torsdag 18 februari 2010

395 Tyst, likt dagg som faller






1. Tyst, likt dagg som faller,
Sonens vin och bröd
dukas på vårt hjärtas
bord av brist och nöd...

Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Erhard Wikfeldt 1963 (51 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]


En betydligt mer stillsam psalm än föregående, vilket syns redan på inledningsraden. Den osofistikerade melodin i moll ansluter fint till textens karaktär.

Även denna psalm är från 1960-talet men inte heller denna är skriven för Kyrkovisor utan har ett mer "vuxet" språk, om än inte uppstyltat. 

Bildspråket i första strofen är både vackert och vardagsnära, liksom andra strofens beskrivningen av de behov Jesus och hans måltid vill täcka, medan sista strofen lyfter blicken mot den himmelska staden och dess härlighet. 

Varför "murarna" och deras "namn på Guds apostlar" lyfts fram i sista strofen kan man i o f sej undra (tidigare fortsatte strofen "...och vars hörnsten är / Kristus, Mänskosonen..."), men det är bibelanknutet och fantasieggande. 

Andra och tredje strofen bildar en enda mening, men tilltalet ("Här din kropp, o Jesus") övergår i ett omtal ("vi får möta där / Kristus, Mänskosonen"), vilket i och för sej är vanligt både i våra psalmböcker och i Psaltaren, men ändå kan upplevas som lite besynnerligt ibland.

I vilket fall som helst är den korta psalmen - tre strofer med tre rimmade rader vardera - mycket användbar vid högmässor och nattvardsgudstjänster av olika slag. 

Inga kommentarer: