23 Tack, gode Gud, för allt som finns

1. Tack, gode Gud, för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting.
Halleluja, halleluja...

Text ("Solsången"): Franciscus ("Frans") av Assisi 1220-talet (40-årsåldern), Olov Hartman 1979 (73 år)

Musik: Köln 1623

En av de första dikterna på italienska språket är Fransiscus Solsång ("Il Cantico del Sole"), även kallad "Cantico della Creature" (Skapelsens sång). Enligt traditionen sägs den ha framförts för allra första gången vid Fransiscus´ dödsbädd 1226, då i varje fall strofen om syster Död sägs ha varit nyskriven, men det är förstås inte gott att veta när sången egentligen skapades - att den är av Fransiscus själv förnekar dock ingen. Den anknyter delvis till Psaltaren135 och 147.
Psalmen översattes till svenska av Jan-Eskil Löfkvist 1967 med anslaget Allt, Herre, lyder dina bud, nr 353 i Psalmer och Sånger från 1987. Olov Hartmans översättning från 1979 är dock fullständigare/längre.

Så här låter den på italienska:

Altissimu onnipotente bon signore. Tue so le laude la gloria e l onore et onne benedictione. Ad te solo altissimo se konfano. Et nullu homo ene dignu te mentouare.
Laudato sie mi signore cum tucte le tue creature spetialmente messor lo frate sole. Lo quale iorno et allumini per loi. Et ellu e bellu e radiante cum grande splendore. de te altissimo porta significatione.
Laudato si mi signore per sora luna e le stelle. In celu l ai formate et pretiose et belle.
Laudato si mi signore per frate uento et per aere et nubilo et sereno et onne tempo. Per lo quale a le tue creature dai sustentamento.
Laudato si mi signore per sor acqua. La quale e multo utile et humile et pretiosa. et casta.
Laudato si mi signore per per frate focu. Per lo quale ennallumini la nocte. Ed ello e bello et iucundo et robusto et forte.
Laudato si mi signore per sora nostra matre terra. La quale ne sustenta et gouerna. Et produce diuersi fructi con coloriti fiore et herba.
Laudato si mi signore per quelli ke perdonano per lo tue amore. Et sostengo infirmitate et tribulatione. Beati quelli ke l sosterranno in pace. Ka da te altissimo sirano incoronati.
Laudato si mi signore per sora nostra morte corporale. Da la quale nulla homo uiuente po skappare. Guai a cquelli ke morrano ne le peccata mortali. Beati quelli ke trouara ne le tue sanctissime uoluntati ka la morte secunda nol farra male.
Laudate et benedicete mi signore et rengratiate et seruiteli cum grande humilitate.

Fransiskus:
(Detalj ur fresk av Cenno di Pepo (Cimabue) från 1278 ca i Basilika San Fransesco i Assisi)

José de Riberas målning av Frans 1643 (alltså mer än 400 år efter den avbildades död...:

Mr Bean har ju inte lätt med den här koralen:

78 O Jesus Krist, dig till oss vänd

1. O Jesus Krist, dig till oss vänd,
din helge Ande till oss sänd,
vårt lov och våra böner hör
och själv på livets väg oss för.

2. Låt våra läppar prisa dig,
din nåd i oss låt visa sig.
Ja, stärk vår tro, upplys vår själ,
din sannings ord att lära väl.

3. Med änglarna vi sjunger här:
Gud helig, helig, helig är.
I hoppet sjunger vi med dem
vår sång hos dig i himmelen.

*4. O Fader, Son och Ande, bliv
hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet.

Text: v. 1-3 Wilhelm II av Sachsen-Weimar(?) 1648 ("Herr Jesu Christ, dich zu uns wend"), v. 4 Gotha 1651, Johannes Gezelius d.y. 1695 (48 år), Per Olof Nisser 1983 (52 år), publ. med tillstånd.

Musik: Gochsheim 1628 / Redwitz 1628 / Görlitz 1648 - 

*Hör Johann Sebastians Bachs "Trio Super" (BWV 655) över denna koral 

Denna psalm fanns inte med i Jesper Svedbergs psalmbok från 1694, men hörde till de åtta nya som "psalmbokskommissionen" införde i 1695 års psalmbok (annars rensade man mest ut psalmer från den svedbergska editionen som hade 482 nummer, medan den slutliga psalmboken endast hade 413). "Tjänlig att sjunga då prästen går på predikstolen", skrev kommissionen om psalmen, som alltså är en typisk s.k. "predikstolspsalm".

Psalmen trycktes första gången i Lutherisch Hand-Büchlein av Johann Niedling 1648 (då utan fjärde strofen). Den har tillskrivits hertig Wilhelm II av Sachsen-Weimar (1598-1662) men Oscar Lövgren anser att den tanken "synes sakna stöd". Så vi får lämna frågan om författarskapet öppen.

Att åbobiskopen Johannes Gezelius d.y. skapade den svenska versionen står dock helt klart, liksom att Per Olof Nisser givit den dess nuvarande språkdräkt, nu när den enkla men omtyckta psalmen för fjärde gången i rad tas in i en ny svensk psalmbok.

Koralen har återförts till en mer rytmisk ursprungsversion, som också är den vanliga i Tyskland.

Så här lät psalmen i 1695 års psalmbok:

Herre Jesu Christ! dig till oss wänd,
din Helga And´ du till oss sänd:
med nåd och kraft du oss reger´,
och oss på lifsens wäg sjelf för!

Låt öppnas mun till ditt namns pris,
styre hjertan wår din Ande wis.
Öka wår tro, upplys wår själ,
ditt helga ord att lära wäl.

Till dess wi sjunge med Guds här:
helig, helig wår Herre är,
och skåde hans ansigte klar
i himla höjd bland englaskar´.

Ära ske Fadren och hans Son,
den Helge And´ i samma thron!
Den heliga Treenighet
ware stor pris i ewighet!

Och så här lät den 1819-1986:

O Jesus Krist, dig till oss vänd, 
din Helge Ande till oss sänd, 
vår andakt höj, vår suckan hör 
och oss på livets väg själv för. 

Upplåt vår mun till ditt namns pris, 
på oss din nådes kraft bevis. 
Förök vår tro, upplys vår själ 
ditt helga ord att lära väl, 

till dess vi sjunga med Guds här: 
Gud helig, helig, helig är, 
och saligt skåda ljusens Far 
bland änglaskaror uppenbar. 

Ära ske Fadern och hans Son, 
den helge And' i samma tron! 
Den heliga Treenighet 
ske pris och lov i evighet.

Johannes Gezelius d.y.:

135 Se, vi går upp till Jerusalem

1. Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

2. Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?

3. Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.

4. Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt, att där han är,
där skall vi med honom vara.

Text: Paul Nilsson 1898 (32 år)

Musik: Nordisk folkmelodi, dansk version 1627, jfr 1697 års koralbok nr 312

[Paul Nilsson har i år 2011 varit död i 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Denna numera klassiska fastlagspsalm gavs första gången ut i samlingen Återljud från Tämplet (2:a saml. 1898) och hade då 14 strofer. Den bearbetades och förkortades för Psalmer och Sånger till Högmässotexter 1905 och sedan ännu en gång i Edvard Evers´ psalmboksförslag 1906. Psalmens därigenom ökade pregnans har säkert bidragit starkt till att den under 1900-talet sjungits så flitigt - och i många kyrkor närmast blivit obligatorisk inledningspsalm på Fastlagssöndagen.

Anslaget, som upprepas i varje strof, bygger på Jesusorden i Markusevangeliet 10:33:

"Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bli överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna". Den sjungande församlingen tänks nu följa med på färden "i andanom" - vi går med honom och hans lärjungar för att beskåda det som sker.

Men i andra strofen blir det allvarligare; det handlar inte längre bara om att "skåda" utan om att "med Herren vaka" och "den smärtfyllda kalken smaka". Vem vill fortfarande gå med?

I tredje strofen bevaras det personliga perspektivet, men nu handlar det om att Jesus, Guds Lamm, "offras för dina synder och mina". Evangelium för syndare.

Och därför får vi gå upp även till det himmelska Jerusalem, "till staden, den evigt klara." I den sista strofen återklingar även Jesu bön i Johannesevangeliet 17:24: "Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har givit mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse."

Melodin är en nordisk folkmelodi enligt en dansk version från 1627, som även förekommer i svensk handskrift från Västerås 1676 och slutligen trycktes i 1697 års koralbok. Den har påståtts gå tillbaka på samma melodi (1697 års koralbok nr 312, På dig o Herre käre, jfr Stora Nätpsalmboken nr 800) som den kända Till Österland vill jag fara, men nog tycker åtminstone jag att olikheterna är rätt stora.

P Nilsson: 

141 Han på korset, han allena

  

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena,
ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god,
ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike,
aldrig finner jag hans like.

2. Jordisk vän kan lindra nöden...

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år), jfr psalm 74 i 1986 års finlandssvenska psalmbok.
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år), jfr 1697 års koralbok nr 289, alt koraler svensk 1697 "Säll är den som sina händer" eller Johann Balthasar Königs i finlandssvenska psalmboken.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Runebergs psalmer och inte minst den här har bedömts mycket olika - en del har uppfattat dem som "tillverkade" av en nationalskald som tvangs "göra psalmbok"; andra har uppfattat dem som äkta uttryck för en under psalmboksarbetets gång alltmer levande tro. Själv menade han sej ha vunnit i andligt djup genom psalmskrivandet, och det finns ingen anledning att misstro honom.

Ibland har man beträffande just denna psalm retat sej på att Jesus både i början, mitten och slutet av psalmen kallas "Han på korset" (det var ju även rövare korsfästa vid samma tillfälle). Man har önskat ett förtydligande och psalmen har ibland fått anslaget och avslutningen: "Jesus Kristus, han allena." Men nu är psalmen både i Finland och Sverige återförd till sin mer diskreta men ändå fullt begripliga lydelse.

Andra strofen skulle kunna beskrivas som en vederläggning av Jesus-orden "ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner". Jo, säger Runeberg, det har den som likt dej, Jesus, ger sitt liv även för sina fiender! För dem "som i hat mot honom strider"! Fast Jesus kallade ju t.o.m. förrädaren Judas "min vän", så hans ord om kärlek kanske ska tydas så här: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för den han älskar." "Så älskade Gud världen..."

I övrigt har dock psalmen bearbetats något olika i Finland resp. Sverige, och i Finland används en melodi av Johann Balthasar König som inte används hos oss. Vi har istället två andra melodier att välja på.

Runeberg i 50-årsåldern:

Schein i 40-årsåldern:

Crüger:

158 Till himlen Herren Jesus for

Alt. koral:



1. Till himlen Herren Jesus for.
Halleluja (halleluja).
Han nu hos Gud, sin Fader, bor.
Halleluja (halleluja).

2. På korset med sin bittra död...

Text: Hos Bartholomäus Gesius 1601 "Gen Himmel aufgefahren ist", efter Caelos ascendit hodie fr. 1500-talet, Laurentius Jonae Gestritius d. 1598 "Uppfaren är vår Herre Krist", Anders Frostenson 1977

Musik ("Gen Himmel aufgefahren ist"): Melchior Franck 1627 (47 år), alt. svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publicera här än]

Denna himmelsfärdspsalm har gammal hävd i vårt land. Det stämmer säkert att Frostenson gjorde dagens version självständigt utifrån den latinska och/eller tyska förlagan, men till psalmens svenska historia hör även härnösandsherden Lars Jonssons översättning (utgiven av sonen 1619 och nummer 176 i 1695 års psalmbok), som finns återgiven här nedan. Därför anger jag även hans namn (tidsenligt latiniserat) här ovanför.

Psalmen är tydligt tvådelad: den första delen är i huvudsak dogmatisk och uttrycker den andliga innebörden i Jesus´ lidande, död och himmelsfärd. Den andra delen bygger i huvudsak (se t.ex. uttrycket "ni galileiska män"!) på änglarnas ord till lärjungarna enligt Apostlagärningarna 1. Eftersom de nio stroferna är så korta (egentligen "tvåradingar" med några inströdda hallelujan) är psalmen egentligen inte längre än de flesta andra, men den kan om man så önskar delas upp så att man sjunger del 1 (v. 1-5) i gudstjänstens inledning och del 2 (v. 6-9) till avslutning. Sista versen är en "doxologi", lovprisning till den treenige Guden.

Francks melodi trycktes i Melchior Francks Rosetulum musicum, das ist, Neues musicalisches Rosengartlein 1628, men b-melodin har i allmänhet använts här i Sverige (även efter 1986).

Så här såg den första svenska textversionen ut (enligt Göteborgspsalmboken 1650, med obetydliga ändringar intagen som nummer 176 i 1695 års psalmbok):

Vppfaren är wår HErre Christ
Alle Alleluja.
Till Ährones Fader förwist.
Alle Alleluja.

Then med then bittra Korsens dödh
Alle Alleluja.
Vthströök Werldzens Synder så snödh
Alle Alleluja.

Oss arma älskade han så
Alle Alleluja.
Som hade måst i Döden gå
Alle Alleluja.

Ty är han nu sin Fader lijk
Alle Alleluja.
Regerandes i Himmelrijk
Alle Alleluja.

Och för oss arma Syndare
Alle Alleluja.
Är han en godh förmyndare
Alle Alleluja.

Hörer j Galileske Män
Alle Alleluja.
Hwad see j vp i Himmelen
Alle Alleluja.

Såsom HErren hädan vpfoor
Alle Alleluja.
Kommer han hijt medh Ähra stoor.
Alle Alleluja.

I thenna stora Segers frögd
Alle Alleluja.
Loffsjungom Gudh i Himmels högd
Alle Alleluja.

Prijs skee then helga Trefaldigheet
Alle Alleluja.
Loffsjungom Gudh i Ewigheet
Alle Alleluja.

159 Till härlighetens land igen

1. Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus, fara,
men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
ack, Herre, huru länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sig tränger.
Den outsäglig, innerlig
skall dela skyn och hinna dig.

3. En skymt jag då i tro får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
dit söker sig mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till glädjen världen ej kan ge.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dagligt dig förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. (originaltexten finns här).

Musik: Bartholomäus Gesius 1605 / Johann Hermann Schein 1628 (42 år)

Denna psalm sågs länge som Kristi Himmelsfärdsdagspsalmen framför andra i Sverige, men sjungs nog något mer sällan nu under 2000-talets gökottor. Den är egentligen något av en "hemlandssång", i stil med de många sånger som inte minst senare under 1800-talet skrevs om det himmelska hemmet. Man brukar ofta tala om att de inspirerats av den stora utvandringen under detta sekel, fast på Wallins tid hade den knappast kommit igång. Men det finns ju redan från början ett tydligt hinsidesperspektiv i kristen tro, parallellt med budskapet om förvaltarskap och trohet i det jordiska kallet (jfr strof 5).

Och det är inte konstigt att det accentueras på Kristi Himmelsfärds dag, då "jordiskt" och "himmelskt" så tydligt bryts mot varandra, då Jesus i en mening lämnar jorden och inte längre vandrar omkring fysiskt på Palestinas stigar. Samtidigt kan man ju påminna om att Jesus just vid sin himmelsfärd lovade "jag är med er alla dagar". Jfr den engelska psalmens påminnelse "Fastän skyar honom lyfte bort och ingen honom ser, / glömmer vi ej vad han lovat: Alltid skall jag bo hos er!" (SvPs 15, se Alleluia! Sing to Jesus v. 2).

Wallins psalm är en bönepsalm. Åtminstone de första och de sista stroferna innehåller ett tydligt tilltal till den himlafarne Frälsaren, och om denna bön sägs att den "outsäglig, innerlig / skall dela skyn och hinna dig". Kontakten kan förbli obruten trots allt. Och en dag kommer han tillbaka - synligt och evigt - enligt den tro vi bekänner i Kristi kyrka.

J O Wallin:

J H Schein:

243 Vi kristna bör tro och besinna

1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt.
Ty den kan ej himmelen söka
som blott vill det jordiska öka
och fäster sitt hjärta därvid.

2. Att tjäna två Herrar tillika,
så skilda som mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och bryta mot enderas bud...

Text: Haqvin Spegel 1686 (41 år) "Oss Christna bör troo och besinna", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Tysk (?) 1500-talet / Köpenhamn 1569/ Kangasala 1624. Jfr nummer 298 i Haeffners koralbok!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här - men en bearbetning som ligger närmare Wallins text finns i sin helhet i Stora Nätpsalmboken]

Denna psalm är en av de få kvarstående "Psalmer över åtskilliga Söndags-Evangelier" från den karolinska psalmboken. Den trycktes första gången i det s.k. "Manuale från 1686 (med Til-Ökning)". Den bygger på ett avsnitt ur Jesus´ s.k. Bergspredikan, nämligen avsnittet om att inte göra sej bekymmer och inte tjäna både Gud och Mammon, se Matteusevangeliet 6:24-33.

Anders Frostenson har i många avseenden återfört psalmen närmare Spegels original, men Wallins bearbetning var i vers- och rimtekniskt avseende oöverträffad, och kan nog saknas ibland av dem som de senaste 200 åren lärt sej psalmen utantill.

Jfr t.ex. avslutningsverserna: Wallin skriver: "Så lämna all otidig möda / och var ej en fåfängans träl. / Sörj icke för kläder och föda, / men sörj för din fattiga själ. / Sök ivrigt och flitigt Guds rike / och hugna din torftige like, / så får du det övriga väl." Frostenson skriver: "Så ängslas då ej för i morgon. / Var dag av sin plåga har nog. / Nej, öppna ditt hjärta för honom / som bland oss sin boning här tog. / Om före allt annat du söker / Guds rike, skall allt du behöver / dig skänkas, och mera därtill." Det är ingen tvekan om att Frostenson ligger närmare både Jesus och Spegel (han har ju t.o.m. fått med Jesusordet att var dag har nog av sin egen plåga!), samtidigt som Wallins korthuggna satser och rena, täta rim har en ojämförlig klang. Kanske båda versionerna förtjänar att leva vidare?

Spegel var född i Ronneby i Blekinge 13 år före freden i Roskilde, alltså medan landskapet fortfarande var danskt. Han diktade också gärna psalmer på melodier från den danska psalmbok han sedan barndomen var förtrogen med, och när det gäller den här psalmen har inte bara melodin utan även texten dansk förebild. (I varje fall enligt Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 178)

Porträtt av biskop Spegel:

272 Nu gläd dig, min ande, i Herran

EN TRÖSTEPSALM

1. Nu gläd dig, min ande, i Herran,
upp, jubla, min själ, i din Gud.
Låt ängslan och sorg vika fjärran
på Guds, den allsvåldiges, bud.
Väl andra må sucka och kvida,
men dig som har Gud vid din sida,
dig höves blott lovsångens ljud.

2. Som allting för intet han gav dig,
så allting han ännu dig ger.
Den börda du bar tog han av dig,
nu intet kan skada dig mer.
Så får du ej tveka och dröja.
Ditt huvud du dristigt må höja,
och himmelen öppen du ser.

3. Ser ögat Guds himmel den klara,
och bär du i hjärtat hans frid,
då trygghet du har i all fara
och mod för var stundande strid.
Ja, villigt ditt liv kan du mista
och glad kan du ge till det sista
din kraft i din kallelses id.

4. När friden ett hjärta bevarar,
stor rikedom får det och makt.
Det räknar ej längre och sparar,
står ej om sitt eget på vakt.
Det frestaren bjuder att vika
och källor att flöda så rika
i lidandets brännheta trakt.

5. Men såsom den jagade hinden,
som ej änger rast eller ro,
men räds för vart prassel av vinden
och själv ej sin räddning kan tro,
så värnlöst är människans sinne,
när icke på djupet därinne
Guds frid och hans salighet bo.

6. Vet, hela Guds frid du behöver,
om hjärtat skall provet bestå,
och hela Guds himmel däröver
sitt skyddande valv måste slå.
Här duger ej dela och tveka.
Hur vågar ditt hjärta du neka
att hela sin rikedom få?

7. Vi ängsliga gå, och betryckta,
på vakt kring vårt nedgrävda pund.
Vi sitta med dörrarna lyckta,
en räddhågad lärjungarund,
då Herren oss väntat att finna
därute, där striderna brinna,
i manligt och troget förbund.

8. Som örnar med vingfjädrar unga
att stiga mot himmelens höjd,
som hjältar att mäktiga ljunga
och sjunga om seger med fröjd:
till sådana ting har oss alla
vår väldige Gud velat kalla.
Med mindre han icke är nöjd.

9. Kom, himmelske Fader, var när mig:
all kraft utav dig är ett lån.
Om du icke lyfter och bär mig,
var tager jag vingar ifrån?
Jag vet ju du aldrig kan svika,
men att jag från dig ej må vika,
o Fader, sänd till mig din Son.

10. O Jesus, den frid som vi alla
begära, blott finnes hos dig.
I mörker vi famla och falla,
så snart du ej lyser vår stig.
Min tro är en flämtande gnista,
din segrade än i det sista.
O Herre, så tro du för mig.

11. Din Helige Ande du sände,
som allt vad oss felar beskär,
han styrke mig i mitt elände,
han vise mig dig som du är.
I ångest, i vanmakt och smärta
han säge mitt klentrogna hjärta
att, Herre, du än är mig när.

Text: Einar Billing 1922 (51 år)

Musik: Tysk(?) 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

I 1937 års psalmbok förekommer ett par psalmer av i tjänst varande biskopar (Bengt Jonzon som också skrivit en psalm där hade då ännu inte efterträtt biskop Bergqvist i Luleå). Båda biskoparnas efternamn börjar på "B", Bergqvist och Billing, och bådas psalmer börjar på "Nu": Nu stunden är kommen, o saliga fröjd av lulebispen Bergqvist och ovanstående psalm, Nu gläd dig, min ande, i Herran av västeråsbispen Billing. Båda psalmerna sjungs till "glada mollmelodier" och är präglade av ovanlig poetisk och innehållslig lyftning. Båda psalmerna är också "solitärer", skrivna av mogna män som inte har fler psalmer än dessa i psalmboken.

Särskilt Billings psalm är i sin nuvarande form ett helgjutet poetiskt mästerverk (om än den faktiskt från början bestod av 12 strofer, varav en mindre lyckad plockades bort), en psalm som gärna kunde få sjungas i sin helhet lite oftare; jag har faktiskt bara varit med om det i ett laestadianskt sammanhang i Hertsökyrkan i Luleå på 1980-talet samt vid ett "psalmmaraton" i Missionskyrkan i Bollnäs hösten 2007 (och ett dito i EFS-kyrkan i Njutånger hösten 2016!).

Psalmen bygger på orden i Filipperbrevet 4:7: "Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus." Dessa ord hade även bildat stommen i biskop Billings s.k. herdabrev vid tillträdet 1920, eftersom de fått så stor betydelse för hans tro och tänkande. Han hade även önskat kunna klä sina tankar kring detta i poetisk form, men först under ett avkopplande besök hos svågern i Vikmanshyttan utanför Hedemora lyckades han göra det. Psalmen trycktes i den kristna kulturtidskriften Vår Lösen den 15 februari 1922 under rubriken "En tröstepsalm".

Många har sett Billings psalm som ett enda stort antiklimax: Den börjar i jubel och nästan apostolisk trosfrimodighet, och slutar i ett så ömkligt tillstånd att författaren inte ens tror sig om att kunna - tro. "Min tro är en flämtande gnista, / din segrade än i det sista, / o Herre, så tro du för mig." Vad är nu detta?

Man kommer att tänka på den aktade lekmannapredikanten Gabriel Andersson i Burvik (1843-1937), som en gång yttrade att en kristen ska växa som "korompa", nämligen neråt. D.v.s. den verkliga helgelsen, tillväxten i tron och kärleken (som genom Guds nåd verkligen bör och ska ske) kommer, om det går rätt till, inte att yttra sej enbart i tilltagande förmögenheter utan också i tilltagande ödmjukhet och beroende av Guds nåd. Som väckelseprästen Rutström uttryckte det på 1700-talet: "Men mer och mer jag finner / mitt djupa syndafall / ju närmare jag hinner / till Jesu fotapall."

Och då blir bönen och beroendet av Herren desto innerligare, beroendet av honom som enligt profeterna är "nära dem som har en ödmjuk och förkrossad ande". Har psalmboken ö.h.t. en skönare bön till den heliga Treenigheten än de tre sista stroferna av denna psalm? Här, ja just här, blir den i långa stycken allvarligt uppfordrande psalmen verkligen vad rubriken anger - en sann tröstepsalm.

Einar Billing:

286 Kom, helige Ande, från höjden

Preludium:


Koral:



1. Kom, helige Ande, från höjden, kom ned,
ty världen är andelös vorden.
Dig sänk som i skapelsens morgon och bred
ånyo ditt välde kring jorden.
Kom, helige Ande, från höjden.

2. Kom, helige Ande, från himlen med ljus
till nattens förlorade trälar.
Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus
och elden i vaknande själar.
Kom, helige Ande, från höjden.

3. Kom till oss på jorden, kom till oss med frid
där hämnande vredesmod glöder.
Vi bida med längtan den saliga tid,
då kämpande folk varda bröder.
Kom, helige Ande, från höjden.

4. Kom, Ande, från Kristus,
från honom som gav
sitt liv till en evig försoning.
O, kom från hans kors och hans öppnade grav
och dana vår värld till din boning.
Kom, helige Ande, från höjden.

Text: Johan Alfred Eklund 1934 (70 år), 1936, ytterligare ngt bearb i Fria psalmboken.
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, jfr versionen i 1697 års koralbok nr 214.

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds text, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag följer exemplet och hoppas att även detta initiativ för att bevara äldre psalmer levande ska mötas av välvilja]

Om den här psalmen har hymnologen Emil Liedgren sagt så här: "På sätt och vis är väl denna hymn till Anden i en 'andelös' värld den mest aktuella av alla våra psalmer. Den skall för sena släkten vara ett vittnesbörd om hur det kändes att leva i 1930- och 1940-talets Europa."

Det var en mycket orolig 70-årig karlstadsbiskop, som i yngre dagar själv haft föga demokratiska ideal, som skrev den här psalmen i ett alltmer brutalt 30-talsklimat. Sedan den kommit med i 1937 års psalmbok blev den ju bara mer och mer aktuell och sjöngs flitigt under författarens återstående livstid. När han dog på sitt sommarställe Skärmnäs den 23 augusti 1945 var Andra världskriget visserligen över, men "den saliga tid / då kämpande folk varda bröder" lät ännu vänta på sej. Och än idag känns bönen angelägen, om än psalmen inte längre tillhör de mest sjungna.

Psalmen trycktes i Eklunds psalmboksförslag 1934, men såg då inte riktigt ut som idag. För att kunna sjunga den till ovanstående koral behövde psalmen nämligen bearbetas något, vilket skedde 1936.

321 Det dukas i himlarnas rike ett bord

Alt dalakoral (OBS finns ej till just denna psalm i 1986 års psalmbok):

1. Det dukas i himlarnas rike ett bord
för heliga, saliga gäster.
De komma i skaror från söder och nord,
de samlas från öster och väster.
Säll den som har rum i Guds rike.

2. Gud give jag vore, och alla med mig,
bland himmelens tecknade skara.
Gud tage oss nådigt i höjden till sig,
att oss ifrån domen bevara.
Säll den som har rum i Guds rike.

3. Där glömmer jag korset på jorden jag bar
och smärtan och tärande sorgen.
Där klarnar den gåta som dunkel mig var,
där dagas den rätta Guds morgon.
Säll den som har rum i Guds rike.

4. Guds härlighet strålar i himlarnas sal
och helgonens lovsånger tona.
Där bära Guds kämpar från stridernas dal
för eviga tider sin krona.
Säll den som har rum i Guds rike.

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år) "Der mange skal komme fra øst og fra vest", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)

(En mer fullständig version finns i Stora Nätpsalmboken 913).
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, jfr versionen i 1697 års koralbok nr 214!

En psalm om det stora gästabudet som Jesus berättar om i Lukasevangeliet 14:15-24. Anslaget påminner i originalet om Mandis Sandberghs "De kommer från öst och väst", och är hämtat från Jesusorden i avsnittet just innan, Lukasevangeliet 13:29: "Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike."

Psalmen trycktes första gången i Landstads Kirke-Psalmebog 1861. J A Eklund översatte psalmen till svenska. Hans översättning publicerades i Psalm och Sång 1910 och sedan i Nya Psalmer 1921, men den togs inte med i 1937 års psalmbok.

Landstad skrev 1858 så här: "För mig går det så, att när vi kommer tillsammans för att tillbedja, sjunger vi helst en botpsalm. Jag tror också att vi gör rätt i detta, så länge vi är här i denna världen." Och varje strof i originaltexten till ovanstående psalm slutar med den botfärdiges bön, en version av den s.k. Jesus-bönen: "Förbarma dig över oss, Jesus."

J A Eklund valde att som omkväde istället använda en av Jesus´ bordsgrannars replik: "Säll den som har rum i Guds rike." Det må då vara. Men när de ursprungliga v. 2-3 helt uteslöts då psalmen togs in i 1986 års psalmbok (jfr Stora Nätpsalmboken), förlorades mycket av psalmens "fröjda er med bävan"-karaktär (jfr Psaltaren 2:11). Som annars förstärkts av den sublima mollmelodi som är känd från botpsalmen Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag.

Jag hoppas att de uteslutna stroferna kan återkomma vid en framtida psalmboksrevision - men risken är väl att psalmen då istället utesluts helt. Det är inte riktigt tidsenligt att antyda en risk att gå evigt förlorad:

Dit kommer ej den, som sitt eviga väl 
vill köpa med tanke och vilja, 
som menar sig själv kunna frälsa sin själ 
och själv sig från synderna skilja. 
Säll den som har rum i Guds rike! 

Men ordet om nåden det kallar oss än 
och ljuder med makt över landen. 
Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män, 
när kallelsens tid är förhanden! 
Säll den som har rum i Guds rike!

Landstad:

332 Guds härlighet oss styrka ger

1. Guds härlighet oss styrka ger
och glädje och uthållighet
att lovsjunga:
Halleluja!...

Text: Anders Frostenson 1981 (75 år)
Musik: Köln 1623
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Detta är en av Frostensons senaste och ståtligaste psalmer (de flesta skrev han på 30-talet och 50- till 70-talen). Melodin, som många förknippar med engelske Mr Beans olycksaliga kyrkbesök, används också till Fransiscus Solsång (SvPs1986 nr 23) och har snart 400 år på nacken (kompositör okänd). Psalmen är, som så ofta hos våra främsta psalmdiktare, fullkomligt impregnerad av bibelcitat och -allusioner, här främst från Paulusbreven, kanske särskilt breven till efesierna och kolosserna.

Psalmen är alltså en av Frostensons nyaste och bästa, men har kanske mest sjungits vid mycket högtidliga tillfällen i katedralsammanhangen - där den mäktiga melodin kommer till sin rätt i orgeltoners brus och inte omedelbart associeras till den som psalmsångare alldeles förfärlige Mr Bean...

330 Du som härlig ställde

1. Du som härlig ställde
din tron högt över tiden,
där sällheten och friden
ej växla om, ej sluta sig,
Evige, ditt välde
ej ljus och mörker skiftat.
Den lag för oss du stiftat
förvandlar icke dig.

2. Konung i det höga,
du släkten bortgå låter
och andra komma åter,
och åldrar undan åldrar fly.
Men ditt fadersöga
milt vakar över alla;
din nåd som vi åkalla
är varje morgon ny.

3. År och vänner flykta,
men du densamme bliver.
Du än åt barnen giver
den vård som du åt fädren gav,
mod åt de betryckta
och styrka åt de svaga
och tröst åt dem som klaga
vid sina vänners grav.

4. Gud, vi vandra trygga
när redligen vi vandra
i kärlek för varandra
och hörsamhet för dina bud.
Gud, på dig vi bygga
vårt hopp i alla öden:
i livet och i döden
du vårdar oss, o Gud.

*5. Lovad vare Herren!
Sannfärdig, vis och nådig
och helig och rättrådig
han alltid allt allen förmår.
Lovad vare Herren!
Hans lag, hans nådelära,
hans härlighet och ära
i evighet består.

Text: Johan Olof Wallin 1811 (32 år), ngt bearb.

- en något kortare och mer bearbetad version finns i Stora Nätpsalmboken nr 440

Musik: Troligen svensk 1624

Lovpsalm som i den wallinska psalmboken stod upptagen bland nyårspsalmerna "trots att den mest nyårsbetonade strofen ströks redan i 1814 års förslag" (Lövgren). Melodin förekommer i den s.k. Rappe-handskriften 1675 och i 1697 års koralbok till texten Frögder eder alle i thenna Christenhet (nr 134), en nyårspsalm (där varje strof avslutas "i detta nya år") som "Du som härlig ställde" med tanke på den ursprungliga rubriceringen förmodligen var avsedd att ersätta.

Psalmen tillhör den absoluta "psalmbotten" mätt i antalet sjungningar - trots att den 1937 gavs en så framskjuten placering som nummer 2 i psalmboken! - men är nu ändå inne i sin tredje psalmbok på raken, förmodligen p.g.a. sina obestridliga skönhetsvärden.

Johan Olof Wallin:

492 Vi tackar dig så hjärtelig

1. Vi tackar dig
så hjärtelig,
o Gud, vår käre Fader.
Du stärkt oss väl...

Text: Haqvin Spegel 1686 (41 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Leipzig 1625 / Christoph Peter 1655 (29 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En klassisk morgonpsalm, nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Men eftersom vi har mer bråttom på morgnarna nu än förr (eller?) så har vi bara sex verser kvar av de tidigare tio stroferna. Psalmen infördes första gången i "Manuale 1686 med Til-Ökning".

Liksom så många morgonpsalmer är detta en innerlig böne- och tacksägelsepsalm som tar upp de flesta böneämnena i Herrens bön (Fader vår), kanske särskilt fjärde bönen om vårt dagliga bröd i alla dess former (jfr Martin Luthers förklaring till fjärde bönen).

Så här lät psalmen tidigare (i 1819 och 1937 års psalmböcker):

Vi tacka dig
Så hjärtelig',
O Gud och Fader käre,
Att vi så väl
Till kropp som själ
Helbrägda, styrkta äre.

Särdeles att
I denna natt
Vi ock fått trygge sova
Och nu förmå
I ditt hus gå
Dig gladelig att lova.


Vi bedje än,
Att du igen
Oss må i dag bevara
Och med din makt,
Din änglavakt,
Oss hjälpa i all fara.

Upplys vår själ
Och lär oss väl
Din helga vilja känna,
Att vi i dag
Till ditt behag
Må håg och gärning vända.

Vårt kött förvisst
Och världens list
Vill oss till synd bedraga;
Men var oss när,
Oss tillflykt lär
Vid Jesu kors att taga.

Vi give dig
Lydaktelig
Båd liv och själ i händer;
Ty vad du vill
Oss skicka till
Oss visst till välfärd länder.

Vår överhet
Med trofasthet
Vi dig ock nu befalle:
Giv henne ro
Och låt oss bo
I frid och hugnad alle.

Låt vattunöd
Och ond bråd död,
Krig, pest och hunger vika
Från detta land.
Räck fadershand
Till fattiga och rika.

Giv allom nåd
Och goda råd,
Som land och stad regera.
Att allt går rätt
Och på ett sätt
Som länder till din ära.

Hjälp var för sig
Så kristelig
Sitt kall på jorden sköta,
Att vi också
Varandra må
I himlens glädje möta.

H Spegel:

544 Min synd, o Gud, mot dina bud

Alt. koralversion (Bach) - OBS! finns ej i psalmboken!



1. Min synd, o Gud,
mot dina bud
är mig så tung att minnas,
och ingenstans
en hjälp jag kan
i denna världen finna.

2. Om än jag går
i dagar, år,
ja, längst till världens ände...

Text: Martin Rutilius(?) 1604 (53 år) och 1613 (62 år) "Ach Gott und Herr", alt. förf. Johann Major 1613 (49 år), sv. övers. 1673, Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Leipzig 1625 / Christoph Peter 1655 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Hymnologen Oscar Lövgren skriver om denna psalm (Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 489 f.):

Anges i Den svenska psalmboken 1937 vara av okänd tysk författare. En del forskare framhåller dock som troligt att Johann Major (Gross) är dess diktare. Första gången den nämnes är som avslutning på en predikan som Major höll i stadskyrkan i Jena söndagen den 2 juni 1613. Den 29 maj hade ett fruktansvärt oväder dragit fram över Weimar. Människor och boskap omkom under den svåra översvämningen. Följande söndag hölls sorg- och tröstepredikningar i kyrkorna. Major, som var pastor och superintendent i Jena, talade i stadens kyrka. Han slutade med orden: "Bed med David: Herre, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse (Psalt. 38:1) samt Tag mig nu åter så att jag får vända åter, du är ju Herren, min Gud. Ty sedan jag har vänt mitt sinne ångrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning slår jag mig på länden; jag både blyges och skämmes." (Jer. 31:18-19). Sist följer psalmversen: "Men skall så ske att straff och ve / på synden måste falla, / så risa här och lisa där / och mig till bättring kalla." 

Predikan gjorde ett starkt intryck på åhörarna. Denna "Gedenck und Erinnerungs Predigt", som begynnelsen till den långa titeln lyder, utkom 1613 i tryck. I första upplagan finns endast en strof, den nys anförda, medtagen. Men i andra upplagan samma år förekommer de sex första stroferna. Först i ett psalmtryck från 1627 förekommer psalmens alla tio strofer. Johann Major (1564-1654) var från 1605 pastor och superintendent i Jena samt från 1611 även professor där.

Också Martin Rutilius (1550-1618), präst i Teutleben och Weimar, har ibland tillskrivits denna psalm. Men detta tycks bero på att han, som helt saknade poetisk begåvning, skrivit av psalmen i ett autografiskt album och satt sitt namn under. Men dylika avskrifter undertecknade med avskrivarens namn har ända in i vår tid varit ganska vanliga och bevisar inte Rutilius´ författarskap. Då förefaller det troligare att Major skrivit åtminstone en del av psalmen. Den svenska översättningen förekommer först i Then Swenska Psalm-Booken, utgiven i Åbo 1673. Mel. finns i sin äldsta form hos Johann Jeep i dennes Geistliche Psalmen, tryckt i Nürnberg 1607. Det är dock okänt vem som komponerat den.

547 Vart flyr jag för Gud

PUBLIKANENS SKRIFTERMÅL

1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig.

2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och vänder mot jorden jag blickarna ner:
se där är de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig.

3. Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig.

4. O du som mig skapat, min Frälsare bliv,
mig led och mig styrk med din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv.
Din tröst låt med tårarna blandas.
Gud vare mig syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig.


Text: Olof Kolmodin 1734 (44 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Frans Michael Franzén 1814 (42 år), ngt bearb.
- alt. bearb. se Stora Nätpsalmboken nr 536

Musik: Nordisk folkmelodi 1624, jfr versionen i 1697 års koralbok nr 214.

En psalm utifrån Jesus´ berättelse om farisén och publikanen (tullindrivaren), där den senare utbrister: "Gud, var nådig mot mig syndare" (äldre form: Gud, var mig syndare nådig). En mycket allvarsmättad botstämning präglar psalmens tre första strofer, men de två sista uttrycker mer av hopp och förtröstan.

Ursprungligen hade psalmen rubriken "Publikanens skriftermål" och började "Ur djupen, ur syndenes grundlösa dy". Psalmen hade då 16 strofer, av vilka nummer 5, 7, 10, 15 och 16 bearbetades av Christopher Dahl och Frans Michael Franzén till den psalm vi har idag. I finlandssvenska psalmboken behölls fjärde (15:e) strofens anknytning till Psaltaren 51: "O Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv / och tag ej ifrån mig din Ande".

Melodin är den "nordiska" folkmelodi som används till nästan alla psalmer med detta versmått i psalmboken. Den användes ursprungligen till Svedbergs psalm om de fåvitska jungfrurna ("Med himlen det blir som för tio jungfrur") som dock i 1986 års psalmbok försetts med en dalakoral. Även denna psalm kan förstås sjungas till dalamelodin.

O Kolmodin:

620 Herre Gud, för dig jag klagar

Originalkoralen ur 1697 års koralbok (OBS finns ej i 1986 års koralbok):

Alternativ modern tonsättning (OBS finns ej i 1986 års koralbok):

1. Herre Gud, för dig jag klagar:
vad mig plågar natt och dag,
vad min kropp och själ försvagar,
det är fruktan för din lag,
mot vars bud jag ständigt gått,
tills jag fyllt mitt syndamått.
Domen skrämmer mig allt värre,
se till min förtvivlan, Herre.

2. Mina plikter jag försummat...

Text: Lars Johansson (Lasse Lucidor) tr. 1685, Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år), se även melodin i 1697 års koralbok, red. Harald Johansson Vallerius, nr 406 Herre Gudh, för tigh jagh klagar

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Lasse Lucidor:

J H Schein:

J Crüger: