1. Morgon mellan fjällen,
hör hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god,
Gud är god!
2. Se, hur dagen bräcker,
fram går ljusets flod.
Dalen, som den väcker,
svarar: Gud är god,
Gud är god!
3. Skogens grenar glittrar,
och med gladligt mod
fåglarna, som kvittrar,
sjunger: Gud är god,
Gud är god!
4. Själ, vak upp och svara
dem med nyfött mod.
Höj din lovsång klara:
Gud, vår Gud, är god,
Gud är god.
Text: Christoph von Schmid 1812 (44 år) "Der Morgen im Gebirge", eng. text "Morn amid the mountains", sv. övers. Betty Ehrenborg-Posse 1852, ngt bearb.
Musik: Johann Adam Anthes 1824 (36 år)
Det var länge oklart vem som skrivit denna populära morgonsång. Länge tillskrivs åtminstone melodin den tyske organisten och kompositören Karl H E Hauer, men nu har läget klarnat (se vidare Nisser/Selander/Bernsköld Psalmernas väg (Wessmans 2014), s. 170f):
Texten återgår på en sång av den romersk-katolske prästen Christoph von Schmid (1768-1854) och melodin är komponerad av musikläraren Johann Adam Anthes (1788-1843). Men den blev tidigt spridd och sjungen även i andra länder, och ursprunget föll i glömska (lite som Stilla natt, utan alla jämförelser i övrigt).
Pianoförsäljaren m.m., baptisten Horace Waters, tog in sången i sin söndagsskolsångbok The Sabbath School Bell, där den finns med i andra upplagan 1859 (oklart om den fanns i den första). Redan dessförinnan var den dock översatt till svenska, och i Amerika tycks den sedermera ha fallit i glömska.
Texten återgår på en sång av den romersk-katolske prästen Christoph von Schmid (1768-1854) och melodin är komponerad av musikläraren Johann Adam Anthes (1788-1843). Men den blev tidigt spridd och sjungen även i andra länder, och ursprunget föll i glömska (lite som Stilla natt, utan alla jämförelser i övrigt).
Pianoförsäljaren m.m., baptisten Horace Waters, tog in sången i sin söndagsskolsångbok The Sabbath School Bell, där den finns med i andra upplagan 1859 (oklart om den fanns i den första). Redan dessförinnan var den dock översatt till svenska, och i Amerika tycks den sedermera ha fallit i glömska.
Det var nog Betty Ehrenborg-Posses förtjänst att sången blev så populär som den blev just i Sverige, eftersom hon mycket snabbt introducerade den i vårt land genom söndagsskolan och sitt sånghäfte Andeliga sånger för barn (1852). Idag sjungs sången av alla åldrar även nere vid kusten - och inte bara på fjällvandringar eller skidläger (där den i kristna grupper ibland varit nästan obligatorisk vid morgonbönen).
Men att sången skulle få tas in i själva psalmboken, det var långt ifrån självklart 1937 (däremot 1986!). Den ansågs alltför barnslig och formellt undermålig. Jag citerar ur faluprosten Gunnar Ekströms bok: Den nya psalmboken - ett försvar och en lovsång (Falun 1938):
"En vän har förklarat sig anse att N 521, Morgon mellan fjällen, och N 520, Jesu kär, höra till det uslaste i psalmboken. Det var inte alls överraskande att få höra detta. Morgon mellan fjällen påtalades av gammalt förståndigt folk också i utskottet och i kyrkomötesdebatten. Och eftersom den kommit in i utskottets förslag på grund av min motion nr 39/1936, kände jag mig uppkallad att ingå i svaromål. (Texten har nu av R blivit tacknämligt bearbetad och är även i formellt avseende tillfredsställande). Ur mitt "försvarstal" citerar jag följande:
Det finns dock något i den nutida psykologiska forskningen och pedagogiken som heter barnpsykologi. Paulus säger: ´När jag var barn, talade jag som barn och hade barnsliga tankar, men när jag vart man, lade jag bort det barnsligt var'. De som tänka som barn och tala som barn, ha icke samma förmåga av det genomförda logiska tänkandet och koncentrationen som fallet är med de äldre. Någon menar sig ha kommit med en förkrossande kritik över den i motionen intagna mycket kära och populära barnpsalmen 'När han kommer, när han kommer att samla de sina' genom att påpeka, att i första versen barnen jämföras med morgonens stjärnor, i den andra med lamm och i den tredje med juveler: 'Vad är det för slags psalm?' - ja, så resonerar en gammal man, men för barnen ligger denna växling av bilder väl till, ty barnens fantasi låter tankarna flyga från det ena till det andra... Den store barnavännen skulle icke kritisera dessa psalmer, som sjungas av barnen med sådan hänförelse, utan han skulle säga till oss: Låten barnen komma till mig såsom barn, låten, mina kära gamla svenska kristna, barnen få komma in i kyrkan sjungande dessa sina enkla barnasånger, och förmenen dem det icke'.
