torsdag 18 februari 2010

376 Från tidevarv till tidevarv





1. Från tidevarv till tidevarv
ditt rike, Gud, skall stå.
Din lära som ett heligt arv
från far till son skall gå.
I nya tiders morgonväkt...


Text: Samuel Gabrielsson 1929 (48 år)
Musik: Tysk 1753


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Detta är onekligen en sorts lovpsalm, även om den står under rubriken "Ordet". Den trycktes första gången i Sam Gabrielssons samling Sånger till Cittra och Psalmodikon 1929 och kom in i psalmboken åtta år senare. Men ojämförligt mest sjungna har de två sista stroferna blivit ("O vilket djup av rikedom" resp. "Av honom allting är och var"), och de har i många sångsamlingar kommit med utan de inledande stroferna. De är ju också de mest omedelbart "bibliska" stroferna, eftersom de bygger på Romarbrevet 11:33-36.

Melodin (enl. O. Lövgren möjligen av J H Kirchhoff) är enligt biskop Gustaf Aulén ett förnämligt exempel på hur ljust och högstämt även en mollmelodi kan klinga. Jag kan inte annat än hålla med.

1 kommentar:

Andreas Holmberg sa...

Ett förslag till förkortning/bearbetning:

1. Från tidevarv till tidevarv
ditt rike, Gud, skall stå,
din lära som ett heligt arv
till våra barn ska gå.
I nya tiders morgonväkt
din kyrka för den unga släkt
din nåd förkunna skall.

2. Ditt bud skall spridas brett och vitt,
det är mitt hjärtas fröjd.
Ditt frälsningsråd är stort och fritt
som stjärnevalvets höjd.
Din skaparviljas fasta lag,
ditt fadershjärtas varma slag
har ingen tanke mätt.

3. O vilket djup av rikedom
och vishet är hos Gud!
Hur outgrundlig är hans dom,
hans viljas väg och bud!
Vem mätte vidden av hans nåd,
vem bistod honom med sitt råd,
när världens grund blev lagd?

4. Av honom allting är och var,
han bjöd och det blev till,
och genom honom står det kvar
så länge han det vill.
Till honom allting år från år
som floden fram mot havet går.
All härlighet är hans.

Eller "all äran, den är hans." (Även om det står härlighet i Bibel2000 kan man ju behålla det äldre "äran" i psalmen).

Originalets "all äran är ock hans" klingar iofs vackert och begripligt för oss äldre, men yngre tenderar, liksom för övrigt stavningsprogrammen, att aldrig uppfatta "ock" som "också" utan bara som "och".