torsdag 18 februari 2010

462 Tänk om någon känt igen oss




  

1. Tänk om någon känt igen oss
där på vägen till graven,
vänner som vi var till
denne dömde och hängde.
Och vem skulle vältra undan
den tunga stenen?

2. Det var ännu mörkt och mörkret...



Text: Olov Hartman 1971 (65 år)
Musik: Sven-Erik Bäck 1971 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]



Detta är en av psalmbokens absolut originellaste psalmer, typiskt nog skriven av teologen och kyrkospelsmannen Olov Hartman med en tidstypisk - men förvånansvärt lättsjungen - melodi av tolvtonsmästaren Sven-Erik Bäck. 

Liksom t.ex. psalmen Gud skapade de klara vattnen (med omkvädet "Gud såg att det var gott och det vart afton och det vart morgon"), så bygger denna psalm på ett samspel mellan försångare och församling, som förväntas stå för omkvädet "Ty någon har vältrat undan den tunga stenen". Men eftersom man sällan har någon som vill agera försångare - inte ens kantorer brukar älska det - så sjungs den här psalmen alltför sällan. Den borde dock i sin helhet kunna testas som gemensam församlingssång. Den har ju, liksom förutnämnda Hartman-psalm, tillräckligt många strofer för att melodin ska hinna nötas in.

Psalmen bygger på den korthuggna Markusepilogen (Mark. 16:1-8) som i många handskrifter utgör de sista verserna i markustexten (har ett blad fallit bort ur ett originalcodex?), men lägger till det Jesusmöte som så många förutsatt som det enda som kunnat övervinna kvinnornas närmast paniska rädsla - och som stämmer väl överens med övriga evangeliers vittnesbörd.

Inga kommentarer: