297 Härlig är jorden

1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.


Text: Bernhard Severin Ingemann augusti 1850 (61 år) "Dejlig er jorden", övers. Cecilia Bååth-Holmberg 1884 (27 år)

Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842

Detta är en av psalmbokens absolut mest välkända psalmer, ja, en av dem som många svenskar kan utantill. Så kär och insjungen är själva ordalydelsen, att det 1986 inte gick att i sista strofen byta ut "Änglar den sjöngo" mot "Änglarna sjöng den" (sången). Trots att verbformen och ordföljden då skulle bli både begripligare och trognare mot originalet, där det heter just att "englene sang den"!

Psalmen skrevs på sensommaren 1850, då lektor Ingemann fick besök av kyrkoherden Johannes Ferdinand Fenger, som hittat psalmen Schönster Herr Jesu i marsnumret av en tysk missionstidskrift. Där uppgavs den vara en "korsfararhymn" från 1200-talet, och Fenger önskade en text med närmare anknytning till korsfarar- och pilgrimsmotivet.

Lyckligtvis fylldes psalmen inte av någon våldsförhärligande riddarromantik, utan snarare tvärtom: det är en mycket fridfull pilgrimsstämning som genomsyrar texten. Oscar Lövgren påpekar: "Den folkförsoningens freds- och fridston som färgar hymnen, hängde väl också samman med det krig som denna sommar pågick mellan Danmark och Preussen. Efter det blodiga slaget vid Isted 25.7.1850 skrev Ingemann: 'Gud give nu, att den stora fiendskapen måtte ha förblött och en rättfärdig fred vara tillkämpad.'" Och den psalm han skrev senare samma år lät han sluta med orden: "Frid över jorden Herren bjöd". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 315).

Psalmen "Dejlig er jorden" publicerades samma år i tidskriften Dansk Kirketidende (den 8 september). Den unga svenska folkhögskoleläraren Cecilia Bååth-Holmberg (sju år yngre än psalmen) hörde den första gången sjungas i Seljord i norska Telemarken och samtidigt med berättelsen om denna upplevelse publicerade hon sin översättning av psalmen (C. B-H. i Folkhögskolebladet 15 nov. 1884). Texten översattes något decennium senare även av Erik Nyström, men den översättningen slog aldrig igenom.

I övriga Norden är psalmen placerad bland julpsalmerna (väl framför allt p.g.a. tredje strofen), men i Sverige bland pilgrimspsalmerna (här sjungs den kanske mest vid begravningar). Den hör dock till våra mest användbara psalmer, och kan lika gärna sjungas exempelvis en vacker sommardag eller en stilla höstkväll.

B S Ingemann:

C Bååth-Holmberg: