32 O gläd dig, Guds församling, nu

1. O gläd dig, Guds församling, nu,
kom, låt oss med varandra
av allt vårt hjärta tacka Gud
och sjunga allesamman...

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri 1536 (43 år), Anders Frostenson 1977 (71 år), 1986 (80 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 113 "Nu bör väl alla glädja sej"

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här, men en äldre version av samma psalm finns som nummer 345 i Svenska psalmboken: Var man må nu väl glädja sig]

Denna psalm är Luthers första riktiga psalm. Den trycktes första gången tillsammans med en psalm av Paul Speratus. Den är i jag-form och ö.h.t. mycket personligt skriven, ett slags andlig självbiografi och en sammanfattning av hur Luther uppfattade evangeliet. 

Oscar Lövgren skriver: "Med otrolig hastighet spreds psalmen över hela Tyskland och bidrog i ej ringa mån till evangelii segertåg. Psalmen och dess framgång förbittrade katolikerna. De kallade den 'en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm'." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964). Men 1986 kom psalmen här i Sverige med i den ekumeniska psalmboksdelen, och därigenom även i de romerska katolikernas psalmbok Cecilia!

Apropå jag-formen: det är ju inte bara Luther själv som är psalmens "jag" utan i flera strofer Gud Fader själv och Kristus: ""Nu vill jag mig förbarma". "Jag är din och du är min" - ja, i de fyra sista stroferna är det endast Kristus som talar!

Originalet har tio verser, den tidigare svenska översättningen åtta och Frostensons nio. I båda de svenska versionerna har Luthers beskrivning av sin förtvivlade situation ("den fria viljan hatade Guds domsrätt") skurits ner (två strofer har arbetats samman till en).

Martin Luther i 50-årsåldern (Lucas Cranach d.ä. 1533):