torsdag 18 februari 2010

496 Morgonens rodnad över bergen brinner







1. Morgonens rodnad över bergen brinner.
Stilla från jorden nattens skuggor svinner.
Kom, låt oss alla
inför Gud nedfalla,
honom tillbedja.

2. Bönen förjagar själens sömn och tröghet.
Över oss lyser nådens glans och höghet.
Ljuvligt av höjden,
frälsningen och fröjden
till oss nedkommer.

*3. Fadern, som bortom alla stjärnor tronar,
Sonen, som världen med sitt blod försonar,
Anden, som talar
mäktigt och hugsvalar,
tillhör all äran.

Amen.


Text: Oscar Mannström 1928 (53 år)
Musik: Medeltida hymnmelodi


Den här psalmen är en "slow starter" - efter att ha blivit totalt förbisedd i arbetet med 1937 års psalmbok kom den ett halvsekel senare in i 1986 års psalmbok. Det är nog främst via den s.k. tidegärden psalmen har blivit spridd och använd, för inte var det Kyrkovisor för barn 1960 som gjorde den känd. (Fast boken bidrog kanske).

Psalmen är en morgonpsalm, men också en inledningspsalm. Under midvintertiden torde den åtminstone i norra Sverige vara lämplig att inleda även högmässor med.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Bönen förjagar. Knappast samma sak som att be att bönen måtte förjaga: Bönen förjage själens sömn och tröghet.

Rädsla för konjunktiv. Så märkligt då att de valt "till oss nedkomme" (fast det hette väl "nedströmme").
Jättedålig stilkänsla. Inkonsekvens.
Andra "gamla" ord står ju kvar, arför byts andra ut? Verbet nedströmma byts ut mot nedkomma (!). Flera andra exempel.
Så blir det när man ändrar i god diktning. Hur kan detta ha gått igenom? Slarv eller uppgivenhet. Det går ju inte att göra denna hymn bättre!

Andreas Holmberg sa...

Ingen skugga över psalmkommitten beträffande själva inkonsekvensen - det var jag som glömt ett r i "nedkommer". Men du har rätt i att originalet har konjunktiv. Tack för anmärkningen!