fredag 19 februari 2010

370 Tack, o Gud, att i din kyrka

Järvsö kyrka





1. Tack, o Gud, att i din kyrka,
våra fäders tempelgård,
du beskär oss ljus och styrka
och din trogna herdevård.
Än i helgedomens famn
samlar Jesu Kristi namn
en gemenskap omkring ordet,
dopets bad och nattvardsbordet.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud.
Psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än otrons vågor svalla
genom söndringslysten tid.
Ty i Jesu Kristi tro
får var själ som trår till ro
och mot tvivel söker fäste
hägn likt svalan i sitt näste.

4. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda undfås där.
Där vi röna huru bön
striden hoppfull gör och skön,
där vi vapenrustning finna
för att världen övervinna.

5. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandre tills vi nå
templet där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi stå.
Led oss, lyft oss, herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.


Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), jfr de bearbetade versionerna i finlandssvenska psalmboken nr 182 resp. Stora Nätpsalmboken nr 157.
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)


En psalm i ungkyrkorörelsens anda, tryckt i den då rätt nystartade kyrkliga kulturtidskriften Vår lösen nr 6 1910 och senare samma år i författarens diktsamling Lyra och psaltare. Den passar mindre bra att sjunga i en nybyggd kyrka eller i ett bönhus, och uttrycket "våra fäders tempelgård" anses väl nuförtiden lite väl patriarkalt. Men den har givit ett gott uttryck åt de känslor som bemäktigar sej många som samlas i hembygdens gamla ärevördiga kyrka, särskilt i de fall då man verkligen kunnat säga att "psalmen sig mäktigt svingar".

Psalmen har klandrats för att den använder det sekundära kyrkobegrepp som handlar om själva kyrkobyggnaden ("din kyrka"="våra fäders tempelgård") och dess detaljer som "korskrönt tinne" och "klockans helga maningsljud". Samtidigt är det väl just denna konkretion som gjort att den ganska ofta sjungits, inte bara vid "kyrkmässor" och särskilda minnesdagar. Den uttrycker en rättfram glädje över gudstjänstfirandet och är som sådan användbar vid nästan vilken söndag som helst. Åtminstone, som sagt, i äldre ärevördiga gudstjänstlokaler.

Natan Söderberg:


Johann Schop:

Inga kommentarer: