1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, profet och Kung.
Du hans stjärna skådar.
Stäm upp i helig fröjd din röst...
Text: Johan Olof Wallin 1811-1818 (32-39 år) "Statt upp, o Sion", bearb. Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
(För en bearbetning i närmare anslutning till originalet, se Stora Nätpsalmboken 261)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
Johan Olof Wallin ville inte ta in den "makaroniska" (blandspråkliga) psalmen In dulci jubilo i sin psalmbok, där latinet för första gången sedan reformationen 300 år tidigare helt bannlystes från psalmboken. Men han filade nästan hela 1810-talet på denna nydiktade psalm som 1819 infördes till samma medeltida melodi, känd även från 1400-talsuret i Lunds domkyrka.
Även denna psalm blev omtyckt och gärna sjungen (fast In dulci jubilo kom tillbaka i psalmboken 1937). Särskilt de två sista verserna: "Ditt ord, o Jesu, bliva må" resp. "Lys, helga stjärna" har flitigt sjungits i våra kyrkor som predikstols- eller avslutningspsalm. Den sista versen passar ju också väl till Trettonhelgens funktion som Svenska kyrkans och EFS:s stora "missionshelg".
Britt G Hallqvists bearbetning från 1980 blev dock inte helt lyckad, särskilt inte jämfört med vad denna utomordentligt skickliga språkbehandlare eljest presterat i restaureringsväg. I formellt avseende försvagades Wallins suveränt klangfulla rimflätning i slutet av varje strof. Och beträffande själva innehållet - som naturligtvis är det viktigaste - upplevdes många att sista strofen plötsligt innehöll universalistisk förkunnelse ("alla knän skall böjas i Jesu namn vid nådens tron") istället för som tidigare en bön om allas frälsning ("alla knän må böjas vid Jesu nådefulla röst"). Aposteln skriver visserligen att alla knän till slut skall böjas eller åtminstone att detta är Guds intention med Jesus´ upphöjelse (Fil. 2:10f), men inte uttryckligen att det ska ske redan i nådens tid - eller frivilligt och med glädje.
Johan Olof Wallin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar