163 På lidande byggd är Guds kyrka

1. På lidande byggd är Guds kyrka.
Den står, hur än tiderna skiftar.
De offrades blod är dess styrka...

Text: Lars Thunberg 1983 (55 år) efter Samuel Gabrielsson 1929 (48 år) "O Gud, för de trogna martyrer"
Musik: Medeltida/Wittenberg 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" är ett citat som tillskrivs Tertullianus. Något av samma inställning uttrycks i denna psalm (se särskilt stroferna 1 och 3). Psalmen är en moderniserad variant av Samuel Gabrielssons ganska arkaiserande martyrpsalm från 1929.

I likhet med denna tilltalas martyrerna i flera strofer - något som kan uppfattas som en rent retorisk finess (jfr strofen "O Maria, lär mig dina sånger", psalm 481:3) eller som ett verkligt tilltal till de som gått före; i så fall blir rader som "vi sjunger ert lov under färden" kanske lite dubiösa ur luthersk synvinkel (ungefär som "Sjung vår Herres Moders lov" som det från början hette i omkvädet till psalm 480). Men som sagt, denna knepighet fanns redan i 1937 års psalmbok.

I övrigt finns knappast några kontroversiella inslag - att minnas och högtidlighålla martyrernas liv efter det 1900-tal som "skapade" flest martyrer av alla sekler hittills ställer nog de flesta kristna upp på. Förhoppningsvis inte bara på den helige Stefanus´ dag.

Thunbergs omarbetade version innehåller ett moment som tidigare saknades i just den här psalmen: de två sista stroferna har blivit en förbön för "de tysta martyrerna" (en skenbar paradox: "de tysta vittnena"!), vare sej man nu uppfattar att det gäller redan avlivade trosvittnen eller de som just nu, ofta under tortyr, sitter fängslade för sin tros skull.

Det man möjligen saknar från den tidigare versionen är dess anknytning till Jesusorden om att bekänna honom:

Ty den som vill smäleken bära
och Kristus för mänskor bekänner
skall han ock bekänna i ära
en gång inför Gud och hans vänner.

(SvPs1937 nr 150:6)