torsdag 18 februari 2010

447 Jesus, lär mig alltid tänka




1. Jesus, lär mig alltid tänka
på ditt kors, din svåra död
och din bittra pinas nöd.
Hjälp att jag min själ kan vända
till det kval, de djupa sår
där jag liv och hälsa får.

2. Låt mig se hur all din plåga,
all din nöd och ångestsvett
har min salighet berett,
när på korsets trä det hårda
som ett lamm du offrad var
och all världens synder bar.


3. Högfärd ur min själ...


Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år), Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år)
Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Samma melodi som föregående psalm. Detta var tidigare (1819-1986) psalmbokens strofrikaste psalm (20 strofer) och är nog så än, fast den beskurits till endast 13 strofer. Däremot är den inte psalmbokens längsta - en annan passionspsalm, Det går ett tyst och tåligt lamm, med 8 dubbelt så långa strofer, kan numera göra anspråk på den "titeln". Men beskärningen har knappast gjort denna psalm mera sjungen - jag kan faktiskt inte påminna mej ett enda tillfälle under 28 års söndagliga kyrkbesök då talet 447 stått på nummertavlan.

Hildebrand inte bara förkortade psalmen, han bearbetade själva texten också. Och jag vet inte precis om anslaget "Jesus, lär mig alltid tänka" uttrycker detsamma som "Jesus, lär mig rätt betänka". Eller om det var så mycket vackrare eller lättbegripligare. Den klassiska strofen - passionshistorien i kortform - om att "Jude kyss och Petri eder, / Hanne list och Kaife trug / och Pilati rädda hug / med Herodi hala seder / sanna, att alls ingen man / uppå världen lita kan" (skriven på vita tavlan på Anderstorpsgymnasiet under en svensklektion inför påsken 2000) blev i alla fall snarast sämre. (Kolla själva).

Men sista strofens bönesuck är sig ganska lik:

Hjälp mig, Jesus, detta lära,
hjälp mig detta stadigt tro,
så får jag i själen ro.
Aldrig kan jag rätt dig ära
eller leva som jag bör,
om jag icke med dig dör.



H Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

Inga kommentarer: