267 Bed för mig, Herre kär

1. Bed för mig, Herre kär.
Se till mig ner.
Modfälld och trött jag är...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år), 1980 (74 år)
Musik: Oskar Lindberg 1937 (50 år), alt. Lowell Mason, se nedan (OBS! anges ej i psalmboken för denna psalm):


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller Lindberg-noter publiceras här än]

Denna innerliga bön om förbön skrevs med utgångspunkt i Romarbrevet 8:34, Hebréerbrevet 7:25, 9:24, samt Lukasevangeliet 22:31-32 (v. 3: "såsom för Petrus du / bad i hans nöd").

Psalmen hör till de Frostenson-psalmer som fanns med redan i 1937 års psalmbok och som författaren själv sedan bearbetade inför 1986 års psalmbok (så blev han också nära 100 år gammal!). Språket har förts närmare nutidssvenskan, men samtidigt försvann en del klangliga skönhetsvärden i t.ex. andra strofen:

Bed att min tro ej släcks,

bed att mitt högmod stäcks,

bed att min kärlek väcks...

Fast det är klart: hur många vet idag vad man gör när man "stäcker" något? (I o f s ett fint gammalt s.k. arvord). En synonymordbok på nätet ger följande ersättningsord: stoppa, hejda, stävja, hindra, hämma, lamslå, gäcka, omintetgöra - fast de rimmar förstås inte lika bra på "släcks" och "väcks".

Psalmen har nog inte blivit så sjungen som den förtjänar, ens under Stilla veckan, då den verkligen skulle sitta som gjuten. Oskar Lindbergs mollmelodi är visserligen mycket fin, men har inte givit texten någon "skjuts". Jag tror faktiskt att psalmen, som ju finns med i den ekumeniska psalmboksdelen, skulle vinna på att prövas med Lowell Masons mer insjunga melodi (se ovan), i varje fall tills folk har upptäckt texten.

Och psalmen borde absolut sjungas vid någon passionsandakt per år (i den mån sådana fortfarande förekommer). Samt vid enskild andakt när livet bokstavligen känns för djävligt, d.v.s. när vi upplever att "detta är mörkrets stund", eller, som Frostenson tidigare sjöng, att "nu råder mörkrets makt" (utifrån samma bibelord i Lukasevangeliet 22:53).

Vi behöver be både vår Frälsare och varandra om förbön; varje idé om att klara alla prövningar själva är utslag av andligt högmod. 

A Frostenson:


O Lindberg: