fredag 19 februari 2010

310 O Gud, du mig ej överger

Datei:Duesseldorf golzheim friedhof gesamt sued 2.jpg


1. O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Då möter jag ditt under...


Text: Anders Frostenson 1962 (56 år), 1982
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)

En 60-talspsalm som Frostenson 20 år senare moderniserade, och som försågs med Söderbloms vackra sommarmelodi. Det är en psalm om livets gåva och gräns, om "vetekornets lag" och om att "vila i det skaparord / där sekler är sekunder".

Sista strofens tal om "stoft och aska" refererar till väl jord- resp. urnbegravning. Men psalmens allmängiltighet gör att den inte bara kan sjungas på dödsbädden utan också som dödsberedelse i yngre år, ja, som församlingssång på exempelvis Sjuttonde söndagen efter pingst.

I slutet av psalmen talas även om "Guds stad" som "kärlekens och glädjens stad", i anslutning till Uppenbarelsebokens tal om den sköna stad som kommer från ovan. Stadsmiljön är inte bannlyst ur evighetens värld - men det är en grön stad med många träd och vatten.

Söderblom:

Inga kommentarer: