1. Morgonrodnaden skall väcka
mig till lovsång med sin glans.
Mina händer vill jag sträcka
upp mot Herren. Allt är hans...
Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), Anders Frostenson 1980 (74 år), se även Stora Nätpsalmboken nr 396
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Denna i flera avseenden strålande morgonpsalm publicerades första gången i Wallin "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814. Den samlingen var Wallin själv inte riktigt nöjd med, eftersom den pressats in i karolinska psalmbokens (1695 års) disposition och nummerföljd, så att en gammal psalm måste uteslutas för att en ny skulle kunna tas in (på samma plats).
Men denna morgonpsalm präglas på inget vis av missnöje, utan andas glädje och tacksamhet rakt igenom. Visserligen är det inte som i Psaltaren författaren som vill väcka morgonrodnaden (jfr Psalt. 108:2, som inspirerat anslaget också till en annan Wallin-psalm!), utan han nöjer sej ödmjukt med att bli väckt av den. Men en klart morgonpigg stämning går igenom psalmen, som väl gör sej bäst tidiga morgnar, utom på vintern då den kanske t.o.m. skulle kunna sjungas i högmässan - t.ex. på Kyndelsmässodagen!
Frostenson har här gjort en försiktig men fin bearbetning, även av de omstridda orden om att solen brinner lika härlig nu som vid världens skapelse, vilket somliga ifrågasatt.
J O Wallin:
mig till lovsång med sin glans.
Mina händer vill jag sträcka
upp mot Herren. Allt är hans...
Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), Anders Frostenson 1980 (74 år), se även Stora Nätpsalmboken nr 396
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Denna i flera avseenden strålande morgonpsalm publicerades första gången i Wallin "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814. Den samlingen var Wallin själv inte riktigt nöjd med, eftersom den pressats in i karolinska psalmbokens (1695 års) disposition och nummerföljd, så att en gammal psalm måste uteslutas för att en ny skulle kunna tas in (på samma plats).
Men denna morgonpsalm präglas på inget vis av missnöje, utan andas glädje och tacksamhet rakt igenom. Visserligen är det inte som i Psaltaren författaren som vill väcka morgonrodnaden (jfr Psalt. 108:2, som inspirerat anslaget också till en annan Wallin-psalm!), utan han nöjer sej ödmjukt med att bli väckt av den. Men en klart morgonpigg stämning går igenom psalmen, som väl gör sej bäst tidiga morgnar, utom på vintern då den kanske t.o.m. skulle kunna sjungas i högmässan - t.ex. på Kyndelsmässodagen!
Frostenson har här gjort en försiktig men fin bearbetning, även av de omstridda orden om att solen brinner lika härlig nu som vid världens skapelse, vilket somliga ifrågasatt.
J O Wallin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar