58 Hjärtan, enigt sammanslutna

Alt. melodi, mera känd till psalmen på kontinenten:



1. Hjärtan, enigt sammanslutna,
sök i Herrens hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen flutna,
brinn här klart i Kristi tro...

Text: Nikolaus Ludwig von Zinzendorf 1725 (25 år) "Herz und Herz vereint zusammen", bearb. Christian Gregor 1778 (55 år), övers. Oscar Mannström 1913 (38 år), bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Gustaf Duben d.ä. 1674 (45 år), alt. mel. av Cassell(?) i "Christen-Schatz", Basel 1745

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här]

Att den kristna syskonkärlekens höga visa skrivits av Herrnhut-ledaren och Brödraförsamlingens förste biskop, måste sägas vara mycket passande. Var det något von Zinzendorf arbetade för, förutom mission och evangelisation, så var det att förena alla kristna.

Psalmen ovan tillkom enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, sp 783f.) under en tid av motsättningar mellan "bröderna" i kolonin Herrnhut (om än själva brödraförsamlingen formellt inte bildades förrän 1727). Motsättningarna gällde, som så ofta, både praktiska och teologiska problem. I sitt arbeta med att ena de olika parterna, studerade von Zinzendorf denna tid ivrigt Johannesevangeliet kap. 14-17, det avsnitt där man kan läsa både Jesus avskedstal till lärjungarna och hans s.k. "översteprästerliga förbön" för dem. Under hans studier och meditationer växte en diktcykel i fyra delar fram, en del för vart och ett av de aktuella kapitlen. Det var inga korta dikter precis: de innehöll 43, 83, 81 resp. 113 åttaradiga strofer!

När diktverket publicerades hade det titeln Die letzte Reden unsers Herrn und Heylandes Jesu Christi vor seinem Creutzes-Tode. Och det är i den andra delen som behandlar Joh. 15, som vår aktuella psalm förekommer i samband med Jesus liknelse om vinträdet och grenarna. Det var Christian Gregor som "plockade ut den" och omarbetade den för den s.k. Barby-sångboken 1778. Sedan dess har den översatts till många språk och sjungs i åtskilliga länder, jfr t.ex. Christian hearts, in love united.

Oscar Mannströms översättning (av fler strofer än dem vi har idag) publicerades i Kyrklig Sång 1916 men förkortades inför sin publicering i 1937 års psalmbok. Britt G Hallqvist har bearbetat psalmen ytterligare något, bl.a. har Zinzendorf/Mannströms "brödrarund" blivit "syskonrund".

Alt. engelsk koral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok):

Porträtt av den unge von Zinzendorf (ungefär vid tiden för psalmens författande):

Bild av en något äldre von Zinzendorf:

79 Gud är mitt ibland oss

Koralförspel:

Alt. koral (OBS! finns ej i svenska psalmboken, men sjungs oftare i Tyskland m.fl. länder): 

1. Gud är mitt ibland oss.
Låt oss nederfalla
och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss.
Allt i oss må tiga
och åt Gud sin andakt viga...

Text ("Gott ist gegenwärtig"): Gerhard Tersteegen 1728 (31 år), Maria Arosenius 1931 (62 år), Natanael Beskow 1934 (69 år), Torsten Fogelqvist 1936 (56 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år). Jfr versionen i finlandssvenska psalmboken 1986!

Musik: Frankfurt am Main 1718, alt. Joachim Neander 1680 ("Wunderbarer König") 

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här] 

Detta är nog den mest kända och spridda av bandvävaren (f.d. köpmannen) och mystikern Tersteegens 111 psalmer. Konstslöjdaren m.m. Maria Arosenius introducerade hans psalmer i Sverige genom att 1931 ge ut ett häfte med 25 psalmer (samt 18 tänkespråk) av T. som hon översatt till svenska. Av dessa psalmer togs ovanstående in i 1937 års psalmbok, efter viss finputsning av Beskow och Fogelqvist.

Det är en mycket högstämd psalm, med mycket av stämningen från Jesaja 6. Dess första verser ganska ofta använts som inledningspsalm vid gudstjänster på söndagar som inte har det sprittande jublets karaktär, utan är mer stillsamma och meditativa och/eller allvarsmättade. Den skulle dock kunna karaktäriseras som både bönepsalm och stillsam lovsång. I varje fall vänder den sej direkt till Gud i tillbedjan mer än många s.k. "ståpsalmer" gör.

G Tersteegen:

245 Jag nu den säkra grunden vunnit

1. Jag nu den säkra grunden vunnit
som håller hoppets ankar kvar.
I Jesus Kristus jag den funnit,
den lades innan världen var...

Text: Johann Andreas Rothe 1722 (34 år), 1727 (39 år)"Ich habe nun den Grund gefunden", övers. Carl David af Wirsén 1889 (47 år), bearb. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)

Musik: Hamburg 1690

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Det har berättats att denna psalm skrevs som en födelsedagshälsning till den unge greven Nikolaus Ludvig von Zinzendorf, som själv skrivit en sång ("Christum über alles lieben") till Rothes födelsedag två veckor innan (båda fyllde år i maj) och dessutom kallat författaren till kyrkoherde i Herrnhut. Åtminstone det sista är absolut sant, och Rothe var kyrkoherde där i 15 år, tills vissa åsiktsskillnader om den kyrkliga ordningen föranledde en flytt.

Om kärnan i evangeliet rådde dock inga skiljaktiga meningar, och psalmen är verkligen en strålande evangelisk hymn om grunden för vår tro och vårt hopp (och även vår kärlek: "vi älskar därför att Han först älskade oss", 1 Johannesbrevet 4:19). Varje vers, utom av någon anledning den första, slutar med ordet "barmhärtighet", vanligen preciserad som "Guds barmhärtighet". Psalmen är något lång men melodin glad, och den borde oftare än som sker kunna sjungas i sin helhet.

Psalmen trycktes 1726 eller 1727 i ett tillägg till den Singe- und Bet-Büchlein (sång- och bönbok) som användes i Herrnhut. År 1778 trycktes den översatt till svenska i Sions Nya Sånger, då med anslaget "Väl mig, den stund jag evigt minnes". (Den herrnhutiska läran var då så misstänkt i vårt land, att boken fick tryckas i Köpenhamn och smugglas in i Sverige).

Melodin är äldre än texten och kan såtillvida ha använts till den redan från början. Men internationellt är det idag vanligare att psalmen sjungs till följande melodi (som vi i Sverige i bearbetad form använder till bl.a. psalmerna Bevara Gud vårt fosterland och När stormen ryter vilt på hav):

: