133 Himlen är så härligt blå

Lång version:

Kortare version: 



1. Himlen är så härligt blå,
underbar att titta på.

Många tusen stjärnor blinkar,

och de säger, när de vinkar:

Kom till oss och hälsa på,

kom till oss och hälsa på!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1810 (27 år), 1853 (70 år) "Dejlig er den himmel blå", sv. övers. Swen Christer Swahn 1978 (45 år)
Musik: Jacob Gerhard Meidell 1840 (62 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

Detta är en av Grundtvigs allra tidigaste psalmer, vars tidigaste version skrevs under hans stora själskris i december 1810 och trycktes 1815. Den hade ursprungligen hela 19 verser, men den psalm vi idag har i den svenska psalmboken - liksom i den danska - utgår från en förkortning som Grundtvig själv gjorde på äldre dagar. Men jämför gärna de två versionerna! (Sven Christer Swahn översatte även den längre versionen, men vad jag vet publicerades den aldrig annat än som del av Statens Offentliga Utredningar inför utgivningen av 1986 års psalmbok).

Psalmens berättande karaktär var inte något nytt - under reformationstiden och fram till 1695 års psalmbok fanns det gott om rimmade evangelieparafraser, ett slags kyrkmålningar på vers. Men det psalmideal som rådde under Grundtvigs ungdom, och som hos oss fått sitt tydligaste uttryck i 1819 års wallinska psalmbok, var betydligt stramare och mer abstrakt orienterat. Liksom Grundtvigs yngre samtida, Hans Christian Andersen med sina Eventyr, legitimerade han i början sin levande konkretion genom att uttryckligen dedicera sitt verk till barnen, men när han på 1830-talet åter tog upp psalmskrivandet på allvar skrev han lika barnsligt friskt för de vuxna.

Översättningen av Sven Christer Swahn återger i vår tid Grundtvigs friska stil bättre än den äldre översättning av Severin Cavallin som fanns i 1937 års psalmbok ("Härlig är Guds himmel blå"). Att, som Swahn får det till, "vi kan följa samma stjärna" som de vise männen är dock inte Grundtvigs mening. Däremot säger han att vi också har en stjärna att följa: den stjärnan som även enligt Swahns version är Guds eget ord.

Noteras bör att Grundtvig inte talar om något stall, utan om "hytten" - enligt Matteus går de vise männen in i "huset, där barnet var". Och Josef vore väl också skräp till karl om han inte efter den första nattens nödbostad lyckats ordna en ordentligare lägenhet åt mor och barn. Ö.h.t. finns det i äldre psalmböcker (före nuvarande) inga sammankopplingar mellan stallet/krubban och Österns vise, medan det i nuvarande psalmbok finns mängder. Är det under påverkan från våra julkrubbor, där de vise männen - vars antal inte anges i bibeln - ju långt ifrån alltid placeras "på väg" utan som redan framme vid barnet i krubban? Jfr vad prosten Anders Brogren skriver i sin uppsats Augustus, Quirinius, skattskrivningen och stjärnan. Jämför även artikeln i SPT 5/07: Mysteriet med den försvunna skattskrivningen och andra mysterier (bl.a. "Mysteriet med det försvunna stallet").

Beträffande melodin har många kompositörer känt sej kallade att tonsätta denna psalm. Men den som verkligen lyckades träffa den i god mening barnsliga tonen var med kompositören A P Berggreens ord "en gammel Mand, der ellers aldrig har givet sig af med Komposition", en tulltjänsteman och f.d. kapten i danska armen (född i norska Sogn). Kul, eller hur?

F.ö. är Grundtvig (och bl.a. denna psalm) känd även från TV-serien Pakten från 2009.

Grundtvig i yngre år: