1. Min Gud, jag är bedrövad
och söker mig till dig.
Ditt liv jag ville leva
i trohet mot mig själv.
Ja, Jesus vill jag följa
i rättfram enkelhet,
men tappar bort hans fotspår
trots allt jag vill och vet.
2. Min vanmakt har jag smakat
i frestelser och fall,
men vägrar att bli bunden
i modlöst självförakt.
Du söker mig i skammen,
din trofasthet är stor.
Jag skyndar till din godhet
som barnet till sin mor.
3. I dig vill jag förbliva,
mig gömma i din nåd,
milt tuktas i din kärlek
och mogna i din vård.
Du ger mig mod att söka
mitt sanna ansikte,
det heliga och stilla
som återspeglar dig.
©Text: Margareta Melin 1980 (45 år), publ. med tillstånd.
Musik: Wales 1865
En mycket originell psalm, vars djärva tredje och fjärde rad kanske avskräckt många präster från att föreslå den. Den utgår ifrån att människans sanna jag, hennes "sanna ansikte", är "det heliga och stilla som återspeglar Gud". Därför: DITT liv jag ville leva i trohet mot MIG SJÄLV, i trohet mot mitt sanna jag, min sanna kallelse. Men eftersom raderna går så på tvärs mot traditionens "MITT liv jag ville leva i trohet mot DIG" är de förstås lätta att - avsiktligt eller oavsiktligt - missförstå.
Andra strofen har för mej personligen blivit en Distansen till och varningen för ändlös skam och "modlöst självförakt" som en avart av sann skuldkänsla och sund syndmedvetenhet är typisk för Margareta Melin. Och, tror jag, ett nyttigt korrektiv för många, även om vi aldrig här i tiden kan upphöra med bönen "Förlåt oss våra skulder." Den är ju faktiskt ett sätt "att skynda till Guds godhet".
För moderna teologer kanske det är tredje strofens tal om att "milt tuktas" som avskräckt från användning. Men här gör Margareta Melin en viktig insats för att bevara det nytestamentliga motivet om "agan" som ett bevis för barnaskapet. Aga i vid bemärkelse (alltså inte knutet till just fysisk bestraffning), d.v.s. tuktan eller fostran, är onekligen ett ofrånkomligt inslag i ett gott föräldraskap, där barnet inte lämnas vind för våg utan tillrättavisas milt men bestämt. (Ibland inte så milt heller).
M Melin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar