onsdag 17 februari 2010

505 När allt omkring mig vilar





Utjämnad koralvariant:



1. När allt omkring mig vilar,
till dig min ande ilar,
o Gud, och lovar dig.
När världens larm försvinner
och jag mig ensam finner,
är du, barmhärtige, hos mig.

2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina,
uti ett ljus som ej går ner.

3. Det ljuset när mig bliver,
då natten mig omgiver;
därvid jag somnar in.
Därvid jag vaknar åter,
så länge du mig låter
här fostras att bli evigt din.

4. Låt mig din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna,
där själv du solen är,
där jag på dig blott aktar,
ditt anlete betraktar
och kommer dig alltmera när.


Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), 1818
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år)


Denna psalm utgavs första gången i "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" (1814). Men den överarbetades av Franzén och publicerades i ovanstående skick i Stockholms-Posten den 22 april 1818. Det är en psalm främst för den enskilda andakten ("när jag mig ensam finner") men kan givetvis också sjungas eller läsas vid gemensam kvällsbön strax före sänggåendet (typ "completorium").

Som Oscar Lövgren påpekar i Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) har psalmen tydlig släktskap med Gerhardts berömda aftonpsalm "Nun ruhet alle Wälder", till vars melodi den också sjungs. Kanske kan den betraktas som en "kortversion"?

F M Franzén:
Frans Michael Franzén porträtterad 1823 av Johan Gustaf Sandberg
Notmanuskript av Isaac:

2 kommentarer:

Annika sa...

Tycker denna känns trygg läsa innan jag somnar på kvällarna.

Andreas Holmberg sa...

Tack för kommentaren, Annika! Det dröjde fem år innan jag upptäckte den, men jag uppskattar det långsamma samtalet. Roligt att psalmen fortfarande används i den enskilda andakten, där den verkligen passar bra.