Vad 'Morgon mellan fjällen' beträffar, har den än mäktigare försvarare, än jag kan vara det. Hela den svenska söndagsskolan försvarar den med generationers erfarenhet av huru just den sången framför de flesta andra är barnen kär och av dem gärna sjunges. Och vad som skall vara avgörande beträffande sånger för barn är icke vad de gamla tycka, att barnen borde sjunga - "kärnpsalmer" - utan vad barnen själva tycka om och glädjas åt, därför att det är präglat av barnasinne. Och varför skall det vara misshagligt, om barnet jublar ut sin enkla barnatro på Guds beskydd, hans kärlek och omvårdnad i ett återkommande Gud är god? Hör då icke Guds godhet till kärnan av evangelium? Eller måste det som skall sjungas av barn vara abstrakt, tungt, torrt och för barn tråkigt, ifall det skall kunna godkännas av lärda äldre herrar utan barnpsykologi? Ett typiskt exempel är psalmen 342 i W [Wallinska psalmboken, skr. anm.] 'O Gud som ej de spädas röst föraktar'. (Läs den!). Icke blott att den har åtta strofer. Utan de flesta raderna med sina elva versfötter äro så långa, att de i ett av de förslag, som utgjort förarbete till den nya psalmboken, måst tryckas på två rader. (Jag har anledning att tro, att det var kritiken i min junibroschyr 1936 av denna psalm såsom ämnad att ingå i psalmboken under rubriken 'Barn", som gjorde, att det icke vidare blev tal om den saken).
Ja, barnen sjunga i sin barnaoskuld med glädje i 'Morgon mellan fjällen' om Guds godhet. Och när de vuxit till och räknas till ungdomen, draga de jublande åstad och sjunga:
De gamla, de kloka må le,
vi äro ej förståndiga som de,
men vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi vore kloka som de?"
(a.a. del II: Lovsången, s. 70-72)
Det finns dock något i den nutida psykologiska forskningen och pedagogiken som heter barnpsykologi. Paulus säger: ´När jag var barn, talade jag som barn och hade barnsliga tankar, men när jag vart man, lade jag bort det barnsligt var'. De som tänka som barn och tala som barn, ha icke samma förmåga av det genomförda logiska tänkandet och koncentrationen som fallet är med de äldre. Någon menar sig ha kommit med en förkrossande kritik över den i motionen intagna mycket kära och populära barnpsalmen 'När han kommer, när han kommer att samla de sina' genom att påpeka, att i första versen barnen jämföras med morgonens stjärnor, i den andra med lamm och i den tredje med juveler: 'Vad är det för slags psalm?' - ja, så resonerar en gammal man, men för barnen ligger denna växling av bilder väl till, ty barnens fantasi låter tankarna flyga från det ena till det andra... Den store barnavännen skulle icke kritisera dessa psalmer, som sjungas av barnen med sådan hänförelse, utan han skulle säga till oss: Låten barnen komma till mig såsom barn, låten, mina kära gamla svenska kristna, barnen få komma in i kyrkan sjungande dessa sina enkla barnasånger, och förmenen dem det icke'.
Vad 'Morgon mellan fjällen' beträffar, har den än mäktigare försvarare, än jag kan vara det. Hela den svenska söndagsskolan försvarar den med generationers erfarenhet av huru just den sången framför de flesta andra är barnen kär och av dem gärna sjunges. Och vad som skall vara avgörande beträffande sånger för barn är icke vad de gamla tycka, att barnen borde sjunga - "kärnpsalmer" - utan vad barnen själva tycka om och glädjas åt, därför att det är präglat av barnasinne. Och varför skall det vara misshagligt, om barnet jublar ut sin enkla barnatro på Guds beskydd, hans kärlek och omvårdnad i ett återkommande Gud är god? Hör då icke Guds godhet till kärnan av evangelium? Eller måste det som skall sjungas av barn vara abstrakt, tungt, torrt och för barn tråkigt, ifall det skall kunna godkännas av lärda äldre herrar utan barnpsykologi? Ett typiskt exempel är psalmen 342 i W [Wallinska psalmboken, skr. anm.] 'O Gud som ej de spädas röst föraktar'. (Läs den!). Icke blott att den har åtta strofer. Utan de flesta raderna med sina elva versfötter äro så långa, att de i ett av de förslag, som utgjort förarbete till den nya psalmboken, måst tryckas på två rader. (Jag har anledning att tro, att det var kritiken i min junibroschyr 1936 av denna psalm såsom ämnad att ingå i psalmboken under rubriken 'Barn", som gjorde, att det icke vidare blev tal om den saken).
Ja, barnen sjunga i sin barnaoskuld med glädje i 'Morgon mellan fjällen' om Guds godhet. Och när de vuxit till och räknas till ungdomen, draga de jublande åstad och sjunga:
De gamla, de kloka må le,
vi äro ej förståndiga som de,
men vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi vore kloka som de?"
(a.a. del II: Lovsången, s. 70-72)
