*18 Allena Gud i himmelrik

Alt. folklig koral (OBS finns ej i SvPs1986):


*1. Allena Gud i himmelrik

må lov och pris tillhöra

för all den nåd han kärleksrik

med oss har velat göra.

Han jorden skänkt stor fröjd och frid.

Så låt oss alltid glädjas vid

Guds nåd och goda vilja.

*2. O Jesus Krist, Guds ende Son,

du såg vår nöd och fara.

All himlens glans du avstod från,

att oss till räddning vara.

Du med ditt blod, din bittra död

befriar oss från synd och nöd.

Förbarma dig, o Jesus.

*3. O helge Ande, gör mig from,

förnöjd och oförfärad.

Gör hjärtat till en helgedom,

där Gud i allt blir ärad.

Giv stöd, giv tröst i all vår brist,

och hjälp oss tro på Jesus Krist

i dag och alltid. Amen.

Text: Nikolaus Decius (Tech) 1526 (41 år)("Allein Gott in der Höh´ sei Ehr´), Arvid Pedersen 1529 (30 år ca), Övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb.

Musik: Gammalkyrklig / N Decius 1539 (54 år), jfr 1697 års koralbok nr 192, alt. koral upptecknad efter Karl Lindqvist i Höör 1895

Hör Bachs orgellek med denna koral (Trio super, BWV 664)

Denna psalm är en omdiktning av den latinska texten Gloria in exelsis Deo från 400-talet, inspirerad av änglasången i Lukas 2 och en morgonbön från den österländska kyrkan. Nicolaus Tech (eller Decius) skrev sin text på plattyska, Allene Gott jn der höye sey eer, och den trycktes först i en psalmbok som utgavs i Rostock. År 1529 översattes den till danska av Arvid Pedersen (som lade till en strof om Jesus) och år 1539 till högtyska. År 1568 fanns den översatt i Then Swenska Psalmeboken, och i ungefär samma skick (se nedan!) togs den in i 1695 års psalmbok, den s.k. karolinska. (OBS att vi haft psalmböcker på svenska ända sedan reformationen, även om vi inte hade någon officiellt stadfäst och för hela riket gemensam psalmbok förrän 1695).

Den i evangeliska kyrkor kända formen av melodin (som bygger på en urgammal Gloria-melodi) trycktes i Geistliche Lieder 1539, utg. av Valentin Schumann i Leipzig.

Psalmens första strof sjöngs länge som stående lovpsalm i Svenska kyrkans söndagsgudstjänster och var då, med John Ronnås´ ord, "den mest sjungna av alla psalmer i Svenska kyrkan". På den tiden hade psalmen i sin helhet fem strofer i psalmboken, men den förkortades 1986 till tre strofer, samt bearbetades något även språkligt.

I praktiken innebar det dock en förlängning, för de gånger psalmen numera sjungs - vilket inte blir lika ofta som tidigare - använder man alla tre verser i stället för som tidigare (oftast) bara en. Och sången blir då uttryckligen, som den var tänkt, en lovpsalm till hela Treenigheten.

För den som undrar varför psalmtexter så ofta bearbetas i samband med nya psalmboksutgåvor, kan det kanske vara tankeväckande att höra hur psalmen lät i den karolinska psalmboken av år 1695. Maken till knagglig text får man leta efter, vilket nog ställde stora krav på både försångare (cantor) och församling men också måste ha bidragit till ett ganska luftigt och fritt framförande, långt från de mer stela och rytmiskt utjämnade koralerna i den haeffnerska koralboken 1820:

Allenaste Gud i himmelrik´
ware lof och pris för alla sina nåder,
som han hafwer gjort i jorderik´
i dessa här nådeliga dagar.
På jorden är kommen stor glädje och frid,
menniskan må wäl glädjas wid
Guds ynnest och goda wilja.

Wi lofwe, wi prise och bedje dig,
wi tacke dig för dina herrlighet,
o Herre, Gud Fader i himmelrik´!
Du hafwer oss gjort stor kärlighet;
allting hafwer du uti ditt wåld,
hwad du will hafwa fram kan ingen förhålla;
wäl den, som dig kan frukta.

O Jesu Christ, Guds ende Son!
Som när Gud Fader sitter,
som hafwer frälst allt människokön,
och oss med Gudi förlikat.
Genom ditt blod och hårda död
hafwer du oss löst af synd och nöd;
gif nåden i trone blifwa.

Du är allena wår Frälserman,
som oss will himmelriket gifwa;
du är Guds Faders menlösa lamm,
som för oss wille döden lida.
Du är allena wår salighet,
stor nåde hafwer du oss betett,
allsmäktige Jesu Christe!

O Helge And´, wår tröstare from!
som oss all sanning lärer,
hjelp, att wi blifwe wid din lärdom,
Gud Fader, Son och dig äre.
Beskärm´ oss ifrån djefwulens falska list,
hjelp, att wi tro på Jesum Christ,
både nu och alltid! Amen.

35 Din spira, Jesus, sträckes ut

Koralvariant i tretakt:  


1. Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.

2. Det barn som föds till dig man bär.
Till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år
din tröst allena gäller.

3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb. 1986

Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år), jfr 1697 års koralbok nr 219

Psalmen om Kristi kungarike blev först publicerad i Prof-Psalmer från 1812 (publicerad tillsammans med Johan Olof Wallin) och därefter intagen i 1819 års psalmbok. Den är enligt uppgift av de endast tio svenska psalmer som redan före 1986 års psalmbok fanns med i samtliga svenska kristna samfunds psalmböcker (John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990).

Andra strofen - som ofta citerats - slutade ursprungligen: "Där oskuld trycks, där dygd blir hädd, / i sorgens hus, på plågans bädd / din tröst allena gäller." Men de flesta tyckte nog att psalmkommitténs bearbetning av strofen gjorde den redan folkkära texten ännu bättre.

F M Franzén:

106 Jerusalem, höj upp din röst

Alt. koralvariant:



1. Jerusalem, höj upp din röst
och dotter Sion, fatta tröst.
Din konung kommer, och hans hand
skall råda över alla land.

2. En sanningens och nådens tolk
till världens konungar och folk,
han kommer, frid hans hälsning är
och kärleken hans spira bär.

3. Ett salighetens sändebud
till jordens barn från jordens Gud,
han kommer, hoppet föregår,
och glädjen följer i hans spår.

*4. All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets
och mänskan bättrad och tillfreds.

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb.

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

Detta är en av de wallinpsalmer som så gott som oförändrade tagits in i tre psalmböcker på raken. "Jerusalem, häv upp din röst" har 1986 blivit "Jerusalem, höj upp din röst." Annars ingen ändring. Däremot förkortade Wallin den själv ganska rejält - från åtta till fyra strofer - innan han tog in den i 1819 års psalmbok. Denna åtgärd har, tillsammans med Luthers glada julmelodi, definitivt bidragit till att den blivit så pass sjungen som den blivit, ofta som adventsgudstjänstens gradualpsalm (då står man ju redan när evangeliet ska läsas!) eller som eldande avslutningspsalm strax före postludiet.

Psalmens inledning bygger på Sakarja 9:9: "Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem: Se, din Konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han."

Johan Olof Wallin:

Martin Luther:

117 När Jesusbarnet låg en gång

 
1. När Jesusbarnet låg en gång
på krubbans halm, vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus
den första julens stora ljus.

2. Nu tänder vi i granen snart
små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då
på barnet där i stallets vrå.

3. Han växte upp och blev en man,
så god och vis, så stark och sann
som ingen förr på jorden var
och ingen sedan varit har.

4. Och därför lyser än för oss
hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord
det lyser bättre för vår jord.

5. Välkommen hit i jul igen,
du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber.
Kom, lär oss likna dig alltmer.

Text: Jeanna Otherdahl 1909 (30 år), ngt bearb. 1986

Musik: Martin Luther 1539 (56 år), alt. Hugo A Bedinger (1876-1914)

[Texten återgiven med tillstånd av Vännernas samfund, som har copyright fram till 2035]

Denna julpsalm tillkom, precis som O du som ser, o du som vet, under det läsår som göteborgslärarinnan Oterdahl tagit tjänstledigt och vistades i Uppsala för att "leva studentliv utan att vara student". En kollega hade önskat en julpsalm för barn, och Oterdahl ställde upp.

Det lite ovanliga med psalmen är att författaren både anlägger barn- och julkrubbeperspektivet ("alla barnen tänker då / på barnet där i stallets strå)", och samtidigt så starkt betonar vår Frälsares vuxenblivande. Kanske ingen annan psalm i psalmboken så tydligt refererar till Lukasevangeliet 2:52 "Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor."

När hymnologen Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) tycker sej skönja påverkan från Luther-psalmen Från himlens höjd jag bringar bud, är det nog han själv som låter sej påverkas av den gemensamma melodin. Några särskilda likheter utöver själva jultemat och barnvänligheten kan jag nämligen inte se.

J Oterdahl:

M Luther:

120 Se natten flyr för dagens fröjd

1. Se, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
det bud till markens herdar bär
att född den gode Herden är.

2. I stillhet bland oss vandrar han...

Text: Samuel Johan Hedborn (?), Johan Olof Wallin 1813 (34 år) "Si, natten flyr", Anders Frostenson 1979 (73 år).

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än].

Det är lite oklart huruvida det är Wallin eller Hedborn som är den egentlige författaren till denna julpsalm. Så ni får titta på bägges porträtt här nedanför! I varje fall gjorde Wallin den slutliga överarbetningen för Prof-Psalmer 1813, som Frans Michael Franzén och Wallin utgav tillsammans. Frostensons bearbetning är ovanligt diskret (för att vara Frostenson!), just här med närmast Britt G Hallqvistsk ambition att bevara de wallinska helrimmen.

Förutom julevangeliet i Lukas 2 återklingar här även Luthers förklaring till andra trosartikeln: "Jag tror att Jesus Kristus ... förlossat, förvärvat och vunnit mej, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån dödens och djävulens våld, icke med guld eller silver, utan med sitt oskyldiga lidande och sin död..."

Psalmen är full av bibelallusioner. Fjärde strofen behandlar Jesus liknelse om senapskornet ("hans kyrka, i sitt frö så späd, / skall växa till ett skuggrikt träd"´) och sjätte strofen börjar med Jesus´ eget ord i Matteus 24:35: "Himmel och jord skall förgås, men mina ord skall aldrig förgås". Sjunde versen börjar likadant som Jesaja 60 ("Stå upp, var ljus").

Julottorna avslutades tidigare ofta med denna psalm, idag oftare med Dagen är kommen. Men frånsett första strofen passar psalmen faktiskt utmärkt väl året om (den talar ju t.o.m. om "sommarregnets ljuva fall" i vers 5) som allmän Kristus-psalm - det gäller bara att hitta igen den även då...

Samuel Johan Hedborn:

Johan Olof Wallin:

Martin Luther: 

125 Från himlens höjd jag bringar bud

Alt. koralvariant:

1. Från himlens höjd jag bringar bud
till jordens folk från Herren Gud.
Jag ropar ut med frid och fröjd
ett glädjebud från himlens höjd.

2. Ett barn är fött på denna dag.
Så var Guds råd och välbehag.
Det föddes av en jungfru skär.
Guds egen son det barnet är.

3. Vår Herre Kristus är Guds Son...

Text ("Vom Himmel hoch"): Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, Johan Olof Wallin 1817 (38 år), Alf Henrikson 1982 (77 år)

Jfr alternativ övers. i Stora Nätpsalmboken: Från himlen kommer jag med bud

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs som ett slags julspel och hade från början rubriken: "Barnasång för julen om det lilla Jesusbarnet." Första delen av psalmen skulle sjungas av en person som föreställde ängel, och sedan säger herdarna (barnen) beslutsamt att de vill gå till Betlehem för att titta. Slutligen sjunger alla "Välkommen var" o.s.v.

Den första svenska översättningen (av Olaus Martini) behåller julspelsanslaget, men Wallins omarbetning 1817 gav psalmen en högtidligare "tempelkaraktär". Bönen i v. 13 om att Jesus ska göra sej en säng (ty. "Bettlein") i sångarens bröst ändrades exempelvis till "Gör dig ett tempel i mitt bröst." Den raden finns kvar än i dag, även om Alf Henrikson försökt återföra psalmen närmare originalet, t.ex. genom att första versen nu åter är en ängels replik.

Man kan se att Luther inspirerats av en gammal "kransvisa" från 1300-talet, som användes vid ringlekar och kranssmyckningar:

Ich komm aus fremden Landen her
und bring euch viel der neuen Mär,
der neuen Mär bring ich so viel,
mehr denn ich euch hier sagen will.

Och första gången Luthers julpsalm trycktes (1535 i Klugs sångbok) var det just med denna kransvisas melodi. Två år senare provades en annan, men i Val. Schumanns Geistliche Lieder 1539 trycks äntligen den melodi vi nu använder, som anses vara av Luther. Troligen är både text och melodi äldre än de årtal som anges i psalmboken, som alltså här avser tryckår.

Martin Luther: 

167 Gud låter sina trogna här

Folklig koral (OBS finns ej i psalmboken!):


1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara.
Och budskap om hans kärlek bär
mång tusen änglars skara...

Text: v. 1-4 Georg Reimann d. 1615 "Aus Lieb lässt Gott der Christenheit", sv. övers. och kompl. v. 5 Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Gud låter här sin christenhet", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1979 (73 år)

[För en lättare bearbetning i närmare anslutning till Wallins version, se Stora Nätpsalmboken nr 360. För en friare omdiktning av psalmen, se SvPs1986 nr 483]

Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år)

Denna psalm har länge varit stående "Mikaelipsalm" och förekommer nu i fjärde svenska psalmboken på raken, fast i en bearbetad version version - eller rättare sagt i två (se även Guds änglar är hans sändebud). Den är till största delen skriven av retorikprofessorn i Königsberg, Georg Reimann, men slutversen är tillfogad av Jesper Svedberg och alltsammans bearbetat av Wallin och Frostenson (resp. Hartman).

Istället för Reimanns/Svedbergs i varje vers upprepade "Nu är de helga änglars dag" gjorde Wallin ett slags kyrklig ålderstrappa, där änglarna sägs följa oss från "vår barndomsdag", "vår ungdomsdag", "på ålderns dag", "på dödens dag" allt intill "den stora dag / som vi med fröjd förbida". Frostenson behöll den (men inte Hartman).

J Svedberg:

173 Din frid skall aldrig vika

1. Din frid skall aldrig vika,
din godhet skall bestå.
När stormen slår emot oss,
hos dig finns kraft att få...

Text: Svein Ellingsen 1957 (28 år), 1971 (42 år), Britt G Hallqvist 1978 (64 år)

Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Det är väl inte många som lagt märke till det, men Alla helgons dag följs numera i kyrkoåret av Alla själars dag. Tanken med "Alla helgons dag" är ju egentligen att fira de avlidna Kristustroende som inte har någon särskild firningsdag, och "Alla själars dag" är då ett tillfälle att minnas alla döda ö.h.t., även de som inte haft någon tydlig kristusbekännelse eller rent av varit tydligt anti.

Nu har ju i det folkliga firandet redan "allhelgona" - med sina minnesgudstjänster - blivit något av en "alla själars dag" (om man nu inte tror att alla undantagslöst blir helgon när de dör), och det har faktiskt framförts en tanke om att man också i kyrkoåret borde vända på dagarna och börja med "Alla själars dag" för att sedan på söndagen mer specifikt fira de som gått före i tro.

Vare hur det vill med det, men Svein Ellingsens psalm ovan står i psalmboken under rubriken "De hädangångnas minne", inte "Alla helgons dag". Psalmen uttrycker i sin första strof gudsnärvaron mitt i sorgen och saknaden efter de döda, och i sin andra strof en tacksamhet till Gud över "den glädje de oss skänkt" och "allt gott de gjort och tänkt." Den avslutande strofen uttrycker ett evighetshopp, ett hopp inför den tid när också "vi har gått ur tiden", en förtröstan på att Guds barmhärtighet på något sätt omsluter det "liv som här försvinner".

S Ellingsen:

178 Som skimret över hav och sky

1. Som skimret över hav och sky
är Herrens nåd var morgon ny...

Text: Johannes Zwick ca 1536 (40 år) "All Morgen ist ganz frisch und neu", övers. Anders Frostenson 1969 (63 år)

Musik: Johann Walter 1537 (41 år), alt. Martin Luther 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En urgammal morgonpsalm från reformationstiden blev som ny när Anders Frostenson införde den i svenska psalmboken. Den reformerte prästen Zwick skrev den troligen till första upplagan av sin sångsamling Nüw gsangbüchle, Zürich, 1536; i varje fall finns den enligt Hymnary.org med i samlingen Psalmen und geystliche Lieder, Strassburg 1537 och i andra upplagan av Nüw gsangbüchle. I så fall är psalmbokens uppgift att Zwick skrev psalmen först året före sin död i pesten (1542) oriktig, och han kan i vilket fall som helst inte ha utfört den bearbetning av texten som i psalmboken uppges ha skett 1545.

Den lutherske Walther hade publicerat sin koral i Wittenbergisch Gesangbuchlein 1537, ungefär samtidigt som Zwick skrev sin text, alltså, men inte till den utan till Luther-psalmen Vom Himmel hoch! Men denna julpsalm kom ju att hellre sjungas till Luthers egen, mycket enklare melodi, och Walthers vackra men rytmiskt mer avancerade koral blev istället så småningom fast sammanknuten med Zwicks morgonpsalm, som genom århundradena sjungits med samma glädje av både lutheraner och reformerta.

Hur frisk och originell Walther-koralen än är, har den knappast underlättat psalmens "insjungning" i Sverige. Vid ett psalmmaraton i Bollnäs hösten 2007 uttryckte flera allsångare att det var första gången de sjöng psalmen, trots att den i över 20 år stått i den ekumeniska psalmboksdelen! För att riktigt få in den härliga men försummade texten kan man pröva att sjunga den till exempelvis Luthers "Vom Himmel hoch"-melodi som finns bifogad här ovan. Men sedan tycker jag nog att Walthers melodi vinner i längden och bör tränas in (även om Luthers faktiskt fungerar bättre till den lite bökiga "överklivningen" mellan sista strofens första och andra rad).

247 Befall i Herrens händer

1. Befall i Herrens händer
din möda och din väg,
och hur sig världen vänder,
hans ord i hjärtat äg.
Ty intet ord är givet
som Herrens ord, så visst.
Det visar väg till livet,
det för dig hem till sist.

2. För lycka, makt och ära...

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1979 (65 år), Olle Nivenius 1983 (69 år)
För en alternativ, kortare bearbetning av psalmen, se Stora Nätpsalmboken nr 590.

Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En ofta sjungen wallinpsalm är denna, som dock tyvärr tidigare skämdes av ett uttryck i fjärde strofen: "Gör väl, gör rätt, i döden, det övriga gör Gud!" (Som om inte Gud gjorde allt, ungefär, utan bara något lite marginellt eller "övrigt").

Britt G Hallqvist har gjort psalmen sångbar för de mest ortodoxa genom att ändra raderna till: "Var trofast intill döden / och hoppas allt av Gud". På köpet fick hon med ett bibelord från Uppenbarelseboken 2: "Var trogen intill döden (så vill jag giva dig livets krona)!" Det är skickligt gjort.

Sen finns det ju förstås också invändningar mot Wallin som är av det enfaldigare slaget. Jag tror det var litteraturdocenten Göran Hägg (som drivit tesen att Wallin knappast var kristen utan något slags halvhednisk soldyrkare, en tes som haft större fog för sej i fråga om Tegnér) som på tal om denna psalm fick för sej att författaren på något sätt influerats av fornnordisk asatro i den ståtliga femte versen: "Han far på vindens vingar, / gör molnen till sin vagn". Medan Wallin i själva verket hämtade inspiration från inledningen till Psaltaren 104: "Du gör molnen till din vagn och far på vindens vingar. Du gör vindar till dina sändebud och eldslågor till dina tjänare."

Och slutraderna är hämtade från den gamla översättningen av "För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa" (se Romarbrevet 8:28), fast Wallin för rimmets och rytmens skull naturligtvis vänt på satsen: "Allt till det bästa tjänar / för dem som älskar Gud."

Johan Olof Wallin:

371 Gud är vår starkhet och vårt stöd

Svps371 sjungs till samma melodi som den här psalmen, SvPs167:

1. Gud är vår starkhet och vårt stöd.
Bli stilla, hör hans stämma.
Hans hjälp har prövats i all nöd... 
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Text: Sebaldus Heyden (?) 1537 (ca 40 år) "Gott, unser Sterck und Zuversicht", fritt efter Koras söner i Psalt. 46, sv. övers. Sigfrid Aronus Forsius 1614 "Gud är wår starckhet och tilflycht", bearb. Johan Olof Wallin 1818 (39 år), bearb. Anders Frostenson 1980 (74 år)
- alternativ och fullständigare översättning finns som nr 155 i 1986 års finlandssvenska psalmbok.
Musik: Tysk folkvisa /Wittenberg 1533, alt. "Var man må nu väl glädja sig" enligt Sibeliusakademin

Denna psalm utgår liksom Luthers Vår Gud är oss en väldig borg från psalm 46 i Psaltaren (av "Koras söner"). Och den skrevs vid samma tid, då reformationsverket hotades från flera håll och behovet av trosstärkande kampsånger var stort. Inte bara de reformerta - som i princip endast godkände psaltarparafraser som dugliga psalmer - utan även övriga psalmdiktare hämtade gärna sitt stoff från den bibliska psalmbok man dagligen läste ur. Och nu fick man möjlighet att sjunga dess texter på folkligare melodier än de gregorianska, om än med avkall på de exakta formuleringarna.

Till svenska kom psalmen först på 1600-talet och togs in som nummer 52 i 1695 års psalmbok (just under avdelningen "Konung Davids psalmer", som kom näst efter "Katekesen författad i sånger"). Johan Olof Wallin bearbetade den ganska kraftigt för 1819 års psalmbok, och för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en lika genomgripande bearbetning, som dessutom innebar en halvering av längden. Men det var kanske en förutsättning för att den alls skulle komma med och fortsätta sjungas - nära 500 år efter sin tillkomst och i den fjärde svenska rikspsalmboken på rad.

S Heyden:

416 För hela världen vida

1. För hela världen vida
vi beder dig, vår Gud:
Låt ljuset snart sig sprida
kring jorden, på ditt bud...

Text: Henrik Florus Ringius 1907 (60 år) "För hednavärlden vida", bearb. Jan Arvid Hellström 1980 (39 år)
Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Under 1800-talet bildades ju åtskilliga missionsorganisationer - även Svenska kyrkan startade en egen mission, den som för några år sedan slogs samman med Lutherhjälpen till något som kallas "Svenska kyrkans internationella arbete", "Act Alliance" eller dylikt. Missionstanken är inte längre särskilt framträdande vare sej till namnet eller gagnet, vilket djupt skulle ha bedrövat Henrik Fl. Ringius, som tillsammans med Peter Fjellstedt nog får sägas tillhöra de mest drivande missionsvännerna bland 1800-talets prästerskap. 

I 1937 års psalmbok hade Ringius faktiskt två missionspsalmer, både "Lyssna, Sion, klagan ljuder" och "För hednavärlden vida". Det är den sistnämnda som bearbetats av Jan Arvid Hellström och nu ingår även i 1986 års psalmbok med anslaget "För hela världen vida". Medan den förstnämnda psalmen var en uppfordrande psalm riktad till församlingen ("Sion") är det här fråga om en bönepsalm riktad till församlingens Herre ("vår Gud"). Sista strofen utstrålar glädje och visshet om bönesvar ("du vill det, kärleksrike").

H Fl Ringius:

419 Du själv förordnat, store Gud

1. Du själv förordnat, store Gud,
att vi skall vittnen kalla
som skall förkunna dina bud
och all din nåd för alla...

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Så hafwe vij i thenna dagh", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Av dig förordnad, store Gud", Olle Nivenius 1986 (72 år), jfr versionen i Fria Psalmboken!
Musik: Tysk folkvisa / Wittenberg 1533

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna prästvigningspsalm stod ursprungligen som nummer 200 under rubriken "Uppå Apostledagar" i 1695 års psalmbok. Wallin skar bort mer än hälften av verserna och Nivenius ytterligare ett par. Fr.o.m. Wallin börjar psalmen med den ursprungligen tredje strofen, som i Svedbergs version såg ut så här:

Tu haar förordnat, store Gudh

Ett ämbet här på jorden

Hwar medh tin Ord och helga Budh

Oss äro kungjord worden.

Apostlomen gafft tu then macht

uthi then mening och then acht

At the titt rådh förkunna.

Det vilar ett stort allvar och en stor ansvarsmedvetenhet över biskop Svedbergs psalm om prästämbetet (nå, när han skrev den var han ännu inte biskop, det blev han först 1702, utan utnämnd kyrkoherde i Vingåker). Åtskilliga formuleringar är av djup pregnans, och psalmen är i sin ursprungliga avfattning något av en biktspegel för präster. 

Jag tycker nog att den borde få tillbaka några av de bortskurna stroferna. Men risken är väl istället att hela psalmen ryker vid nästa psalmbokrevision - den anses förmodligen, trots bearbetningarna, vara alltför inpyrd av en gammal patriarkal syn på prästens uppgift.

Jesper Svedberg:

424 Jag höja vill till Gud min sång

1. Jag höja vill till Gud min sång
ännu en gång
ur dessa jordens dalar.
Min Herre Kristus hämtar mig
snart hem till sig
i himlens höga salar.
Vid blixtens ljus
och vågens brus
jag hör hans pris
på annat vis,
när Guds basuner tala.

2. När fikonträdet skjuter blad...

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), Edvard Evers 1902 (49 år), Jan Arvid Hellström (40 år)

- en fullständigare och nyare översättning med nykomponerad melodi finns i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Världslig visa Wittenberg 1533, jfr 1697 års koralbok nr 280, 

alt. norsk melodi - 

hör Ivar Kleives version av den:

Alt. dansk koral:

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

M B Landstad:

En ovanligt glad psalm om Kristi återkomst (åja, allvaret saknas inte heller!). Den är av tradition placerad bland adventspsalmerna, ämnad för Andra söndagen i advent (om fikonträdet som skjuter blad o.s.v.), men kan lika gärna sjunga mot kyrkoårets slut.

Melodin trycktes i Klugs sångbok i Wittenberg 1535, till texten Mag ich Ungluck nicht widerstan. I Norge sjungs psalmen på en annan, mer durbetonad melodi.

Psalmen var den norske teologiprofessorn Ole Hallesbys (1879-1961) älsklingspsalm, som på hans önskemål sjöngs för honom på dödsbädden. (Källa: Ole Hallesby, biografi utgiven på svenska på EFS-förlaget 1962)

483 Guds änglar är hans sändebud

1. Guds änglar är hans sändebud
av eld och vind och ande,

en himmelsk här av liv och ljus,

som glimmar genom natten...

Text: Olov Hartman 1978 (72 år), efter Georg Reimann senast 1615 (45 år) "Aus lieb lässt Gott der Christenheit", jfr SvPs1986 nr 167 "Gud låter sina trogna här"
Musik: Tysk folkvisa / Wittenberg 1533
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

När Olov Hartman gjorde denna travesti på eller modernisering av Georg Reimanns änglapsalm, behöll han egentligen bara näst sista raden: "Heut ist der lieben Engel Tag" ("Det är Guds änglars dag idag"), som även Jesper Svedbergs behöll i den första svenska översättningen i 1695 års psalmbok. (Wallin gjorde raden olika i varje vers för att spegla människans olika åldrar). Och temat, förstås. Men i övrigt är det, kan man säga, en äkta Hartman-psalm.

Själv har jag nog som kantor haft mest glädje av sista strofens förhoppningsfulla ord: "Är sången svag, tycks bönen stum / och glesnar Guds församling, / hör, templet är av änglar fullt, / som lovar Gud trefaldig. / Så sjung med dem till Guds behag..."

Annars tycker jag nog egentligen att den gamla svenska versionen (Svedbergs/Wallins alltså) är bättre - men p.g.a. Frostensons rätt svaga bearbetning har Hartman-psalmen tagit över alltmer på Den helige Mikaels dag. Man sjunger ju inte gärna båda även om båda finns i psalmboken - eftersom de har samma koral! Innehållsligt och språkligt är de dock så pass olika att de gott skulle kunna sjungas var för sej.

486 O Gud, du som de världar ser

1. O Gud, du som de världar ser
varom vi ännu inget vet.
Vi skall ej säga: de gått bort,
de döda som till dig har gått...

Text: John Ellerton 1858 (32 år) "God of the living, in whose eyes", sv. övers. Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Leipzig 1539 / sättning Hans Leo Hassler

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Man får väl säga att Ellertons aftonpsalm "Den dag du gav oss" är betydligt mer sjungen än denna. Kanske beroende på dess gladare melodi. Ändå är jag tacksam över att Frostenson gav oss två strofer av den här psalmen på svenska, och jag reciterade dem båda vid min strävsamme morfars kista 1998. 

Men kanske skulle psalmen ha behövt alla sina fem strofer också på svenska, för att melodin ska hinna sjungas in och läras. (Ett allmänt problem med nya psalmer med nya koraler är att de ofta bara har 2-3 strofer, vilket knappast underlättar inlärandet av koralerna - gamla psalmer hade ofta upp till 10 strofer). En vacker begravningspsalm har nu i stort sett förblivit oanvänd.

Huruvida fjärde radens "de döda som till dig har gått" uttrycker något slags allfrälsningslära ("apokatastasis") eller tvärtom en inskränkning eller en precisering (av "just de döda som gått till Gud") framgår inte riktigt klart på svenska åtminstone. Första versen i originalet betonar dock att "alla själar är dina". Men uttrycket "God of the living", som psalmen börjar, syftar på Jesu ord om att "Gud inte är en Gud för döda, utan för levande - ty för honom är alla levande." Vilket inte nödvändigtvis är en utsaga om att alla döda är saliga. 

I sista versen i originalet ber Ellerton i alla fall om att vi inte må dö i "the death of sin", syndens död, så vi kan tydligen inte utan vidare ropa "hej" innan vi är över bäcken.

John Ellerton:

Hans Leo Hassler:

491 Min Gud och Fader käre

(Soluppgång vid Stonehenge)



 

1. Min Gud och Fader käre,
nu vill jag tacka dig.
Du är mig alltid nära
och vakar över mig.
I natt du mig bevarat
och mig beskyddat väl,
och intet har fått skada
ditt barn till kropp och själ.

2. Jag för den nya dagen
i bön blir stilla nu...

Text ("Ich dank dir lieber Herre"): Johan Kohlros omkring 1535 (48 år), övers. 1601, Anders Frostenson 1977 (71 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 394
Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna morgonpsalm är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Den verkade nog rätt föråldrad 1937, och Anders Frostenson har gjort en förtjänstfull uppfräschning. Genom att ersätta helrimmen med vokalrim uppnådde han större språklig frihet än tidigare mer försiktiga bearbetare, och i det stora hela hör hans revidering av den gamla psalmen från reformationstiden till psalmbokens mest lyckade. 

Åtminstone min kusin upptäckte den under sin bibelskoletid på 1990-talet; däremot har jag inte sjungit den i gemensam gudstjänst ens på en morgonbön (jo, 2021 eller 2022, anm 16/2 -25), där den ju annars passat utmärkt med tre strofer före och tre strofer efter bibelläsningen. (Högmässorna infallet ju oftast lite för sent för de flesta morgonpsalmer). Men jag hoppas och tror att den använts mer flitigt vid enskild andakt.

Man vet inte så mycket om författaren Johann Kohlros, bara att han var språklärare och präst i Basel och att han avled 1558.

I Tyskland användes en helt annan koral än den franska till denna psalm.

526 Att be till Gud han själv oss lär

1. Att be till Gud han själv oss lär.
En utväg i vår nöd det är.
Den som med troget hjärta ber,
blir hörd av Gud som hjärtat ser.
Kan någon...

Text: v. 1-2 Okänd svensk författare 1767
v. 3-6 Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Lars Lindman 1981 (70 år)
Musik: Leipzig 1539, jfr J.S. Bachs koralförspel, BWV 636.

Detta är en kraftfull böneundervisning, ursprungligen med anslaget "Tig Herren Gud att bedja böd", vars två första verser, av okänd författare, publicerades 1767 i den s.k. "Prof-Psalmboken". Nästan ett halvsekel senare bearbetades verserna av Johan Olof Wallin, som också tilldiktade verserna 3 till 6.

För 1986 års psalmbok gjorde komminister Lars Lindman en varsam och lyckad bearbetning, men jag har inte varit med om att sjunga psalmen i kyrkan. Och den gamla koralen har nog inte direkt hjälpt fram den. Men vid enskild andakt har psalmen nog sjungits eller lästs oftare. 

Det är den i varje fall värd.

J O Wallin:

535 Vak upp! Hör, väkten ljuder

1. Vak upp! Hör väkten ljuder
från Sions murar än.
Se, nådens sol dig bjuder
en bättringsdag igen.
Men snart skall budet fara
från livets Furste ner
och i hans namn förklara
att ingen tid är mer.

2. För sent skall syndarn vakna
där ingen morgon är,
där han skall evigt sakna
den nåd han spillde här.
Att synden hopplöst minnas:
o kval, som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
då ingen tid är mer?

3. Vak upp! Hör, ropet skallar:
Nu är behaglig tid!
Nu gå dit Herren kallar
med bön och bot och strid.
Vill du den nåd förnimma,
som syndarn bjuds ännu,
så tänk var dag, var timma,
att nu är tid, blott nu.


Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1816

(För en mer fullständig version, se Stora Nätpsalmboken nr 510)
Musik: Strassburg 1536

Kraftfull väckelsepsalm av dåvarande Kumla-prästen Franzén. Själva tidsbegreppet kontrasteras här effektfullt mot evighetens tidlöshet. Texten bygger på Uppenbarelseboken 10:1-6, där slutorden i äldre översättning lyder "ingen tid skall mer givas". 

Psalmen hade i original fyra verser men kortades i 1937 års psalmbok. På ett olyckligt sätt, menar jag, eftersom därmed en högst väsentlig fråga föll bort: "kan väl bättring göras då ingen tid är mer?". Psalmen var ovanligt helgjuten och inte alltför lång tidigare heller. En slags pendang till Rists berömda "O evighet, din längd mig fast förskräcker". Det folkliga uttrycket "(för) sent skall syndarn vakna" kommer väl knappast från denna psalm, men har nog etablerats i folkmedvetandet med hjälp av den.

Lite otippat fanns psalmen under hela pingströrelsens storhetstid 1930-1988 som en av ganska få kyrkopsalmer med i rörelsens sångbok Segertoner, där dock till en melodi av D S Hakes.

Nuvarande andra strofen bestod fram till 1937 av dessa båda strofer:

För sent skall syndarn vakna
där ingen morgon är,
där han skall evigt sakna
den nåd han spillde här,

där inga böner höras,

där ingen bättring sker,

ty kan väl bättring göras

då ingen tid är mer?

O du i synden döde!

Se denna evighet,

där allt är mörkt och öde

och ej av ändring vet.

Att synden hopplöst minnas:
o mask, som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
då ingen tid är mer?

F M Franzén:

538 Till dig ur hjärtegrunden

1. Till dig ur hjärtegrunden
jag ropar i min nöd.
Du för din hjälp vet stunden.
O Herre, hör min bön...

Text: Clement Marot 1539 (43 år) ("Au fond de ma pensee"), tysk övers. Ambrosius Lobwasser 1573 (58 år) "Zu dir von Herzen Grunde", sv. övers. Lars Wivallius 1625 (20 år) ("Till dig av hjärtans grunde"), Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Liksom beträffande föregående psalm har Anders Frostenson lyckats utmärkt med sin översättning eller ska vi säga bearbetning. (Jfr Wivallius´ version nedan, som fanns med i både 1695, 1819 och 1937 års psalmböcker men blev allt mindre sjungen allt eftersom språket åldrades). Och liksom föregående psalm handlar det egentligen om en omdiktning av Psaltaren 130, botpsalmen och vallfartssången. De båda psalmerna skulle alltså egentligen med skäl också kunna ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen", lite längre fram i psalmboken.

Clement Marot var i ungdomen Frans I:s hovskald och skrev kärleksvisor i parti och minut, som han gärna framförde till spinett. Han skrev också dikter med "antiklerikal" tendens, och häktades därför flera gånger. I 30-årsåldern genomgick han en religiös kris, som förde honom över till den reformerta kyrkan och därmed utlandet. Han avsvor sig dock den reformerta läran för att få återvända hem, men flydde sedan till Genéve där han fick ett gott mottagande. Oscar Lövgren skriver: "Den reformerta värld, som han här kom in i, syntes honom dock alltför dyster, varför han styrde färden till Italien. Dit kom han dock aldrig utan avled i Turin i aug. 1544." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 423).

I motsats till Martin Luther och de evangelisk-lutherska församlingarna menade Clement Marot och hans reformerta vänner att egentligen inga andra psalmer än Psaltarens borde sjungas i kyrkorna. Åtminstone borde psalmtexterna utgå direkt från bibeltexter. Även Luther omdiktade med förkärlek psaltarpsalmer, men kunde också dikta helt fritt. För Marot däremot kom bearbetningarna av psaltarpsalmer att bli hans livs projekt (ungefär som för Haqvin Spegel i Sverige 150 år senare, även om Spegel inte fick in alla sina i psalmboken). De blev också mycket uppskattade och sjungna, särskilt inom den reformerta kyrkan, men även utanför, vilket denna psalm är ett exempel på.

Jag kan bara minnas att jag varit med om att sjunga den en enda gång innan 1986 års psalmbok antogs, i Mjölkuddens kyrka omkring 1980. Men sanningen att säga har den inte börjat sjunga särskilt mycket oftare efter 1986 heller. Hela avdelningen "Bättring - omvändelse" består mest av åldriga psalmer och har tydligen inte inspirerat till nydiktning. Ibland kan en undra om bättring och omvändelse var något folk - och Gud - höll på med fram till 1800-talet, medan vi nuförtiden är lite för fina för sånt.

Melodin är en känd koral från Strasbourg - som åtminstone i 1939 års koralbok användes till en hel del psalmtexter. (Mest känd är kanske Wallin-psalmen "Befall i Herrens händer" som fortfarande finns med).

Så här löd 20-årige Lars Wivallius´ version av den franska psalmen, som i denna form (frånsett stavningen) alltså var känd och sjungen här i Sverige i 360 år:

Till dig av hjärtans grunde
I nöden ropar jag.
Ack, att jag finna kunde,
O Gud, för dig behag!
Låt upp ditt milda öra,
När jag åkallar dig.
Av nåd mig värdes höra;
Du vet vad felar mig.

Ho varder väl befunnen,
Som kan för dig bestå?
Ho bliver ej förvunnen,
Om du till doms vill gå?
Men fast jag är ovärdig,
Din nåd du mig beter,
Om ödmjuk och botfärdig
Jag synden överger.

Min tro och hopp jag ställer
Uppå det trösteord,
Att i den dom du fäller
Skall nåd för rätt bli spord.
Du som mig utrannsakar,
Till dig jag trofast ser,
Lik väktaren som vakar,
Till dess sig dagen ter.

Min själ, ditt hopp till Herran,
Den gode Fadern, vänd,
Vars nåd är när och fjärran
Av trogna hjärtan känd!
Du finner liv och hälsa
I hans barmhärtighet:
Han sina barn vill frälsa
Från synd och farlighet.

C Marot:

A Lobwasser: