1. Mitt hjärta slår så underbart.
Jag vet ej vad som stundar snart.
Skall jag dig, Jesus, möta här
och ljuvt få smaka vem du är?
2. Du reder mig ett gästabud,
jag hörde röstens glada ljud...
Text: Samuel Johan Hedborn 1811 (28 år), Augustin Mannerheim 1982 (67 år), jfr Av helig längtan hjärtat slår
Musik: Svensk 1697
Wallin gjorde mycket för att den lite avsigkomne Hedborn skulle "komma på fötter" igen - men hans bearbetning av denna nattvardspsalm ("Av helig längtan hjärtat slår") var kanske onödigt högtravande. I varje fall ansåg jägmästaren Augustin Mannerheim det (häromåret avliden 96 år gammal), och återförde psalmen närmare originalet. Han återinförde dock inte de 6 strofer som uteslöts 1937, och väl var kanske det.
Oavsett vilken version man föredrar har "marknaden" för de äldre, mångstrofiga nattvardspsalmerna inte blivit stor efter 1986. Nattvardsgudstjänster hålls i o f s frekventare än på 1800-talet när flera av dem kom till, men nattvardsgästernas antal är sällan stort och man vill ofta ha enklare sånger under måltiden, om man nu inte är alldeles tyst. Och som "offertoriepsalmer" är de i allmänhet för långa, även om enskilda verser kan ha stor skönhet och psalmerna i sin helhet ofta har ett högt uppbyggelsevärde. De kan med fördel läsas vid enskild andakt, så också denna Hedborn-psalm.
Jag vet ej vad som stundar snart.
Skall jag dig, Jesus, möta här
och ljuvt få smaka vem du är?
2. Du reder mig ett gästabud,
jag hörde röstens glada ljud...
Text: Samuel Johan Hedborn 1811 (28 år), Augustin Mannerheim 1982 (67 år), jfr Av helig längtan hjärtat slår
Musik: Svensk 1697
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
S J Hedborn:
Wallin gjorde mycket för att den lite avsigkomne Hedborn skulle "komma på fötter" igen - men hans bearbetning av denna nattvardspsalm ("Av helig längtan hjärtat slår") var kanske onödigt högtravande. I varje fall ansåg jägmästaren Augustin Mannerheim det (häromåret avliden 96 år gammal), och återförde psalmen närmare originalet. Han återinförde dock inte de 6 strofer som uteslöts 1937, och väl var kanske det.
Oavsett vilken version man föredrar har "marknaden" för de äldre, mångstrofiga nattvardspsalmerna inte blivit stor efter 1986. Nattvardsgudstjänster hålls i o f s frekventare än på 1800-talet när flera av dem kom till, men nattvardsgästernas antal är sällan stort och man vill ofta ha enklare sånger under måltiden, om man nu inte är alldeles tyst. Och som "offertoriepsalmer" är de i allmänhet för långa, även om enskilda verser kan ha stor skönhet och psalmerna i sin helhet ofta har ett högt uppbyggelsevärde. De kan med fördel läsas vid enskild andakt, så också denna Hedborn-psalm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar