torsdag 18 februari 2010

420 Herren, vår Gud, har rest sin tron




1. Herren, vår Gud, har rest sin tron
högt bland serafer och änglar.
Djupt ser han ner på nödens jord,
frågar oss: "Vem skall jag sända?"...


Text: Olov Hartman 1980 (74 år)
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840 (28 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]


Den här psalmen är en av Hartmans sista och bästa. Den bygger i stor utsträckning på Johannes 21 och den händelse som brukat kallas "Aposteln Petri pastoralexamen". Men inledningsstrofen med dess fråga och svar bygger på Jesaja 6:8 om profeten Jesajas kallelse. 

Psalmen skulle också kunna stå bland psalmerna för påsktiden, men passar givetvis särskilt bra vid exempelvis präst- eller missionärsvigning.

Slutstrofen alluderar på berättelsen om Elia och Elisa och den tappade manteln i 1 Konungaboken 2. Den är ö.h.t. en vacker och allvarlig bönevers, som slutar med andra bönen i Fader vår: "Tillkomme, Gud, ditt rike." Den skulle förtjäna att användas som avslutning på många predikningar, inte bara i påsktid.

Man kan fundera på varför ingen modernare melodi än Lindemans klassiska ungdomsverk stod att uppbringa. Den är visserligen fin (särskilt till "Gammal är kyrkan" och "Tränger i dolda djupen ner"), men har knappast givit just den här kraftfulla psalmen något lyft. Enligt Olle Nivenius skrevs psalmen till Francks pingstkoral Helige Ande, låt nu ske. Prova den som omväxling!

Lindeman på äldre dagar:

Inga kommentarer: