1. En syndig man
låg sänkt i syndens dvala,
då hörde han
då hörde han
Guds röst i själen tala,
ja, Guds ord kom:
ja, Guds ord kom:
"Nu är det tid att vakna"...
Text: Olov Hartman 1978 (72 år) efter Laurentius Petri Gothus (?) 1572 (42 år), jfr En syndare som låg i syndens dvala
Musik: Strassburg 1525 / Kangasala 1624, jfr 1697 års koralbok nr 251!
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
En högst konkret psalm om andligt uppvaknande. Den trycktes i de "Andeliga Wijsor" som fogades till 1572 års psalmbok. Melodin är känd från den s.k. Mönsteråshandskriften från 1640-talet, men är egentligen (i delvis annan form) känd från Strassburg 1525. Psalmens form är klart originell - den är närmast en "berättelsesång" där en omvändelse beskrivs i tredje person. Först i de senare verserna blir den en bönepsalm, där berättaren och därmed hela församlingen vänder sig till Gud som låter nådens sol upprinna. Dessa böne verser har ibland sjungits separat eller t.o.m. återgivits i tryck separat (gäller t.ex. Sionstoner 1935).
För 1986 års psalmbok gjorde Olov Hartman en genomgripande bearbetning, främst språkligt. Men till skillnad från i 1937 års psalmbok, fast i större enlighet med originalet, är det inte längre Jesus som är "morgonstjärnan" (jfr Upp. 22:16) utan hans mor Maria. Hon ställs visserligen som morgonstjärna mot "solen Jesus" som hon föregår. "Så föregår en morgonstjärna solen, / den stjärnan är Maria, Herrens moder." Man kan ändå fråga sig om det är en förbättring att återgå till denna bild, just med tanke på att Jesus i Uppenbarelseboken uttryckligen kallar sig själv "Morgonstjärnan".
Författarskapet är inte helt klarlagt, men sedermera ärkebiskopen och psalmboksutgivaren Laurentius Petri Gothus (svärson till företrädaren Laurentius Petri Nericius) är "på sannolika skäl misstänkt".
Text: Olov Hartman 1978 (72 år) efter Laurentius Petri Gothus (?) 1572 (42 år), jfr En syndare som låg i syndens dvala
Musik: Strassburg 1525 / Kangasala 1624, jfr 1697 års koralbok nr 251!
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
En högst konkret psalm om andligt uppvaknande. Den trycktes i de "Andeliga Wijsor" som fogades till 1572 års psalmbok. Melodin är känd från den s.k. Mönsteråshandskriften från 1640-talet, men är egentligen (i delvis annan form) känd från Strassburg 1525. Psalmens form är klart originell - den är närmast en "berättelsesång" där en omvändelse beskrivs i tredje person. Först i de senare verserna blir den en bönepsalm, där berättaren och därmed hela församlingen vänder sig till Gud som låter nådens sol upprinna. Dessa böne verser har ibland sjungits separat eller t.o.m. återgivits i tryck separat (gäller t.ex. Sionstoner 1935).
För 1986 års psalmbok gjorde Olov Hartman en genomgripande bearbetning, främst språkligt. Men till skillnad från i 1937 års psalmbok, fast i större enlighet med originalet, är det inte längre Jesus som är "morgonstjärnan" (jfr Upp. 22:16) utan hans mor Maria. Hon ställs visserligen som morgonstjärna mot "solen Jesus" som hon föregår. "Så föregår en morgonstjärna solen, / den stjärnan är Maria, Herrens moder." Man kan ändå fråga sig om det är en förbättring att återgå till denna bild, just med tanke på att Jesus i Uppenbarelseboken uttryckligen kallar sig själv "Morgonstjärnan".
Författarskapet är inte helt klarlagt, men sedermera ärkebiskopen och psalmboksutgivaren Laurentius Petri Gothus (svärson till företrädaren Laurentius Petri Nericius) är "på sannolika skäl misstänkt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar