1. Dig, min Jesus, nu jag skådar,
när emot den stad du går,
som förödelsen snart når,
och du säger under tårar:
"O att du i dag fick se
vad som fred åt dig kan ge!"
2. Glädjen sig till alla sprider...
Text: Okänd svensk författare 1765, Christopher Dahl 1793 (35 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)
Den här psalmen hade 1819-1986 anslaget "Vilken kärlek oss bevisad!" För 1986 års psalmbok förkortades och bearbetades den ganska kraftigt (och lycksamt!) av Anders Frostenson. Flera vändningar verkar helt nyskrivna, t.ex. "I vår vardag låt oss där / visa andra vem du är."
Det är en psalm för Stilla veckan (Jesus gråter över Jerusalem, rider in i Jerusalem och instiftar nattvarden) men också för meditationer under hela året. Heinrich Alberts vackra koral i moll passar som hand i handske till texten, och psalmen blir som en ouvertyr till nästa psalm i psalmboken, Jesus, lär mig alltid tänka, också den med Alberts melodi.
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Chr. Dahl:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar