1. Fröjdas, vart sinne,
julen är inne,
Frälsaren kommen är!
Se, huru ljusen
brinna i husen,
prisande vännen kär!
2. Natten förjagas,
redan det dagas,
sällhetens sol uppgår.
Herden för hjorden
mänska är vorden.
Nu är det jubelår.
3. O vilken ära:
Gud är oss nära,
Herren ibland oss bor.
Han till de ringa
himlen vill bringa.
Säll den på honom tror!
4. Gamla och unga,
låtom oss sjunga:
Ära åt Herren Gud!
Vitt över jorden
ljuder de orden,
änglarnas glädjebud.
Text: Nils Frykman 1881 (39 år), v. 4 bearb. 1986 (alternativ bearb., se Stora Nätpsalmboken).
Musik: Theodor Söderberg 1881 (36 år)
Denna sång som i mer än 100 år sjungits i så många missionshus och frikyrkokapell - inte minst vid församlingarnas julfester - hade ursprungligen rubriken "Julmorgonen" och publicerades med Söderbergs lika glada melodi i Sanningsvittnet "dan före dan före dan" 1881. Den hade då följande slutstrof:
Driv ur mitt hjärta
oro och smärta,
Jesus, ack, bliv hos mig!
Världen må fara,
din vill jag vara
nu och evinnerlig!
Och nuvarande slutstrof löd från början:
Gamla och unga,
låtom oss sjunga:
Ära ske Jehova!
Ljude de orden
vitt över jorden,
amen, halleluja!
Sången finns översatt till engelska och heter då: "Joy bells are ringing", helt i enlighet med originalets stämning av slädfärd efter häst på väg till julottan.
Nils Frykman:
