fredag 19 februari 2010

302 Min framtidsdag är ljus och lång



Alternativ melodi (OBS! står ej i psalmboken):



1. Min framtidsdag är ljus och lång,
den räcker bortom tidens tvång,
där Gud och Lammet säll jag ser
och ingen nöd skall vara mer.

2. Ett oförgängligt arv jag har,
i himlen är det i förvar.
Och under prövotiden här
min Fader ger vad nyttigt är.

3. Pris vare Gud, som ställt det så!
Nu slipper jag att ängslig gå.
För mig han alltid sörja vill,
vad än som här må stöta till.

4. Så har jag frid uti min själ
och sjunger lycklig: allt är väl.
Jag vandrar trygg vid Faderns hand,
han leder mig till livets land.

5. Men, Herre Jesus, lär du mig
att leva mera helt för dig
den lilla tid jag har igen
på vägen hem till himmelen.

Text: Nils Frykman 1883 (41 år), ngt bearb.
Musik: Nils Frykman 1883, alt. A.H. 1991 (21 år)

Denna sång trycktes med både text och melodi i tidningen Sanningsvittnet den 8 nov. 1883. Den är förmodligen författarens mest kända och den första strofen står på författarens gravsten i Minneapolis (både på svenska och översatt till engelska, "I have a future all sublime").

Det är en klassisk "hemlandssång", skriven mitt i livet samma år som Frykman tog avsked från sin lärartjänst och på heltid började ägna sej åt predikoverksamhet, framför allt i hemsocknen Sunne. Utkomstmöjligheterna blev förstås mer osäkra, men Frykman är full av förtröstan: "för mig han (Gud) alltid sörja vill, / vad än som här må stöta till". (Fem år senare blev han kallad till pastor i en Chicago-församling och en av de många utvandrarna från Värmland vid den här tiden).

Sången är tydligen skriven just under en predikoresa i Värmland. Ett av barnen i hemmet han gästade har berättat så här om sångens tillkomst: "Då vår gäst en stund lämnats ensam, hörde vi honom spela. Jag blev nyfiken och smög mig innanför dörren. Jag såg honom då stående spela ett kort stycke, varefter han återvände till skrivbordet och skrev något på ett papper. Sedan han en stund fortsatt därmed, ömsom spelande och ömsom  skrivande, tycktes han ha fått sitt arbete färdigt. Innan han lämnade vårt hem, sjöng han och spelade för första gången sången: 'Min framtidsdag är ljus och lång - -.'  Någon tid därefter fann man både text och melodi i Sanningsvittnet." (Cit. efter Feldt. Oscar: Psalm- och sångförfattare i Sionstoner, EFS-förlaget 1944, s. 210).

Fokus ligger på evighetshoppet och lovsångstonen är tydlig. Men den femte, mer dämpade strofen - som f.ö. med fördel kan sjungas a capella - är en mycket nyttig "hitsidesbön" om att lära sej leva mer för Jesus den tid som återstår här på jorden.

Frykman:

Inga kommentarer: