245 Jag nu den säkra grunden vunnit

1. Jag nu den säkra grunden vunnit
som håller hoppets ankar kvar.
I Jesus Kristus jag den funnit,
den lades innan världen var...

Text: Johann Andreas Rothe 1722 (34 år), 1727 (39 år)"Ich habe nun den Grund gefunden", övers. Carl David af Wirsén 1889 (47 år), bearb. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)

Musik: Hamburg 1690

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Det har berättats att denna psalm skrevs som en födelsedagshälsning till den unge greven Nikolaus Ludvig von Zinzendorf, som själv skrivit en sång ("Christum über alles lieben") till Rothes födelsedag två veckor innan (båda fyllde år i maj) och dessutom kallat författaren till kyrkoherde i Herrnhut. Åtminstone det sista är absolut sant, och Rothe var kyrkoherde där i 15 år, tills vissa åsiktsskillnader om den kyrkliga ordningen föranledde en flytt.

Om kärnan i evangeliet rådde dock inga skiljaktiga meningar, och psalmen är verkligen en strålande evangelisk hymn om grunden för vår tro och vårt hopp (och även vår kärlek: "vi älskar därför att Han först älskade oss", 1 Johannesbrevet 4:19). Varje vers, utom av någon anledning den första, slutar med ordet "barmhärtighet", vanligen preciserad som "Guds barmhärtighet". Psalmen är något lång men melodin glad, och den borde oftare än som sker kunna sjungas i sin helhet.

Psalmen trycktes 1726 eller 1727 i ett tillägg till den Singe- und Bet-Büchlein (sång- och bönbok) som användes i Herrnhut. År 1778 trycktes den översatt till svenska i Sions Nya Sånger, då med anslaget "Väl mig, den stund jag evigt minnes". (Den herrnhutiska läran var då så misstänkt i vårt land, att boken fick tryckas i Köpenhamn och smugglas in i Sverige).

Melodin är äldre än texten och kan såtillvida ha använts till den redan från början. Men internationellt är det idag vanligare att psalmen sjungs till följande melodi (som vi i Sverige i bearbetad form använder till bl.a. psalmerna Bevara Gud vårt fosterland och När stormen ryter vilt på hav):

: