301 Hur ljuvligt det är att möta

1. Hur ljuvligt det är att möta
på väg till Jerusalem
en återlöst syskonskara
när ensam man vandrar hem...

Text: Kirsten D Aagard Hansen december 1871 (21 år), 1873, sv. övers. Jakob Byström 1898 (41 år), Catharina Broomé 1984 (61 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 829 "Så ljuvligt det är att möta"
Musik: Sophie Dedekam ca 1840 (20 år) "Når solen ganger til hvile"

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm om den kristna gemenskapen skrevs under intryck av väckelsen i norska Vikedal 1871, när den unga Kirstens far var kyrkoherde där. Efter viss bearbetning trycktes psalmen, som ursprungligen hade sju strofer, i Bibelbudet i Stavanger 1873. Den översattes av Jakob Byström och trycktes i Kalendern Betlehem 1899 (tr. 1898). Även andra översättningar till svenska finns, bl.a. en av Oscar Lövgren. Men Catharina Broomé utgick från Byströms översättning när hon skapade psalmbokens version 1984.

Psalmen har många anknytningspunkter till Bibeln; själv kommer jag främst att tänka på Efesierbrevet 4:3-5 och 1 Korintierbrevet 12:27. Psalmen är något av församlingsgemenskapens "Höga Visa" i vår psalmbok - i en tid då gudstjänstdeltagandet i Svenska kyrkan minskar katastrofalt och församlingar slås samman så att gudstjänstfirande blir ännu sällsyntare än förut. Det är som om Hebréerbrevet 10:25 återklingade i Kirsten Hansens text: "Låt oss inte överge våra sammankomster..." - fast mer som en lovsång än som en förmaning. "Det finns inga ord för glädjen / som Andens gemenskap ger."

Melodin är av Sophie Dedekam och psalmen som helhet är alltså skapad av två unga damer i 20-årsåldern. En för våra psalmer inte helt vanlig bakgrund!

S Dedekam: