165 Vår blick mot helga berget går

1. Vår blick mot helga berget går,
där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din död, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bo.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mig
i tron till dig,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sig öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris!

Text: Edvard Evers 1906 (53 år)

Musik: Otto Olsson 1916 (37 år), alt. norsk fokmelodi ("Den stora vita skaran där")

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än]

Vår mest kända och länge enda förklaringsdagspsalm, tryckt 1906 i Evers´ tilläggsförslag till psalmboken och tio år senare försedd med Otto Olssons undersköna melodi, som första gången trycktes i koralboksförslaget 1917 och starkt bidragit till att psalmen varit så omtyckt.

Första strofen återberättar evangelietexten ur Matteus 17 på Kristi Förklarings dag, nb i presens: "Vår blick mot helga berget går"; vi ser det som händer som om det hände nu. Andra strofen tillämpar det som hände då på det kristna livet här och nu, och tredje strofen lyfter fram den Stora Förklaringsdagen när kampen är slut och evighetens frid och glädje har börjat.

Givetvis kan psalmen sjungas året om när budskapet i Matteus 17 behandlas. Och varje söndag borde ju vara något av en "Kristi Förklarings dag".

E Evers:

O Olsson:

166 Sorlet har dött

 

För noter till Daniel Olsons koral från 1965 här ovan, se finlandssvenska psalmboken 1986 nr 122!

Alt. koral: [OBS! Följande koral finns inte angiven till denna text i 1986 års psalmbok, dessutom är texten i klippet en äldre version än den som står i psalmboken]


1. Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel.
Ovanför oron och närmare din himmel...

Text: Olov Hartman 1947 (41 år), 1968

Musik: Daniel Olson 1965 (67 år),  alt. Lars-Åke Lundberg

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken resten av texten eller några noter publiceras här]

Tillsammans med föregående psalm är denna ett "måste" på Kristi Förklarings dag. Den anknyter fint till nästan varje vers i evangeliet och framställer med stor inlevelse den sjungande församlingen själv som medagerande på förklaringsberget ("hyddor vi ville här åt himlen bygga"). Men "ett är nödvändigt, nu och för beständigt: / Jesus allena".

Psalmen avslutas med en "doxologi", en lovprisning till den treenige Guden, som är tänkt att sjungas stående av församlingen.

Psalmen har minst tre melodier - från början sjöngs ofta samma "tidegärdsmelodi" som till psalmen "Morgonens rodnad över bergen brinner". Sedan kom Daniel Olsons fina, klassiska och ändå nyskapande koral, den som står i nuvarande koralbok (se överst här ovan). Men även Lars Åke Lundberg har gjort en fin melodi till psalmen, lite mer visartad men också den mycket värdig och kongenial med den meditativa texten.

"Sorlet har dött" är tillsammans med Du är större än mitt hjärta och I tro under himmelens skyar en av endast tre "40-talspsalmer" i psalmboken. Just efter utgivandet av 1937 års psalmbok gick psalmförfattandet lite i stå här i Sverige, innan den stora förnyelsen kom på 50- och 60-talen, bl.a. genom Kyrkovisor. Dock står sej även 40-talspsalmerna bra.