134 Gläns över sjö och strand

Alt. koral från 1939 års koralbok (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!)

1. Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följer dig gärna,
strålande stjärna,

strålande stjärna.

2. Natt över Judaland,

natt över Sion.
Borta vid västerrand

slocknar Orion.
Herden, som sover trött,

barnet som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,

3. gånga från lamm och hem,

sökande Eden.

Stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

4. Armar där sträckas dem,

läppar där viska,

viska och räckas dem,

ljuva och friska:

"Stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem."

Barnen och herdarna 
följer dig gärna,

strålande stjärna,

strålande stjärna.

Text: Viktor Rydberg 1891 (63 år), ngt bearb. av A.T. 1893

Musik: Alice Tegnér 1893 (29 år), alt. Ivar Widéen 1916 (45 år)

I sin sista roman, Vapensmeden (1891), målar Viktor Rydberg en sommaridyll "På mäster Gudmunds brygga", där ovanstående dikt ingår. Det är vapensmeden Gudmunds dotter Margit som sjunger den under en roddtur på Vättern, medan hon spelar på harpa. (Ganska långt från de isbelagda vidderna på Youtube-filmen ovan, alltså). Enligt professor Martin Lamm utgjorde Rydbergs roman "blott en ram för en följd poetiska tavlor, växlande med formsköna dikter och djuptänkta sanningar" (Lamm: Viktor Rydberg, 1900). Och det enda i denna roman som riktigt lever in på 2000-talet är nog dikten om Betlehems stjärna, i varje fall dess två första strofer, som nu hör till den stående julrepertoaren.

Psalmens har en poetisk skönhet men är dock i sak något förvirrande (den var ju heller aldrig skriven som psalm). Istället för de vise männen från österns länder blir det i denna sång barnen markens herdar som ser en stjärna "i öster" (inte "sett hans stjärna i Östern" KB 1917 eller "sett hans stjärna gå upp" NT 81) och som följder den, "sökande Eden", fram till "lustgårdens glindrande stängsel", där armar och läppar (barnets eller dess moders?) möter dem till omfamning och kyss - och till en viskning: "Stjärnan från Betlehem / leder ej bort, men hem". (En upprepning av satsen från första strofen).

Tredje strofen är dock en icke oäven allusion på 1 Mos. 2-3 om Edens lustgård och det syndafall, som slutade med att Gud stängde lustgården för människorna. I Jesus sträcker Gud sina armar emot oss och öppnar paradiset på nytt. När vi kommer till honom kommer vi hem.

Det förtjänar att påpekas att det helt och hållet är Alice Tegnérs förtjänst att denna dikt finns i psalmboken. Redan under Rydbergs livstid, ett par år efter att Vapensmeden kommit ut, bearbetade hon och tonsatte dikten så att den fick fyra likformiga strofer - vilket i allmänhet är en förutsättning för att en sång ska gå att använda som församlingssång. I denna form gavs den ut i Sjung med oss, mamma, häfte 2, år 1893, och blev snabbt spridd och välkänd.

Alice Tegnér har berättat att när sången första gången skulle sjungas för Viktor Rydberg, som liksom familjen Tegnér var bosatt i Djursholm, samt inspektor vid skolan i Djursholm, var hon ”orimligt nervös” eftersom hon ändrat i texten. När hon efter framförandet frågade Rydberg om han tagit illa upp av hennes ändringar, svarade han: ”Kära fru Tegnér, ändra hur mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt blir aldrig folkets egendom, förrän den sjunges.” (Palmborg, Stina (1945). Alice Tegnér. Stockholm: Natur & kultur. Sid. 155 ff.)

Tack vare den popularitet sången på detta sätt fick i skolor och hem, blev den aktuell för 1937 års psalmbok. Men den togs inte in bland julpsalmerna utan under rubriken "Barn". Och den fick, ännu märkligare, inte behålla Alice Tegnérs melodi (som alltså följt den ända sedan Rydbergs dagar), utan fick två nyare koraler av Ivar Widéen resp. Oskar Lindberg, som ingen av dem klarade konkurrensen med Alice Tegnérs melodi utan snabbt kom att tillhöra "koralbokens dödkött", även om åtminstone Widéens melodi idag framförs ibland som kör- eller solostycke. 

I 1986 års psalmbok togs Alice Tegnérs klassiska melodi äntligen in - utan alternativförslag. Men då var hon själv död sedan över 40 år tillbaka.

Viktor Rydberg:

Alice Tegnér: