1. Som sol om våren stiger
i makt mot himlens höjd,
och all naturen viger
till livets nya fröjd,
i själens riken Anden
går fram med vårens bud...
Text: Natanael Beskow 1919 (54 år), ngt bearb.
Musik: Svensk folkvisa / 1693 ("Den blomstertid nu kommer").
Denna vår- och pingstpsalm togs inte med i psalmbokstillägget 1921 (trots att den tryckts i 1920 års psalmboksförslag) men blev snabbt mycket sjungen när den 1937 kom in i psalmboken. Dels fanns det inte många direkta pingstpsalmer (om än åtskilliga om den helige Ande i allmänhet), dels var ju Den blomstertid-melodin välkänd och gärna sjungen.
Psalmens första hälft beskriver Andens verk med hjälp av två starka liknelser "som sol om våren stiger" och "som elden guldet renar". Den andra hälften är en bönepsalm. Först (i v. 4) är den egna själen i fokus, det egna behovet av rening och förening med Gud, men sedan (i v. 5-6) riktas blicken mot hela mänskligheten. Psalmen skrevs den bräckliga Versaillesfredens år 1919, och femte strofen talar om "hatets bann" som bara Guds Ande kan lösa, om att bara Guds Ande kan lära oss att "med skilda tungors ljud" bära fram "ett enigt lov" till den Gud som är "allas Far."
Knappt hade psalmen tagits in i psalmboken förrän andra världskriget bröt ut och på nytt gjorde bönen om himlasänd frid och försoning så smärtsamt aktuell. Och inte har den blivit överflödig i vår tid heller.
Natanael Beskow:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar