(Soluppgång vid Stonehenge)
1. Min Gud och Fader käre,
nu vill jag tacka dig.
Du är mig alltid nära
och vakar över mig.
I natt du mig bevarat
och mig beskyddat väl,
och intet har fått skada
ditt barn till kropp och själ.
2. Jag för den nya dagen
i bön blir stilla nu...
Text ("Ich dank dir lieber Herre"): Johan Kohlros omkring 1535 (48 år), övers. 1601, Anders Frostenson 1977 (71 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 394
Musik: Strassburg 1539
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Denna morgonpsalm är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Den verkade nog rätt föråldrad 1937, och Anders Frostenson har gjort en förtjänstfull uppfräschning. Genom att ersätta helrimmen med vokalrim uppnådde han större språklig frihet än tidigare mer försiktiga bearbetare, och i det stora hela hör hans revidering av den gamla psalmen från reformationstiden till psalmbokens mest lyckade.
Åtminstone min kusin upptäckte den under sin bibelskoletid på 1990-talet; däremot har jag inte sjungit den i gemensam gudstjänst ens på en morgonbön, där den ju annars passar utmärkt med tre strofer före och tre strofer efter bibelläsningen. (Högmässorna infallet ju oftast lite för sent för de flesta morgonpsalmer). Men jag hoppas och tror att den använts mer flitigt vid enskild andakt.
Man vet inte så mycket om författaren Johann Kohlros, bara att han var språklärare och präst i Basel och att han avled 1558.
I Tyskland användes en helt annan koral än den franska till denna psalm:
nu vill jag tacka dig.
Du är mig alltid nära
och vakar över mig.
I natt du mig bevarat
och mig beskyddat väl,
och intet har fått skada
ditt barn till kropp och själ.
2. Jag för den nya dagen
i bön blir stilla nu...
Text ("Ich dank dir lieber Herre"): Johan Kohlros omkring 1535 (48 år), övers. 1601, Anders Frostenson 1977 (71 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 394
Musik: Strassburg 1539
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Denna morgonpsalm är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Den verkade nog rätt föråldrad 1937, och Anders Frostenson har gjort en förtjänstfull uppfräschning. Genom att ersätta helrimmen med vokalrim uppnådde han större språklig frihet än tidigare mer försiktiga bearbetare, och i det stora hela hör hans revidering av den gamla psalmen från reformationstiden till psalmbokens mest lyckade.
Åtminstone min kusin upptäckte den under sin bibelskoletid på 1990-talet; däremot har jag inte sjungit den i gemensam gudstjänst ens på en morgonbön, där den ju annars passar utmärkt med tre strofer före och tre strofer efter bibelläsningen. (Högmässorna infallet ju oftast lite för sent för de flesta morgonpsalmer). Men jag hoppas och tror att den använts mer flitigt vid enskild andakt.
Man vet inte så mycket om författaren Johann Kohlros, bara att han var språklärare och präst i Basel och att han avled 1558.
I Tyskland användes en helt annan koral än den franska till denna psalm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar