fredag 19 februari 2010

80 Hur ljuvt det är att komma








1. Hur ljuvt det är att komma
till Herrens tempelgård,
där trogna själar blommar
som liljor i hans vård!
Man ser hur skära kalkar
för Gud där öppna står
//: och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får ://

2. Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge.
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort
//: vem är väl då som dröjer
och stannar vid dess port? ://


3. Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom
//: ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds rikedom ://

4. Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
//: Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro ://

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.
Musik: Isidor Dannström 1881 (69 år), alt Toivo Kuula 1918 (35 år), se finlandssvenska psalmboken eller finska psalmboken: "On Herran temppelissä". I 1937 års psalmbok hänvisades till samma melodier som Jag lyfter mina händer.

Denna psalm vann snabbt bred anklang i de väckelsekretsar Runeberg tidigare kritiserat för världsfrånvändhet (jfr den berömda polemiken mot Lars Stenbäck i "Den gamle trädgårdsmästarens brev"). Det tycks ganska märkligt att Runeberg själv nu generaliserar ganska präktigt om livet utanför gudstjänsten: "därute lever flärden / så glädjelös och tom". Men dels gjorde psalmboksarbetet honom, enligt hans eget vittnesbörd, mer allvarligt kristen än tidigare. Dels är förebilden till denna psalm Psaltaren 84, där Koras söner anslår den lite polemiska tonen när de säger sej "hellre stå på tröskeln till Guds hus än bo i de gudlösas tält".

Psalmen har som sagt uppskattats även där man inte såg bygdekyrkan som "templet" par preference, och i nytestamentlig mening är ju de troende själva Guds tempel (1 Kor. 3:16-17). Men ser man psalmen som en lovsång över den kristna gemenskapen kring Guds ord mer än över vissa högtidliga lokaler, så går den utmärkt väl att förena med en nytestamentlig åskådning.

Efter många om och men tog sej Isidor Dannströms vackra melodi in i psalmboken. Den utgavs redan 1881 i häftet Sex andliga sånger med texter av Runeberg, och fanns snart till denna text i de flesta lågkyrkliga och frikyrkliga sångsamlingar. Men den ansågs i Svenska kyrkans sammanhang vara alltför solosångs- eller körsångsbetonad för att passa till församlingssång (jfr Waldemar Åhléns musik till En vänlig grönskas rika dräkt), trots att denna åsikt ständigt motbevisades ute i bönhus och kapell. Men så 1986, äntligen...

Porträtt av Runeberg i 50-årsåldern:

Dannströms gravvård:

2 kommentarer:

Leif Thiborg sa...

testa att spela dahlströms tonsättning i 60 tempo så det kommer till sin rätt!

Andreas Holmberg sa...

Visst (tack för tipset Leif!) är det så att denna melodi - precis som den till "En liten stund med Jesus" - kommer bäst till sin rätt i långsamt tempo, och kanske borde vara skriven i 6/4-takt för att antyda detta.

Men psalmen blir ju då, även med tanke på reprisen i varje vers, så långdragen att den knappt blir sjungen (jfr En vänlig grönska som man nu oftast bara sjunger tre verser på, mycket p.g.a. Åhléns melodi som är långsammare än den tidigare)! Och då kommer ju tonsättningen inte alls till sin rätt!

Fast i princip har du alltså rätt. En solosångare - som t.ex. Ekberg - torde kunna "segdra" den vackra melodin mer än andra, och en sådan kan ju också i gengäld helt obesvärat kapa bort någon strof om hela psalmen känns för lång.