en s.k. pingstleis. Första versen är känd i en återgivning av folkpredikanten Berthold von Regensburg (d. 1272), men är troligen äldre än så. Melodin som tillsammans med den av Luther tilldiktade texten trycktes i Johann Walters Chorgesangbuch 1524 finns upptecknad redan 1420 och kan, även den, vara betydligt äldre. (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 400, Gummessons 1964).
Psalmen översattes till svenska, troligen av Olaus Petri, för Swenske songer 1536. För 1819 års psalmbok bearbetades översättningen betydligt av Johan Olof Wallin, och för 1986 års psalmbok gjorde Frostenson en ny version.
Texten är en innerlig bön till den helige Ande, men kanske inte längre sjungen främst vid pingst (om en alls sjungs längre). Dess högstämda allvar och "memento mori"-karaktär (i första och sista strofen) gör den dock till en för andaktslivet central psalm, som med fördel kan läsas och bedjas högt tillsammans, men som också är utomordentligt vacker som körsång.
Enligt Gösta Hagelin: Människoöden i psalmboken (1 saml, Lindblads 1943) var denna psalm fram t o m 1800-talet den mest använda psalmen vid avrättningar, åtminstone här i Sverige, varvid huvudet avhöggs under sista strofen. Ett stycke psalmhistoria, också detta.
Berthold von Regensburg:
Martin Luther:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar