225 Jesus är ute och söker

1. Jesus är ute och söker.
Vem skall han finna i dag?
Vem skall i dag honom svara...

Text: Anders Frostenson 1943 (37 år), 1984
Musik: Karl-Erik Svedlund 1943 (37 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Här har vi en av de ytterst få psalmer i psalmboken som skrevs under 1940-talet! Det var som om psalmskrivandet, inte minst Frostensons eget, avstannade när 1937 års psalmbok väl var utgiven och man inte längre kunde hoppas på snar publicering och insjungning av nyskrivet material.

Men när Anders Frostenson och hans fru, pingstvänsdottern och f.d. mongolietmissionären Ulla Lidman, m.fl. hade väckelsemöten i Gustav Vasa-kyrkan i Stockholm, då behövdes det nya sånger och Anders Frostenson satte igång igen. Tonsättare var i regel Karl-Erik Svedlund från Filadelfiaförsamlingen, som Ulla Lidman-Frostenson tidigare tillhört. Den sång som hade största förblivande livskraften är denna, "Jesus är ute och söker".

Gustav Vasa kyrka:

Psalmen är ju dels en väckelsepsalm av klassiskt snitt, dels en typisk frostensonpsalm i sin betoning av hur Jesus genom sitt ord och sin Ande vandrar bland oss nu, är närvarande nu. Inte bara för 2000 år sedan. Jämför med 30-talspsalmerna Jesus från Nasaret går här fram och Kristus vandrar bland oss än.

Typiskt Frostensonskt är också att psalmtexten arbetats om flera gånger, senast 1984 inför publiceringen i psalmboken. Men melodin har hela tiden varit densamma.  

Det som i klassisk predikotradition kallats "det saliga bytet" uttrycks i denna psalm på nytt: "Han sin förlåtelse ger dej / när du din synd honom ger." Och sista strofen ger ord åt den som blivit nämnd vid namn av den sökande Frälsaren: "Herre, åt dej jag mej ger."

Här följer en mer ursprunglig version - med dess styrkor och svagheter. Kan vara intressant att jämföra - vad har blivit bättre under bearbetningarna och vad har eventuellt gått förlorat?

Istället för psalmdiktarens porträtt lägger jag här in ett porträtt av hans inspirerande och aktiva hustru, missionären och väckelsepredikanten Ulla Lidman-Frostenson (under hennes tid som riksdagsledamot på 50-talet):