1. Den rätt på dig, o Jesu, tror,
hans sällhet är osägligt stor.
Vår ende Medlare du är,
i dig vår Fader har oss kär.
2. Den lösen, som åt Gud du gav,
din ångest, pina, död och grav,
de komma mig till godo så,
att jag kan trygg för Gud bestå.
3. Ej större nåd mig hända kan
än när av dig, min löftesman,
jag all min skuld så gäldad ser,
att den mig ej fördömer mer.
4. För mig Guds lag du uppfyllt har,
när du till döden lydig var.
Du av din fullhet allt beskär,
när din i tron jag vorden är.
5. Jag vinner barnaskap och frid
och tillgång till min Fader blid,
och när från denna värld jag går
Guds rikes arv jag vänta får.
6. Men, Herre Jesu, jag är svag:
o stärk mig, led mig dag från dag
och hjälp att jag din stora nåd
ej bruka må till överdåd.
7. Fullborda själv ditt verk i mig
och drag mig närmare till dig
och låt mig sist på änglars vis
dig prisa få i paradis.
Text: Anders Nohrborg 1767 (42 år)
Musik: Svensk 1697
Den här psalmen hade när den publicerades i "Prof-Psalmboken" 1767 hela 17 verser, och den kom inte in i wallinska psalmboken 1819. Men i förkortad form (se ovan) kom den drygt 100 år senare in i Nya Psalmer 1921 samt både 1937 och 1986 års psalmböcker. Nohrborgs systerson intygade att psalmen skrevs just 1767, samma år som den publicerades och samma år som författaren avled.
Anders Nohrborg är mest känd för sin postilla (predikosamling) "Den fallna människans salighetsordning" som genom sin mångsidighet och varma ortodoxi vann stort förtroende på de mest skilda håll i vår kyrka. På sin dödsbädd sa han bl a: "Jag vilar som en ogärningsman på klippan Kristus". Hans psalm ger uttryck för samma tro och förtröstan.
A Nohrborg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar