Visar inlägg med etikett Spegel Haqvin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Spegel Haqvin. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

99 Gud, vår Gud, för världen all





1. Gud, vår Gud, för världen all
högt din nåd förkunnas skall,
att du oss en konung gett
som är vår rättfärdighet.

2. Se, han kommer...



Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år) "O Gud! din rättwisa dom", efter Psalt. 72 ("av Salomo"), Johan Ludvig Runeberg 1867 (53 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Medeltida hymn, Martin Luther 1524 (41 år), alt. mel. i 1697 års psalmbok (svensk?)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än].

Detta är en psalm som hör till Spegels många psaltarparafraser - han gjorde en rimmad omdiktning av nästan varje psaltarpsalm men fick till sin besvikelse se de flesta ratade av den psalmkommitté som fastställde den slutliga psalmboken 1695. Denna psalm utgår från Psaltaren 72 som där anges vara av Salomo, och hade från början lika många verser som psaltarpsalmen (se nedan).

Psalmen ströks helt i 1819 års psalmbok, men 1879 kom den med i C. A. Cornelius´ Förslag till revision av den svenska Psalm-boken, och redan då hade psalmen fått det anslag, de inledningsrader, som den slutligen fick i både 1937 års psalmbok och 1986 års psalmbok. Sedan förkortades den av A. F. Runstedt och putsades lite extra innan den togs in i psalmboken.

Men i Finland bearbetades psalmen också för 1886 års psalmbok, och Anders Frostenson har här utgått mest från Runebergs version, jfr nuvarande finlandssvenska här.

Melodivalen har varit en "soppa". I 1939 års koralbok föreslogs samma melodi som till Herren gav och Herren tog, alternativt den till Lova Gud i himmelshöjd. Nu har psalmen fått samma melodi som Världens Frälsare kom här, precis som den har i Finland. Varför den fina melodin från 1697 års koralbok inte ansågs duga, vet jag inte.


Haquin Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

Så här skrev Spegel 1694
(nr 71 i karolinska psalmboken av år 1695):

O Gud! din rättwisa dom
gif alltid konungenom,
och den stora konungs son,
som regerar i Sion;

att han förer folket dit
till en sann rättfärdighet,
hjelper de elända opp,
som till honom sätta hopp.

Låt ock bergen bära fred;
sänd rättfärdighet här ned
ifrån höjdene, att wi
måge glädjas deruti.

Ty den konung håller lätt
de elända folk wid rätt,
hjelper upp de fattige,
trycker ned försmädare.

Rätt så långt som solen går,
och wart månen skina får,
skall hans ära spridas ut
och hans lof bli utan slut.

Han nedkommer nådefull,
och så tyst, som regn på ull:
såsom blomstren fägring få
utaf daggens droppar små.

Äfwen blomstras av hans nåd
rättwishet och goda råd.
All wälsignad hjälp och tröst
warder af hans tron utöst.

Han har under sina magt
himmel, haf och jorden lagt;
werldens ändar fattar han,
och all´ haf han mäta kan.

Honom måste warje man
frukta, wörda i all´ land;
ja, den stolte sleka skall
stoftet af hans fotapall.

Sjelfwe de, som herrligt bo
i konungslig prakt och ro,
skola för hans äras skull
hafwa ospardt allt sitt gull.

Han skall ifrån Saba få
dyra offer; äfwen så
skall Arabien ifrån sig
sända skänker rikelig´.

Ja, de allramäktigste
skola låta ödmjukt se,
att han kungars konung är,
som med sitt ord allting bär.

Ty han frälsar ganska lätt,
skaffar den elände rätt,
och den intet bistånd har
tager han i sitt förswar.

Han anammar i sin wård
den, som werlden är för hård,
och han fängnar milt och wäl
en förtryckt och ängslig själ.

De som lida wåld och nöd,
de der utstå swåran död,
styrker han och gifwer mod
och will hämnas deras blod.

Nåd och hans barmhertighet
warar i all ewighet:
Honom bön ock offras skall
dag från dag wid andakt all.

Allting skall i trefnad stå
och en ljuflig framgång få;
såsom Libanon bär frukt,
och som gräset sprider lukt.

Hans namns ära och beröm
skall utflyta som en ström;
ty så wida solen skin´,
sträcker han ut makten sin.

Genom honom skall oss ske
frid och all wälsignelse.
Dess han ock stor wördning har
af den stora hednaskar´.

Lofwad ware Herren Gud!
Gud, som sina helga bud
fordom gaf åt Israel,
och förlöste honom wäl.

Lof och pris och herrlighet
ware Gudi städs´ beredt,
och all´ land hans ära se.
Amen, låt, o Gud! så ske.


186 Nu vilar folk och länder

A-melodi:
 

B-melodi (utjämnad form):


1. Nu vilar folk och länder
och skogar, berg och stränder.
Nu sover barnen gott.
Men jag vill bedja, vaka
och tacksam se tillbaka
på vad av Gud i dag jag fått.

2. Se, solen har försvunnit...


Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun ruhen alle Wälder", sv. övers. Haqvin Spegel 1686 (41 år) "Nu vilar hela jorden", bearb. och nyövers. Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år) "Innsbruck, ich muss dich lassen", jfr 1697 års koralbok nr 375 och 1820 års koralbok nr 433

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


Oscar Lövgren skriver (i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 231) att Gerhardts psalm är "vår bildrikaste och kanske mest berömda aftonpsalm." Det senare äger nog inte längre sin riktighet, men det förra stämmer nog, dels p.g.a. psalmens längd (hela nio verser) och dels p.g.a. att nästan varje vers innehåller en natur- eller kroppsbeskrivning följd av en andlig, bildlig tillämpning.

Psalmens längd har dock gjort att den i vår "bråttomtid" sällan sjungs (även om tiden det tar att sjunga den bara är en bråkdel av den tid det tar att följa en dokusåpa eller "Morden i Midsomer"). Mest berömd är den väl för att anslaget påståtts strida mot jordens klotformighet, varför också Britt G Hallvist i sin slutliga version av psalmen undvek påståendet att "alla skogar" eller "hela jorden" vilar. I hennes tidigare, mer originaltrogna, översättning började psalmen dock så här:

Nu vilar alla skogar,
djur, mänskor, fält och plogar,
all världen slumrar in.
Men du, min själ, skall börja
din andakt, du skall spörja
vad som behagar Skaparn din.


Man måste väl dock säga att versionen i 1986 års psalmbok känns mer lättflytande. Det har dock inte hjälpt upp psalmens popularitet nämnvärt. Man måste väl erkänna att den, som så många psalmer från den tid då psalmboken inte användes bara i kyrkan, verkar mer skriven för den enskilda kvällsandakten än för offentliga sammankomster ("Till sömn jag mig bereder, / tar av mig skor och kläder"), men jag har en känsla av att den inte heller i det privata sammanhanget längre har någon stark ställning. De fyra sista stroferna passar dock utmärkt väl att sjunga som avslutning på t.ex. kvällsmässor, och så trött är man nog sällan att man inte skulle orka be dem hemma inför sänggåendet ("när mina tankar domnar / och alla sinnen somnar").


Paul Gerhardt:

Heinrich Isaac:
Bildresultat för Heinrich Isaac


Ett av Isaacs notmanuskript:

327 Lovad vare Herren



DE TRE MÄNS LOVSÅNG I ELDEN

1. Lovad vare Herren,
våra fäders Gud.
Både när och fjärran
höres detta ljud.
Oss har han bevisat
outsäglig nåd.
Hela världen prisar
Herrens makt och råd,
prisar och berömmer
Gud som rättvist dömer
och sitt folk ej glömmer.

2. Du som mäktig råder...


Text: Haqvin Spegel 1686, Karl-Gustaf Hildebrand 1979. En bearbetning av Johan Olof Wallin finns tillsamman med Spegels originaltext på Wikisource.
Musik: Trol. svensk 1697, ngt bearb., jfr 1697 års koralbok nr 302 och 1820 års koralbok nr 270!
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Denna psalm hade redan från början (både i Spegels handskrift, i Manuale 1694 och i 1694 års svedbergska psalmbok) rubriken "De tre mäns lovsång i elden" och är en parafras över det apokryfiska tillägg till Daniels bok som sägs återge just denna. (Se i övrigt Daniel 3). Man kan också jämföra med Psaltaren 148, som den har vissa likheter med.

Wallin förkortade och bearbetade Spegels text, men i 1986 års psalmbok finns istället en något längre bearbetning av Hildebrand. Den utgör ett av ytterst få exempel på att en psalm blivit längre under psalmboksarbetets gång - annars blir psalmerna oftast kortare för varje ny bearbetning.

Bearbetningen tillhör dem som renderade Hildebrand särskilt beröm från Svenska Akademien. Den gamla 1600-talspsalmen har verkligen restaurerats väl, med avlägsnande av den del wallinska "övermålningar". Huruvida den och den medryckande melodin verkligen används som lovpsalm nuförtiden, kan man däremot fundera över. Liknande fast yngre psalmer som Lova Herren, sol och måne eller Hej himlarymder har förmodligen i stor utsträckning konkurrerat ut den.

Haqvin Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

torsdag 18 februari 2010

389 Säll den som håller Jesus kär



Utjämnad koralform (OBS finns ej i 1986 års men i 1939 års koralbok):

1. Säll den som håller Jesus kär
och i sitt hjärta honom bär,
ty ingen större glädje är...

Text: Haqvin Spegel 1684 (39 år), Anders Frostenson 1978
Musik: Bartholomäus Gesius 1603, harm. Michael Praetorius,
alt. koral upptecknad efter folkskolläraren och klockaren Anders Suther (1821-1907) i Mora av Janne Romson.

Den här psalmen känns på många sätt mest som en längre variant av föregående psalm (som har samma versmått och melodi), men ser man noggrannare efter - och sjunger! - märker man att den har en alldeles egen karaktär. Bortsett från att den rent rimtekniskt är betydligt mer avancerad (formen aaaa istället för aabb). En riktig Jesus-psalm är detta, före pietismens och herrnhutismens genombrott i vårt land.

Över huvud taget kan man lägga märke till hur nattvardspsalmer och nattvardsförkunnelse genom tiderna ofta blivit små pärlor av evangelisk framställning. Ja, detta redan på medeltiden: studera t.ex. Thomas av Aquinos strålande nattvardspsalmer och Thomas á Kempis kapitel om nattvarden i "Om Kristi efterföljelse"!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten återges här än]

Haqvin Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

Michael Praetorius:

388 Vår Herres, Jesu Kristi, död


Utjämnad koralform (OBS finns ej i 1986 års men i 1939 års koralbok):



1. Vår Herres Jesu Kristi död
är oss till tröst i all vår nöd.
Och när vi tänker däruppå,
en hjärtlig glädje får vi då.

2. Vårt skuldebrev han sönderrev...


Text: Haqvin Spegel 1684 (39 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Bartholomäus Gesius 1603 (41 år), harm. Michael Praetorius, alt. koral upptecknad av klockaren och organisten Johan Ankarloo (1829-1913) i Näsum, Villands härad. "Jag återgiver dem alldeles så som jag hörde dem, med släptoner och allt, och anmärker att jag, för att undvika trioler, funnit lämpligt använda 6/8-takt". (Cit. och mel. efter Lindström/Ternhag "Folkliga koraler", Verbum 1985, sid. 162).

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]


Detta är en av de många långa nattvardspsalmer som fanns i psalmboken tidigare. Nu är den förkortad och - liksom övriga långa nattvardspsalmer som skulle räcka några duklag - mera sällan sjungen. Ändå tillhör detta definitivt Frostensons mer lyckade bearbetningar. Spegel känns fortfarande igen språkligt och teologin är intakt, förutom att (typiskt nog för vår tid) varningen för ovärdigt nattvardsfirande kommit bort:

Men den ovärdig går härtill,
ej tror, ej sig omvända vill,
han finner ingen frälsning här;
sin dom han i sitt hjärta bär.

Man kan f.ö. notera hur väl denna nattvardspsalm understryker Paulus´ lära att vi, så ofta vi firar nattvard, "förkunnar Herrens död till dess han kommer." 

Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

Michael Praetorius:

404 Så skön och ljuvlig är





1. Så skön och ljuvlig är
din boning, Herre kär,
en öppen famn din kyrka,
där jag får tröst och styrka,
där jag av hjärtat prisar
den godhet du oss visar.

2. Min själ en fristad har...


Text: Haqvin Spegel 1694 (41 år) "O Huru liuflig är", efter Psalt. 84, bearb. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte återges]


Åtskilliga psalmer om gudstjänstens glädje och skönhet har hämtat inspiration från Psaltaren 84, men denna Spegel-psalm är i sin helhet en ren parafras på den gammaltestamentliga texten. Den är numera ganska förkortad, men i gengäld mer användbar. Även Jan Arvid Hellström gav konstruktiva förslag till bearbetning/förkortning, men det är som synes Britt G Hallqvist som står för den slutgiltiga versionen.

Att psalmen har samma melodi som adventspsalmen "Gläd dig, du Kristi brud" är inte helt galet - båda festpsalmerna uttrycker ju glädjen över Mötet. Melodin finns nedtecknad i Schöne kurzweilige teutsche Lieder, som från början var profana kompositioner som bearbetats till koraler för kyrkligt bruk.

Haquin Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

440 Min själ, du måste nu glömma



1. Min själ, du måste nu glömma
all världenes lusta snöd
och intet annat berömma
än Frälsarens kors och död...


Text: Haqvin Spegel 1684-85 (40 år), Emil Liedgren 1936 (57 år)
Musik: Svensk folkmelodi


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Denna psalm hade ursprungligen inte mindre än 33 verser! Den togs i sin helhet med i Jesper Svedbergs psalmbok av år 1694, men hörde till dem som ströks i den slutgiltiga karolinska psalmboken (1695), kanske p.g.a. sin längd?. Emil Liedgren plockade dock upp den, och genom hans förkortning och bearbetning blev psalmen åter aktuell för en psalmbok, nämligen 1937 års. I föreliggande psalmbok är Liedgrens version bevarad, så när som att den tidigare tredje strofen nu har strukits:

I världen hjärtat omsider
förhärdat mister sin tro.
Med fruktan och knot jag lider
det kors, som här kväljer min ro.
Men Herre, du skrev ju i sten din lag,
så värdes i mig ock skriva
din vilja, ditt hårda behag!

Stroferna 3-6 fungerar bra som självständig psalm eller högläst bön inför passionsandakter eller -predikningar: "Blott du mig, Jesus, kan lära / vad intet förnuft förstår: / att oskuld får straffet bära, / där brottslingen strafflös går, / att Gud sin helighet lämnat till hån, / då ogärningsmän han friar / men fäller sin enfödde Son." Personligen tycker jag att om psalmen ska ingå även i framtida psalmböcker, vilket jag gärna ser, så bör den förkortas till just dessa fyra bönestrofer.

Den vackra folkmelodin är upptecknad på Kolmården och trycktes i Rickard Dybecks "Svenska folkmelodier", då till texten "Som liljorna på marken fin". Jag vet inte hur den dikten fortsätter, men den tycks mej som en stor kontrast till Spegels fastepsalm!

H Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

447 Jesus, lär mig alltid tänka



1. Jesus, lär mig alltid tänka
på ditt kors, din svåra död
och din bittra pinas nöd.
Hjälp att jag min själ kan vända
till det kval, de djupa sår
där jag liv och hälsa får.

2. Låt mig se hur all din plåga,
all din nöd och ångestsvett
har min salighet berett,
när på korsets trä det hårda
som ett lamm du offrad var
och all världens synder bar.


3. Högfärd ur min själ...


Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år), Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år)
Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Samma melodi som föregående psalm. Detta var tidigare (1819-1986) psalmbokens strofrikaste psalm (20 strofer) och är nog så än, fast den beskurits till endast 13 strofer. Däremot är den inte psalmbokens längsta - en annan passionspsalm, Det går ett tyst och tåligt lamm, med 8 dubbelt så långa strofer, kan numera göra anspråk på den "titeln". Men beskärningen har knappast gjort denna psalm mera sjungen - jag kan faktiskt inte påminna mej ett enda tillfälle under 28 års söndagliga kyrkbesök då talet 447 stått på nummertavlan.

Hildebrand inte bara förkortade psalmen, han bearbetade själva texten också. Och jag vet inte precis om anslaget "Jesus, lär mig alltid tänka" uttrycker detsamma som "Jesus, lär mig rätt betänka". Eller om det var så mycket vackrare eller lättbegripligare. Den klassiska strofen - passionshistorien i kortform - om att "Jude kyss och Petri eder, / Hanne list och Kaife trug / och Pilati rädda hug / med Herodi hala seder / sanna, att alls ingen man / uppå världen lita kan" (skriven på vita tavlan på Anderstorpsgymnasiet under en svensklektion inför påsken 2000) blev i alla fall snarast sämre. (Kolla själva).

Men sista strofens bönesuck är sig ganska lik:

Hjälp mig, Jesus, detta lära,
hjälp mig detta stadigt tro,
så får jag i själen ro.
Aldrig kan jag rätt dig ära
eller leva som jag bör,
om jag icke med dig dör.



H Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

468 Låt oss nu Jesus prisa




1. Låt oss nu Jesus prisa,
som är vår högsta tröst!
Låt oss vår fröjd bevisa
med hjärta och med röst...


Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år), Karl-Gustaf Hildebrand 1983 (72 år), jfr den längre versionen i Fria psalmboken
Musik: Folkmelodi / Erfurt 1524


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]


Detta är den kvarvarande av Spegels två härliga påskpsalmer (den andra är "Jesus, du dig själv uppväckte" som försvann ur psalmboken 1986). Men det är inte så mycket kvar av den - den var dubbelt så lång fram till 1937, med roliga, Gt-anspelande verser som "Den Simson som var fången / har själv förlossat sig" och "Den Jona som man kastat / i havet, stiger opp." Visst, det är väl troligare att man orkar sjunga hela psalmen nu, men jag kan inte påminna mej att den sjungits så ofta - där jag firat påsk, åtminstone. Men inte minst anknytningen till dopet i sista versen är mycket värdefull.

Haqvin Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

492 Vi tackar dig så hjärtelig





1. Vi tackar dig
så hjärtelig,
o Gud, vår käre Fader.
Du stärkt oss väl...

Text: Haqvin Spegel 1686 (41 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Leipzig 1625 / Christoph Peter 1655 (29 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En klassisk morgonpsalm, nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Men eftersom vi har mer bråttom på morgnarna nu än förr (eller?) så har vi bara sex verser kvar av de tidigare tio stroferna. Psalmen infördes första gången i "Manuale 1686 med Til-Ökning".

Liksom så många morgonpsalmer är detta en innerlig böne- och tacksägelsepsalm som tar upp de flesta böneämnena i Herrens bön (Fader vår), kanske särskilt fjärde bönen om vårt dagliga bröd i alla dess former (jfr Martin Luthers förklaring till fjärde bönen).

Så här lät psalmen tidigare (i 1819 och 1937 års psalmböcker):

Vi tacka dig
Så hjärtelig',
O Gud och Fader käre,
Att vi så väl
Till kropp som själ
Helbrägda, styrkta äre.

Särdeles att
I denna natt
Vi ock fått trygge sova
Och nu förmå
I ditt hus gå
Dig gladelig att lova.


Vi bedje än,
Att du igen
Oss må i dag bevara
Och med din makt,
Din änglavakt,
Oss hjälpa i all fara.

Upplys vår själ
Och lär oss väl
Din helga vilja känna,
Att vi i dag
Till ditt behag
Må håg och gärning vända.


Vårt kött förvisst
Och världens list
Vill oss till synd bedraga;
Men var oss när,
Oss tillflykt lär
Vid Jesu kors att taga.

Vi give dig
Lydaktelig
Båd liv och själ i händer;
Ty vad du vill
Oss skicka till
Oss visst till välfärd länder.

Vår överhet
Med trofasthet
Vi dig ock nu befalle:
Giv henne ro
Och låt oss bo
I frid och hugnad alle.

Låt vattunöd
Och ond bråd död,
Krig, pest och hunger vika
Från detta land.
Räck fadershand
Till fattiga och rika.

Giv allom nåd
Och goda råd,
Som land och stad regera.
Att allt går rätt
Och på ett sätt
Som länder till din ära.

Hjälp var för sig
Så kristelig
Sitt kall på jorden sköta,
Att vi också
Varandra må
I himlens glädje möta.


H Spegel:

Kopparstick av G Fahlcrantz