fredag 19 februari 2010

311 Jag skall gråtande kasta mig ner









1. Jag skall gråtande kasta mig ner
på en kust som jag aldrig har sett...


Text: Anders Frostenson 1970 (64 år), 1980
Musik: Lennart Jernestrand 1970 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]


Denna psalm sjöngs vid Frostensons egen begravning den 31 mars 2006 i Örebro. Dess andra strof ("Och jag stryker från pannan min sömn") stod även i dödsannonsen efter min käre mellanstadielärare Gunnar, när han avled i 60-årsåldern. Och den har citerats och sjungits vid otaliga dödsfall både förr och senare.

Egentligen är anslaget ganska märkligt: "Jag skall gråtande kasta mig ner". Himlen brukar ju inte förknippas med tårar - jfr Uppenbarelseboken 21:4 - men uppenbarligen är det här fråga om gripenhetens tårar, ja, glädjens tårar. Känslan av salighet förstärks bara av att berättaren - gråter!

Som så ofta (men inte nödvändigtvis i bibeln!) får vintrarna stå för allt dåligt i livet. Som norrbottning vill jag nog inte glömma den himmelssköna strålglansen vid både fjäll och hav under vårvintern. Men vi förstår nog alla Frostensons bildspråk. I bibeln är ju även det vid vackert väder undersköna havet en bild för de onda kaosmakterna ("och havet fanns inte mer"). Men gott om vatten i både fast och flytande form hoppas åtminstone jag på - även på den nya jorden som vi väntar "efter hans löfte".

Melodin av Lennart Jernestrand skulle kunna beskrivas som svårsjungen - men den har "gått in" hos folk, även om psalmen sällan sjungs som allsång. Den är melodiös trots stora oktavsprång och den mjuka men varierade tretakten böljar fram genom de två långa stroferna (jfr Det gungar så fint). En klassiker med mycket av sommarlovskänsla (jfr hur Narnia-serien slutar!).

Lennart Jernestrand vid flygeln:

Inga kommentarer: