25 Högt i stjärnehimlen

1. Högt i stjärnehimlen

kan vi dig ej finna...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år), 1973 '

Musik: Hans Puls 1962 (48 år) "Hilf, Herr meines Lebens"

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en av Frostensons originellaste psalmer, som delvis bygger på orden i Romarbrevet 10:6-8: Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behöver icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?' ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda?'» Vad säger den då? »Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).» Eller med Frostensons ord: "Inte bortom havet, / där är inte svaret, / men i ordet, talat / här till oss i dag."

I övrigt betonar psalmen inte bara det talade Ordet, utan också den i vår nästa närvarande Kristus, Guds inkarnerade Ord, som ser på oss "ur nöd och plågor" och frågar om vi vill vara med honom också där.

Den likaledes originella men lättlärda melodin är hämtad från en tysk psalm, "Hilf, Herr meines Lebens", som med sin sociala medvetenhet inte saknar anknytningspunkter till Frostensons text. Huruvida han inspirerats av den tyska psalmen må dock vara osagt.

Psalmen sjöngs som inledningspsalm vid Engla Höglunds begravning i Stjärnsunds kyrka den 10 maj 2008 (se Youtube-klippet ovan).

73 Vi till ditt altarbord bär fram

 

1. Vi till ditt altarbord bär fram
som offergåva, o Guds Lamm...

Text: Anders Frostenson 1962 (56 år), 1973

Musik: Carl Nielsen 1914 (49 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Denna psalm är en typisk beredelse- eller offertoriepsalm. Första strofen anknyter till Romarbrevet 12 där aposteln skriver: Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst.

Genom att i andra strofen betona att Jesus är gåvan Gud gav och att den ges oss alla utan krav på motprestationer, samt genom att sedan föra in "det saliga bytet"-motivet ("du tar vår skuld, din frid du ger") undviker Frostenson att talet om offergåva i samband med nattvarden uppfattas som romersk mässofferslära.

Och sista strofen blir en bön om att ingen ska stanna utanför utan att alla nattvardsgäster verkligen ska bli "en kropp, ett bröd" i Kristus. I slutraderna anknyter Frostenson till både 1 Korintierbrevets och Uppenbarelsebokens sista verser: "Maran ata! / Du vår Herre, kom! / Amen. Kom Herre Jesus".

Koralen är hämtad från Carl Nielsens Salmer og aandelige Sange, komponerade 1913-15 och utgivna 1919. Nielsen var enligt uppgift inte troende eller ens "religiös i konventionell betydelse", men dock väl förtrogen med församlingssången och dess betydelse. Den äldre vännen Thomas Laub skrev till honom: "En Salmekomponist maa være Barn af Huset, hvormed jeg ikke tænker paa, at han har en patenteret Tro, - hans Tro kan være lille, kan være forkert - men, han maa være hjemme i, d.v.s. have levet i Menighedssangen, helst fra Barn af, kende den ved Brug."(Citatet hämtat från Carl Nielsen-sällskapets hemsida).

Carl Nielsen:

74 Du som gick före oss

1. Du som gick före oss

längst in i ångesten...

Text: Olov Hartman 1968 (62 år)

Musik: Sven-Erik Bäck 1959 (40 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Om jag säger att den här psalmen är världsberömd p.g.a. sin melodi skulle jag inte överdriva så mycket. Bäcks tolvtonsteknik har resulterat i ett antal ytterst originella psalmmelodier, jfr t.ex. SvPs1986 nr 589 Se här bygges Babels torn, men åtminstone den här är betydligt sångbarare än man tror och "fastnar" på ett fascinerande sätt. Den skrevs som synes nästan tio år före psalmtexten (till en ofullbordad passionstonsättning), och när Hartman arbetade med "Uppbrottets mässa" (1968) och skulle skriva en parafras på Agnus Dei ("O Guds Lamm") visade sej Sven-Erik Bäcks 50-talsmelodi komma väl till pass.

Psalmen står under rubriken "Nattvarden" men kunde också ha stått under rubriken "Fastan". Inte minst på Skärtorsdagen passar den bra, men även när som helst annars. Den är i största allmänhet en fin bönepsalm och Kristus-psalm, i det fallet precis som J. A. Eklunds nattvardspsalm Du sanna vinträd.

Jesus kallas i andra strofen "vårt hjärtas fred" och i tredje strofen "livets bröd", så att när vi i fjärde och sista strofen ber om att bli sända ut i världen med "fred och bröd" finns där en dubbeltydighet, som många fromma kommentarer har missat. Som om kyrkan bara arbetade för att få slut på hunger och krig. Vilket i och för sej inte alls är så "bara" och definitivt accentueras i det hartmanska perspektivet.

Se i övrigt hymnologen Birgitta Sarelins kommentar!

Alternativ melodi:

 

86 O Guds kärlek, dina höjder

1. O Guds kärlek, dina höjder
ingen jordisk kärlek når...

Text ("Love Divine, all loves exelling"): Charles Wesley 1747 (40 år), Anders Frostenson 1969 (63 år)

Musik: Engelsk folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En av Charles Wesleys mest älskade sånger (han skrev ca 6000 totalt!) är "Love Divine" - som finns i flera olika versioner på svenska, t.ex. Erik Nyströms "Gudakärlek utan like". Sången utgavs 1747 i Hymns for those that seek, and those that have Redemption, och översattes första gången till svenska av Erik Nyström 1893. Anders Frostensons version från 1969 tar med de 8 första och de 12 sista versraderna, fördelade på 5 korta strofer.

Psalmen innehåller både hängiven lovsång och helgelseförkunnelse, med hela känsloskalan från förkrossad gråt till salig lovsång.

Ofta har en melodi av Jean Jacques Rousseau blivit använd, ibland även samma melodi som till Halleluja, sjung om Jesus, men här i vår psalmbok är det en engelsk folkmelodi som nyttjas (d.v.s. kompositören är okänd).

C Wesley:

87 Våga vara den du i Kristus är

A-melodi:

B-melodi:

1. Våga vara
den du i Kristus är,
den i hans tanke,
den i hans kärlek...

Text: Anders Frostenson 1963 (57 år)

Musik: A-mel: Roland Forsberg 1970 (31 år), 1986

B-mel: Torgny Erséus 1976 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs tillsammans med ett tiotal andra sommaren 1963 hos Josef Oliv på San Michele. De andra psalmerna har glömts, men denna har blivit kvar, med två melodier t.o.m., av vilka b-melodin (som vanligt!) i längden tagit över.

"Bli den du är!" är ett yttrande av Martin Luther som från början tillskrivs Aristoteles. I Luthers tankevärd blev det förstås just vad Frostenson formulerar: "den du i Kristus är." "Det anstår oss inte att göra oss mindre än vi är", kan man då också i all ödmjukhet säga med Edith Södergran.

Om bakgrunden till psalmen finns en liten historia. Under Frostensons konfirmationsläsning en sommar i början av 1920-talet blev en av kamraterna sjuk och dog. Frostenson berättar:

Han hette Holger Fältenborg. Var scout. Patrulledare. Vaken, djärv, hjälpsam, självklar. Orden "Var redo" på den runda metallglänsande söljan till hans bälte var ingen devis om hurtighet; för mig blev det ett fundament av samma slag som ordet lydnad, som jag sen mötte hos Oxfordgrupprörelsen. Holger var den jag skulle vilja vara. Jag var inte särskilt mycket tillsammans med honom. Men jag hade inom mig en längtan efter kontakt med honom, att nå ända fram. [---] Sommaren 1963 var mina två döttrar och jag gäster hos Josef Oliv på San Michele. Där skrev jag ett dussin psalmer. Den enda som blivit kvar är "Våga vara den du i Kristus är." Bilden av min scoutkamrat steg fram för mig. I psalmen kunde det ha stått: "Våga vara den Holger Fältenborg du är."

(Cit. efter Rune Pär Olofsson: "...och ett oändligt hem." (Skeab 1981)

Som i så många andra fall är det B-melodin av Erséus som är den melodi som verkligen sjungs.

97 Jag behövde en nästa

1. Jag behövde en nästa,
var du där, var du där?
Jag behövde en nästa,
var du där...

Text: Sydney Carter 1962 (47 år) "When I needed a neighbour", Anders Frostenson 1968 (62 år), 1984

Musik: Sydney Carter 1962 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än ]

Detta är en psalm som tydligt inspirerats av Domssöndagens texter, särskilt det Jesus säger i Matteusevangeliet 25:31-46 ("jag var hungrig, jag var törstig, jag var hemlös" o.s.v.). Sången är mycket uppfordrande och allvarlig, genom att frågan "var du där?" upprepas så ofta sången igenom, hela 16 gånger!

Som kontrast kommer Jesus´ 4-faldig konstaterande "jag är där" i avslutningsversen. Hur långt bort vi än reser är han där, men i detta fall inte bara genom gudomlig allestädesnärvaro i största allmänhet, utan i och genom "sina minsta bröder". Och Jesus´ namn nämns inte i hela psalmen, men genom att jämföra med Matteus 25 förstår vi att det är Jesus som ställer frågorna psalmen igenom.

Inte minst i samband med Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Uppsala 1968 slog sången igenom. Medvetandet om de globala klyftorna och den rika, ofta "kristna", världens ansvar inför Gud och människor hade då börjat växa sej stort, bl.a. just tack vare sångare som Sydney Carter.

F.ö. och apropå ingenting är detta den psalm i psalmboken som går allra högst - ända upp till tvåstrukna E på ett ställe i refrängen!

111 Kristus kommer - Davids son

1. Kristus kommer - Davids son,
konung utan like...

Text: Sven Larson 1967 (62 år)

Musik: Frankfurt am Main 1659, Halle 1704

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]

Denna psalm är skriven av gamle Hemmets Vän-redaktören Sven Larson (ja, han blev verkligen gammal, nästan 100 år!). I fyra enkla strofer tecknas Kristus som Davids son och världens ljus.

Tredje strofens "på hans rike aldrig skall / någon ände vara" är nästan ordagrant hämtad från ängeln Gabriels samtal med jungfrun Maria: "och på hans rike skall ingen ände vara" (Luk. 1:33). Samma rad har också tagits upp i den nicenska trosbekännelsen, där andra artikeln (om Jesus) avslutas: "...på vilkens rike icke skall varda någon ände".

I sista strofen vänder sej församlingen direkt till Kristus ("vi ditt namn upphöjer").

182 Det ljusnar sakta

1. Det ljusnar sakta igenom dimma
och skorstensrök...

Text: Karl Laurids Aastrup 1960 (61 år), övers. Britt G Hallqvist 1973 (59 år)

Musik: Axel Madsen 1962 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än]

Det här är en verkligt dansk psalm, men den finns inte med i Den danske salmebog från 2003, som annars har hela 21 psalmer av den produktive psalmdiktaren Aastrup. Men det kan passa bra att vi svenskar har en "egen" Aastrup-psalm, eftersom han bodde här som flykting under andra världskriget (efter att hans förbindelser med motståndsrörelsen avslöjats). Han fungerade då som präst för danska flyktingar i Skåne och Småland. I brist på danska psalmböcker utgav han en liten egen, Salmebog for Den Danske Kirke i Sverige (1944), med 36 psalmer, varav två som han själv hade skrivit. Urvalet gjordes så att alla psalmernas melodier fanns i den svenska koralboken från 1939, för att man skulle klara sej med lånade kyrkor och lokala organister.

"Det ljusnar sakta" är påtagligt urban och knappast skriven i traditionell psalmstil. Men melodin är mycket lättsjungen och texten enkel och lättbegriplig. Så varför är den så föga sjungen, trots att den tagits in i den ekumeniska psalmboksdelen? Man kunde hänvisa till att den är alltför präglad av industrisamhället ("på väg till verkstad, fabrik och skola") eller att den nymornade hellre vill sjunga om fågelsång än om "sten och asfalt". Men troligen är förklaringen den, att psalmen (i motsats till andra morgonpsalmer som t.ex. Nu är det morgon) är fullständigt omöjlig att använda vid söndagsgudstjänsterna, och att såväl husandakterna som kyrkans morgonmässor är så sällsynt förekommande att psalmen liksom aldrig fått en chans att slå igenom.

Men jag tror att det är fler än jag som ändå upptäckt psalmen vid enskild genomläsning av psalmboken. Och fler än jag som läst den som morgonbön och fascinerats av att vardagsord som "skorstensrök", "plikt och stök", "knog och jäkt", "sten och asfalt" står sida vid sida med frommare begrepp som "vårt bröd från Gud", "hans nåd, hans godhet", "till Guds behag". Man kommer osökt att tänka på det engelska uttrycket "If Jesus isn´t Lord of all, he isn´t Lord at all." Och på psalmistens ord: "Jorden är Herrens med allt den rymmer" (Psalt. 24)

Här kommer en alternativ melodi från norska koralboken (det är alltså inte Axel Madsens som finns i vår svenska):

204 Kornet har sin vila

1. Kornet har sin vila
djupt i frusen jord,
är ej dött, det väckes
av ditt skaparord...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år), efter John Macleod Campbell Crum 1928 (56 år) "Now the green blade rises"

Musik: Fransk folkmelodi "Noel novelet"

Denna engelska carol till fransk folkmelodi har fått en svensk text av hög halt. Egentligen är det ju nästan en vår- eller påskpsalm; "vårvinterpsalm" är kanske det rätta uttrycket. En psalm just innan vårens och påskens uppståndelseglädje riktigt bryter ut, en bönepsalm om att kärlekens ljus ska nå också oss.

Böneropet bildar ett slags refräng, av rimtekniska skäl dock något olika formulerad i v. 2 och 3 jämfört med v. 1 och 4.

Hela psalmen bygger på det som kallats "vetekornets lag", Jesus ord i Johannesevangeliet 12:24: "Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd." Man kan också tänka på Paulus´ undervisning i 1 Korintierbrevet 15:35ff.

219 Jag skulle vilja våga tro

1. Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär,
jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här...


Text och melodi: Tore Littmarck 1969 (48 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än]

John Ronnås skriver: "Viktiga förskjutningar kan iakttas i den nya psalmboken i förhållande till tidigare utgåvor. Detta gäller bl.a. inställningen till tvivel och tveksamhet som nu får ord och rum i den moderna psalmen. Det övervunna tvivlet har alltid haft sin plats, men inte det nakna och ouppklarade." (John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 160).

Från början innehöll denna psalm endast tre strofer. Men när psalmen skulle tas in i 1976 års psalmbokstillägg Psalmer och Visor, avslog kyrkomötet förslaget. Psalmen ansågs inte sluta tillräckligt väl, så Littmarck ombads att omarbeta psalmen. Det ville Littmarck inte göra. Däremot la han till en fjärde vers, och då dög psalmen.

Psalmen är egentligen ett slags trosbekännelse, en vilja-våga-trosbekännelse.

229 I Adam är vi alla ett

1. I Adam är vi alla ett
och Adams svek var vårt.
Vi gömde oss bland Edens träd...

Text: Martin H Franzmann 1961 (54 år) "In Adam we have all been one", övers. Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Folkmelodi från Dalarna

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är författad av en amerikansk teolog och professor från den evangelisk-lutherska Missourisynoden, som i motsats till mer "liberala" samfund bestämt hävdar Adams och Evas existens som historiska personer.

Men intressant nog ser konservativ teologi Adam och Eva som representanter för hela mänskligheten i minst lika hög grad som liberalare teologi. Att historisk existens inte utesluter rollen som hela mänsklighetens representant visas ju nämligen av "den andre Adam", Herren Jesus Kristus. Paulus drar följande parallell i Romarbrevet 5:17ff: "Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga."

Observera också att Nya Testamentet lägger det yttersta ansvaret för människans syndafall på mannen, Adam, inte på Eva. Eva anses ha blivit bedragen, ha lurats tro att Gud egentligen menade att hon skulle äta frukten, medan Adam, som fått "plockförbudet" direkt från Gud, anses ha syndat med vett och vilja. (Man kan också lägga märke till att den onda makten bibeln igenom skildras i maskulina termer, i motsats till exempelvis Vita häxan i Narnia-böckerna).

Men det är varken Adam eller Eva - eller den Onde - som är huvudpersonen i vare sej Nya Testamentet eller denna psalm. Utan Jesus Kristus. De två första verserna i psalmen beskriver mänsklighetens fall "i Adam". De tre följande verserna är en bön till vår Herre, som sökt oss och givit oss sin Son - som kom, inte för att döma världen utan för att frälsa den (som Jesus säger i Johannesevangeliet 3:17).

Här i Sverige har psalmen försetts med en vacker s.k. "dalakoral", som i folklig tradition tidigare sjungits mest till läsarsången "Jag nu den pärlan funnit har". I Amerika sjungs den på denna melodi: 

232 Frälsare, du som äger läkedomen

1. Frälsare, du som äger läkedomen
för alla sår jag fick på stridens dag...

Text: Kirsten Aagard Hansen 1877 (27 år), Britt G Hallqvist 1968 (54 år), jfr Min Jesus, du som läkedomen äger
Musik: Oskar Lindberg 1938 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Melodin i "folkton" av Oskar Lindberg komponerades ursprungligen till psalmen Tänk när en gång det töcken har försvunnit. Den är rent metriskt mycket välfunnen till ovanstående text, men jag vet inte om psalmen blivit så vidare sjungen. Kanske har den blivit mer läst och bedd. Texten är ju en innerlig Jesus-bön, som både hänvisar till och liknar den blinde tiggaren Bartimeus´ bön i Markusevangeliet 10:46-47.

Det är intressant att jämföra tonen i denna psalm med Kirsten Hansens andra psalm i den ekumeniska psalmboksdelen, Hur ljuvligt det är att möta. Den psalmen skrevs några år tidigare och ger uttryck för glädjen i den kristna gemenskapen. Jämfört med den tycks ovanstående psalm dyster och individualistisk. Men det behöver inte vara så; det finns en vila i att både som individ och som sjungande församling ge uttryck för en "tro trots allt" - ett fasthållande vid Jesus mitt i prövningen som påminner inte så lite om den kananeiska kvinnans attityd (se Matteusevangeliet 15:22ff).


O Lindberg:

289 Guds kärlek är som stranden

1. Guds kärlek är som stranden

och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år)
Musik: Lars Åke Lundberg 1968 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Frostenson själv har berättat om psalmen:

"Den ojämförligt riktigaste platsen att sjunga den är vid klockstapeln vid Lovö kyrka, där den kom till. Träden i vers 2 är inte träd i allmänhet utan björkarna i kyrkallén, gräset är detsamma som växer på ängsmarkerna nedåt Mälarstranden. 'Jag frihet fick att bo där, gå och komma' är en sammanfattning av mina år där som präst, av landskapet och hemmen".

(Citerat efter Nisser: Änglarna sjunger i himlen, Verbum 2002, s. 86).

Som Nisser påpekar (ibid.) bär dock Frostensons text spår av en viss påverkan från Christa Weiss´ psalm Gott schenkt Freiheit från 1965, där det i fjärde strofen heter:

Wir richten Mauern auf, wir setzen Grenzen

und wohnen hinter Gittern unsrer Angst.

Att jämföra med Frostensons:

Och ändå är det murar oss emellan,

och genom gallren ser vi på varann.

Det är omvittnat att Frostensons psalm (i tysk översättning, givetvis) betydde mycket och gärna sjöngs i Östtyskland under 1980-talet, åren strax före Berlinmurens fall (se bilden och videon nedan).

A Frostenson:

288 Gud, från ditt hus, vår tillflykt

1. Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar
ut i en värld där stora risker väntar...

Text: Fred Kaan 1968 (39 år) "Lord, as we rise to leave the shell of worship", sv. övers. Britt G Hallqvist 1970 (56 år)
Musik: Chartres 1784

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Observera årtalet 1968, som ju är betydelsebärande på fler än ett sätt. Kyrkornas Världsråds fjärde generalförsamling hölls i Uppsala detta år, och Kaans psalm speglar ganska väl den sociala radikalitet som präglade mötet och tiden, men som förhoppningsvis inte lämnat oss helt (den har ju goda bibliska grunder hos både Amos, Jakob och - Jesus).

Britt G Hallqvist följde i sin översättning två år senare originaltexten ganska troget, men hon har sett till att varje strof avslutas med en bön, böner som hon själv format: "Gud, gör oss djärva", "Gud, gör oss fria", "Gud, gör oss kloka," "Gud, gör oss glada." (Den sista bönen finns dock faktiskt i originalet, fast då som avslutning på andra strofen: "Lord, make us cheerful").

De uppfodrande och optimistiska tre första stroferna följs av en realistisk förutsägelse om press, tvivel oro och jäkt. Men också av en bön mitt i allt detta: "Låt oss få känna att din kärlek bär oss, / Gud, gör oss glada."

Fred Kaan:

Staden Chartres sedd från ett av tornen i den berömda katedralen:

296 Välsigna, Herre, vad du ger

1. Välsigna Herre, vad du ger.
Din nåd är stor. Ditt bröd är ett...


Text: Anders Frostenson 1963 (57 år)
Musik: Gunnar Thyrestam 1957 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Vår yngsta måltidspsalm är denna, skriven till en något äldre melodi och i stram, klassisk, nästan fornkyrklig stil - vilket gjort att en del trott att den är betydligt äldre än den är. Nåja, ett halvsekel är den snart, och att den ännu inte är allmänt känd och sjungen utantill beror knappast på låg kvalitet utan på den närmast mördande konkurrensen från 50-talets måltidsschlager"Glädjens Herre" - och från 70-talshits som "Gud är god mot mej", "Thank you Lord for giving us food" o.s.v.

Men på sina håll är den gärna sjungen, det vet jag. Och den förenar på ett sällsynt lyckligt sätt välsignelse- och "dela med sej"-perspektivet här och nu med visionen om "alla släktens måltid i ditt rike". Där vi ber om att en gång få vara med.

310 O Gud, du mig ej överger

1. O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Då möter jag ditt under...

Text: Anders Frostenson 1962 (56 år), 1982
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)

En 60-talspsalm som Frostenson 20 år senare moderniserade, och som försågs med Söderbloms vackra sommarmelodi. Det är en psalm om livets gåva och gräns, om "vetekornets lag" och om att "vila i det skaparord / där sekler är sekunder".

Sista strofens tal om "stoft och aska" refererar till väl jord- resp. urnbegravning. Men psalmens allmängiltighet gör att den inte bara kan sjungas på dödsbädden utan också som dödsberedelse i yngre år, ja, som församlingssång på exempelvis Sjuttonde söndagen efter pingst.

I slutet av psalmen talas även om "Guds stad" som "kärlekens och glädjens stad", i anslutning till Uppenbarelsebokens tal om den sköna stad som kommer från ovan. Stadsmiljön är inte bannlyst ur evighetens värld - men det är en grön stad med många träd och vatten.

Söderblom:

339 Himmelske Fader

1. Himmelske Fader,
ge åt oss alla
glädje och renhet,
längtan och sånger...

Text: Daniel Thambyrajah Niles 1961 (53 år) "Father in heaven, grant to your children"
Musik: Traditionell filippinsk, upptecknad av Elena G Maquiso 1961 (47 år)

Detta är en av våra mest "internationella" psalmer med text från Sri Lanka och musik från Filippinerna! Daniel Thambyrajah Niles var en tamilsk evangelist och präst i Sri Lankas Metodistkyrka, som blev ordförande i East Asia Christian Conference och efter Martin Luther Kings död invaldes i Kyrkornas Världsråds presidium.  

Liksom flera andra psalmer är denna "trinitariskt" uppbyggd, med en strof tillägnad var och en av de tre personerna i gudomen (v.2: "Jesus, vår Herre, du för oss lidit" och v. 3: "Helige Ande, var i vår svaghet").

Niles skrev flera fina psalmer, bl.a. julpsalmen Vid den tid man räknar folket ("On a day when men were counted") som har en koreansk(!) melodi.

344 Gud har skapat allting

Sista strofen, här sjungen av Mario Ouwens:

OBS: texten i klippet nedan är den från Kyrkovisor 1960 och skiljer sig på flera punkter från den i 1986 års psalmbok - men melodin är samma:

1. Gud har skapat allting,
allting rår han om...

Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Erhard Wikfeldt 1958 (46 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En alldeles unik psalm om skapelse och förvaltarskap är denna "kyrkovisa" från 1960. Den har sjungits mycket, men också omarbetats en del jämfört med ursprungsversionen. Kanske särskilt sista versen, som ursprungligen slutade så här: " Den som delar med sig / allra mest ska få."

Vill man ha en rolig och enkel körsats till psalmen kan några sjunga texten på "Här kommer Pippi Långstrump"-melodin! (Eller bara nynna den).

343 Krukmakarskivan svänger runt

1. Krukmakarskivan svänger runt.
Se, av en lerklump grå
kan bli en vackert formad skål...


Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Lars Edlund 1957 (35 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Kring den berömda bilden av Gud som krukmakare och oss som leran (i Jeremia 18) har Frostenson byggt upp denna psalm. Den publicerades först i samlingen Kyrkovisor för barn (1960) men kom med i psalmboken 1986. 

Lyssna till både Jeremia och en troende krukmakare i detta Youtube-klipp:

342 Tusen stjärnor glimmar

Alt. koral (OBS finns ej i psalmboken!):

1. Tusen stjärnor glimmar.
Gud vet allas namn.
Alla rymdens stjärnor...


Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Torsten Sörenson 1958 (50 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

"Kyrkovisorna" står som spön i backen i den här avdelningen av psalmboken. Och kyrkomusikern Torsten Sörenson lyckades (för en gångs skull, höll jag på att skriva) skapa en melodi som var lika enkel men djup som Frostensons texter.

Observera f.ö. att Frostenson här är bibeltrognare än Lina Sandell, som ju skrev: "Likt stjärnornas tallösa skara / de hava ej namn eller tal", trots att Bibeln säger: "Du bestämmer stjärnornas mängd, du nämner dem alla vid namn". (Psalt. 147:4). För oss människor är ju stjärnorna dock både tal- och i de flesta fall namnlösa - och astronomen och författaren Peter Nilson har berättat om hur professor Knut Lundmark i Lund tog sej vatten över huvudet med sitt försök till kartotek över alla upptäckta stjärnor och galaxer (som ständigt blev fler).

Men poängen i Frostensons psalm är att Gud Fader har full koll även på oss människokryp. Detta sagt mer till tröst än till varning.