i Guds händer sluter in...
Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år) "Vad kan dock min själ förnöja", bearb. Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)
Musik: Svensk 1697, jfr 1697 års koralbok nr 268
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Denna psalm utgör egentligen bara de två sista stroferna av en lång, 11-strofig psalm, en betraktelse över livets ovaraktighet och lyckans obeständighet "Vad kan dock min själ förnöja?" Liksom de två sista avslutas också de övriga stroferna med en hänvisning till "Guds händer", där vi får lägga våra liv, vare sej de blir långa eller korta, övervägande lyckliga eller olyckliga.
Men i praktiken var det redan tidigare de sista två stroferna som verkligen sjöngs (och togs in i andra sångsamlingar). Ofta användes de som kvällspsalm (den vackra mollmelodin underströk vilan och ron), ibland även vid begravningar. Först en betraktelse över välsignelsen med att lägga sina händer i Guds händer. Sedan en bön där man gör just detta - och ber om att bli ledd ("vid handen") till Guds "fröjdeland".
Stroferna tillhör inte längre de verser som folk i allmänhet kan utantill. Men i Jan Arvid Hellströms varsamma bearbetning kan de sannolikt leva vidare. De tillhör absolut vår psalmskatt - i alla bemärkelser, både poetiskt och andligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar