1. Ord av evighet,
Mästare, som vet
att med Gud och mänskor tala...
Text: Emil Liedgren 1919 (40 år)
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Emil Liedgrens psalm bygger på berättelsen i Markusevangeliet 7:31-37, om hur Jesus helar en dövstum man. Han ber om att också "våra tungors band" ska lösas i bön, lovsång, protest och evangelisation. Kanske fjärde strofen är den originellaste och mest kända:
Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga,
kom att våra läppar viga
och gör rösten varm
av din kärleks harm.
Originellt är också att ordet "Effata!" ("Öppna dej!") som ett av få arameiska uttryck från Jesus mun har bevarats både i Markus´ evangelium och här i Liedgrens psalm. Hebreiskans "Halleluja" och liknande finns ju i överflöd, inte minst i psalmsluten, men "Effata" finns vad jag vet bara här och ges därigenom en säregen betoning.
När Jesus i samma vers kallas "Alla löftens Ja" är det en allusion på vad Paulus skriver i 2 Korintierbrevet 1:20: "Alla Guds löften har fått sitt ja genom honom". Och när Liedgren i föregående vers talar om att nå in igenom stängda dörrar är det förstås en anspelning på uppståndelseberättelsen i Johannesevangeliet 20:19.
Birgitta Sarelins kommentar till den här psalmen är också mycket läsvärd. Ett helt bibelstudium!
E Liedgren på äldre dagar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar