1. Upp, Sion, att prisa
och lova din Gud
och hörsamhet visa
hans heliga bud!
Hans under vi skådat,
hans sanning vi sett,
han har oss benådat
och salighet gett.
Se, jorden förbrinner
och himlen förgår,
som blomstret försvinner.
Guds ord dock består
och evigt förbliver.
Halleluja!
2. Vår gärning ej gagnar
till salighetsgrund,
försvinner som agnar
i prövningens stund.
På Kristus vi bygga,
på honom vi tro,
så bliva vi trygga,
och själen får ro.
Vårt hjärta sig gläder
och fröjdas i Gud.
Han själv oss ikläder
rättfärdighets skrud,
den Kristus förvärvat.
Halleluja!
3. Än vårdar och föder
vår herde sin hjord,
oss styrker och stöder
med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
med himmelskt bröd,
en läkedom vordet
mot synder och död.
Och Anden oss renar
i döpelsens bad,
med Gud oss förenar
att bo i den stad,
där Kristus är konung.
Halleluja!
4. Som stjärnornas skara
i midnattens väkt,
så tallös skall vara,
o Sion, din släkt,
som talet av droppar
i daggens mängd,
som blommor och knoppar
i sommarens ängd.
Ett folk såsom sanden
vid havets strand
Gud leder vid handen
till löftenas land,
det himmelska Kanaan.
Halleluja!
och lova din Gud
och hörsamhet visa
hans heliga bud!
Hans under vi skådat,
hans sanning vi sett,
han har oss benådat
och salighet gett.
Se, jorden förbrinner
och himlen förgår,
som blomstret försvinner.
Guds ord dock består
och evigt förbliver.
Halleluja!
2. Vår gärning ej gagnar
till salighetsgrund,
försvinner som agnar
i prövningens stund.
På Kristus vi bygga,
på honom vi tro,
så bliva vi trygga,
och själen får ro.
Vårt hjärta sig gläder
och fröjdas i Gud.
Han själv oss ikläder
rättfärdighets skrud,
den Kristus förvärvat.
Halleluja!
3. Än vårdar och föder
vår herde sin hjord,
oss styrker och stöder
med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
med himmelskt bröd,
en läkedom vordet
mot synder och död.
Och Anden oss renar
i döpelsens bad,
med Gud oss förenar
att bo i den stad,
där Kristus är konung.
Halleluja!
4. Som stjärnornas skara
i midnattens väkt,
så tallös skall vara,
o Sion, din släkt,
som talet av droppar
i daggens mängd,
som blommor och knoppar
i sommarens ängd.
Ett folk såsom sanden
vid havets strand
Gud leder vid handen
till löftenas land,
det himmelska Kanaan.
Halleluja!
Text: Svante Alin 1906 (54 år) "Framfaren är natten", något bearb. 1986
Musik: Dansk omkring 1528
Denna psalm för Reformationsdagen trycktes 1906 i Edvard Evers´ "Tillägg till 1819 års psalmbok" med hänvisning till den kraftfulla påskmelodin för "Vad ljus över griften". Den blev snabbt mycket och gärna sjungen.
Men för 1986 års psalmbok ansågs första strofen, med dess mörka teckning av medeltiden och romerska kyrkan, med allusion på Jesajas julprofetia om folket som vandrar i mörkret (Jesaja 9), vara mindre passande, varför den helt enkelt ströks och ersattes med sista (!) strofen: "Upp, Sion, att prisa". En mycket originell lösning, måste man säga, även om man undrar vad Svante Alin skulle ha tyckt.
Det reformatoriska budskapet om rättfärdiggörelsen genom tron ljuder dock fortfarande klart och rent varje gång psalmen sjungs. (Borde den inte vara obligatorisk på söndagen Sexagesima, Guds ords söndag, som ju sedan 1983 också ska firas som Reformationsdagen?).
Det reformatoriska budskapet om rättfärdiggörelsen genom tron ljuder dock fortfarande klart och rent varje gång psalmen sjungs. (Borde den inte vara obligatorisk på söndagen Sexagesima, Guds ords söndag, som ju sedan 1983 också ska firas som Reformationsdagen?).
S Alin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar