9 Min själ skall lova Herran

Lite jazzig version:

Den vanliga versionen:

1. Min själ skall lova Herran,
min tunga prisa skall hans namn.
Han är från oss ej fjärran...

Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1982 (68 år)

Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca) (Lyssna till hur psalmen sjungs i Gedächtniskirche, Berlin, 2009).

[Av upphovsrättsliga skäl kan texten inte publiceras här än]

Denna reformatoriska lovpsalm, som alltigenom bygger på Psaltaren 103, utgavs första gången år 1540 genom ett separattryck i Nürnberg. I Then Swenska Psalmboken 1567 fanns en svensk översättning, som troligen utförts av psalmbokens utgivare ärkebiskop Lars (Laurentius Petri). I den formen togs den också in i 1695 års psalmbok som nummer 85 (se nedan), men bearbetades för 1819 års psalmbok, i vilken form den fördes vidare till 1937 års psalmbok. För 1986 års psalmbok gjordes en ny bearbetning, men psalmen har alltså en så stark ställning att den funnits med i alla psalmböcker sedan 1500-talet.

Detta beror naturligtvis i grunden på att förlagan i Psaltaren är så älskad - den är en riktig tröstepsalm, ett gammaltestamentligt evangelium. Men det beror säkert också på den medryckande valsmelodin (som dock ofta spelats för långsamt för att komma till sin rätt; tänk helst 6/8). Denna melodi trycktes samma år som originalpsalmen i Hans Kugelmanns körverk Concentus novi trium vocum accomodati.

Så här såg den svenska texten ut före 1819:

Min själ skall lofwa Herran;
mitt hjerta skall ock prisa hans namn;
han gör stor mon och ära
sin christenhet i alla land.
Synderna han förlåter
och helar wår swaghet all:
med nåde han oss omfattar
och hjelper af dödsens qwal.
Rikeliga han oss mättar,
förnyar ock andans kraft,
beskärmer med lag och rätter
de oskyldiga ifrån straff.

Han låter oss förkunna
sin´ herrliga werk och wilje god,
och allt godt han oss unnar
af blotta nåd och kärlighets mod.
Hans wrede hafwer snart en ända
och straffar oss icke efter wåra skuld:
sin mildhet han till oss wänder,
dem blödigom är han huld.
Hans nåd är högt befästad
öfwer dem, honom frukta rätt:
som öster är långt ifrån wäster,
så gör han oss wåra synder qwitt.

Som sig en fader förbarmar
och barnens brott förgäter snart,
så gör Gud med oss arma,
som lita till hans faderliga art.
Han känner wårt swaga wäsend´,
att wi äre mull och stoft;
wår lifstid liknas wid gräset,
som blomstrar med herrliga lukt.
När wädret blås derunder,
förfalnar allt dess prål;
menniskan snart förswinner;
här hjelper hwarken makt eller wåld.

Men Herrans nåd allena
blifwer stadig och fast i ewighet,
när man af trone rena
åstundar hans rättfärdighet,
så ock hans bud behåller:
han hafwer i himmelen satt sin stol.
I englar och starke hjeltar,
som fören hans kraftiga ord,
hans lof skolen j utsprida
bland alla hans kreatur.
Min själ i alla tida
skall lofwa Herran, wår Gud.

32 O gläd dig, Guds församling, nu

1. O gläd dig, Guds församling, nu,
kom, låt oss med varandra
av allt vårt hjärta tacka Gud
och sjunga allesamman...

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri 1536 (43 år), Anders Frostenson 1977 (71 år), 1986 (80 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 113 "Nu bör väl alla glädja sej"

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här, men en äldre version av samma psalm finns som nummer 345 i Svenska psalmboken: Var man må nu väl glädja sig]

Denna psalm är Luthers första riktiga psalm. Den trycktes första gången tillsammans med en psalm av Paul Speratus. Den är i jag-form och ö.h.t. mycket personligt skriven, ett slags andlig självbiografi och en sammanfattning av hur Luther uppfattade evangeliet. 

Oscar Lövgren skriver: "Med otrolig hastighet spreds psalmen över hela Tyskland och bidrog i ej ringa mån till evangelii segertåg. Psalmen och dess framgång förbittrade katolikerna. De kallade den 'en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm'." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964). Men 1986 kom psalmen här i Sverige med i den ekumeniska psalmboksdelen, och därigenom även i de romerska katolikernas psalmbok Cecilia!

Apropå jag-formen: det är ju inte bara Luther själv som är psalmens "jag" utan i flera strofer Gud Fader själv och Kristus: ""Nu vill jag mig förbarma". "Jag är din och du är min" - ja, i de fyra sista stroferna är det endast Kristus som talar!

Originalet har tio verser, den tidigare svenska översättningen åtta och Frostensons nio. I båda de svenska versionerna har Luthers beskrivning av sin förtvivlade situation ("den fria viljan hatade Guds domsrätt") skurits ner (två strofer har arbetats samman till en).

Martin Luther i 50-årsåldern (Lucas Cranach d.ä. 1533):

112 Världens Frälsare kom här

1. Världens Frälsare kom här.

Rena jungfrun moder är,

ty en börd så underlig,

Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,

av Guds Ande är det skett.

Ordet, utav Fadern fött,

har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är

den all världens synder bär.

Han, i oskuld född och död,

frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred

kommit har till jorden ned,

ty han är båd Gud och man,

som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var

och till Fadern han uppfar,

sitter på Guds högra hand,

råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,

döden har han nederlagt,

nederlagt i väldig strid

mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!

Bäre jorden frid och fröjd,

och hans vilja med hans ord

kring all världen blive spord.

Text: Aurelius Ambrosius 300-talet ("Veni Redemptor Gentium"), Martin Luther 1524 (41 år) "Nun komm, der heiden Heiland", Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524

Hör J S Bach leka med koralen (BWV 659) 

Detta är en av de tolv psalmer man med säkerhet vet är skrivna av biskop Ambrosius (som tillskrivs många fler). Den betraktas som julpsalm, men behandlar även Jesu uppståndelse och himmelsfärd.

Ambrosius ansåg (i likhet med Martin Luther och William Booth men i motsats till Gregorius den store) att även "världsliga" melodier kunde duga bra till kyrkliga hymner. Men en del melodier lär han ändå ha komponerat själv, och ursprungsmelodin till denna text kan mycket väl vara av honom. Nuförtiden tycker vi nog att alla melodier från medeltiden klingar ungefär lika "fromt".

Inte tillhör den precis de mest sjungna julsångerna i vårt land, men den har ändå en grundmurad ställning som den äldsta psalmen i vår psalmbok. Sedan 1986 har vi i och för sej ännu en psalm av Ambrosius, Tack Fader för den dag du gav, som kan vara minst lika gammal. Men den har fått en modernare översättning; här är det fortfarande wallinska psalmbokens ålderdomligt klingande version som gäller.

Ännu tidigare, i den karolinska psalmbokens första upplagor, såg psalmen ut enligt nedan (i nära anslutning till Olaus Petris 1530-talsversion). Som synes kommer originalets starka betoning av jungfrufödelsens realitet mera till uttryck här:

WErldenes Frälsare kom här;
Låt see at Jungfru moder är.
All werlden må thess vundra sigh/
En sådana börd höfdes tigh.

Af mans hielp är thet eij så skedt/
Gudh sielf hafwer sin nådh betedt.
Gudz Ord är här nu wordet kött:
Af Jungfru lifwe är thet födt.

Jungfrunes qwedh här fruchtsam war/
Men jungfrudomen blef doch qwar.
Gudz stora krafft lät sigh skina/
Werckandes i Temple sino.

Af Himmels throne kom här nidh
En starck kämpe och bar oss frijd:
Han är nu både Gudh och Man/
Then som oss allom hielpa kan.

Från Fadren han vthgången war;
Sann mandom han til Fadren bar.
Hans wälde går öfwer all land:
Han sitter på Gudz högra hand.

Så stoor som Fadrens/ är hans macht/
Döden hafwer han nederlagt.
Helwetis krafft gaf sigh ther widh/
At hennes Förste lades nidh.

Ähra och prijs ske Fadrenom:
Thesslikes också Sonenom:
Then Helga Anda ske också/
At ther är ingen ände på.

Mosaik föreställande Ambrosius från Ambrosius-basilikan i Milano:

124 En jungfru födde ett barn idag

Alt. koralvariant från Skåne:




1. En jungfru födde ett barn i dag,
det vi skola prisa och ära.
I det haver Gud ett gott behag
och bjuder oss höra dess lära.
Och vore ej det barnet fött,
förtappat bleve då allt kött,
nu frälsning bjuds åt alla.
Pris vare dig, o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst;
vi för din fot nedfalla.

2. De herdar vaktade deras hjord
i markene, där de lågo.
Där fingo de höra ängelens ord,
och Herrens klarhet de sågo:
"Stor fröjd åt eder bådar jag,
stor fröjd åt alla, ty i dag
är Kristus födder vorden,
som Herren är i Davids hus.
Si, ljuset av Guds klarhets ljus
har uppgått över jorden."

3. De himmelska härar med högan röst
begynte med ängelen sjunga.
De lovade Gud med glädje och tröst,
med helig, odödelig tunga:
"Pris vare Gud i höjdene,
frid vare ock på jordene
och människor god vilje."
Pris vare Gud! Sin nåd och fred,
den han med Sonen sände ned,
han aldrig från oss skilje.

Text: v. 1 latinsk sång från 1300-talet ("Dies est laetitiae"), tysk folkvisa från 1400-talet ("Der Tag, der ist so Freudenreich"), Olaus Petri (?) 1530, Johan Olof Wallin 1818? Jämför Stora Nätpsalmboken nr 245 och 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 20: "Ett barn har fötts till vår jord i dag".

Musik: Böhmen 1410/1531, alt. koral från Finland

Hör J S Bachs lek med koralen (BWV 605) samtidigt som du kan följa med i noterna!

I sitt psalmhäfte från 1530 skriver Olaus Petri som överskrift till denna psalm: "En lovsång utdragen ur Skriften, Lukas 2, som man må sjunga i församlingen i juletid, med noterna till Dies est laetitiae". En sorts bibelvisa, alltså. (Olaus Petri har bakat ihop vers 2 ur den latinska texten och vers 2-4 ur den tyska texten).

När Johan Olof Wallin bearbetade texten för 1819 års psalmbok, gjorde han det i så arkaiserande stil att många tror att texten fortfarande är Olaus Petris original, som dock är ganska annorlunda, se Wikisource (en mer nuspråklig version finns i finlandssvenska psalmboken). I psalmböckerna har Wallins namn som regel inte heller satts ut vid denna psalm, men jag vet att uppmärksamma "nyläsare" på 1800-talet reagerade mot att det inte längre stod "nu äre vi frälste alla" utan det mer återhållsamma "nu frälsning bjuds åt alla".

De åldriga språkformerna kan nog ha bidragit till att psalmen nu tycks vara på utgående här hemma (OBS: den sjöngs dock som slutpsalm så sent som vid julottan 2012 i Forsa, Hälsingland!). Den togs heller aldrig in i någon av frikyrkornas eller de lågkyrkliga väckelserörelsernas sångböcker, även om den 1986 märkligt nog hamnade i den ekumeniska psalmboksdelen! Det är ju dock fråga om en rask och glad psalmmelodi utan "medeltidsvibbar", och då kan väl även språket få vara just så folkligt som Olaus Petri från början gjorde det. Särskilt som ändå knappast någon längre kan Wallins version utantill. I finlandssvenska psalmboken finns en alternativ bearbetning på ett mer nutida språk, där dock den saliga jungfrun tyvärr helt försvunnit ur texten.

Visst är psalmen, oavsett form, väl värd att bevara och sjunga med stor glädje, gärna tillsammans med kyrkokören som får föreställa "den himmelska härskaran"! Det har skrivits (se fotnoten på engelska här nederst!) att Luther tyckte så mycket om denna psalm, att han ansåg den vara inspirerad (underförstått av den helige Ande).

Melodin har tidigast påvisats i en handskrift i Prag från 1410 (just till texten Dies est laetitiae, jfr den engelska notskriften nedan). I svensk tradition har melodin ombildats till tretakt, men i Haeffners koralbok var det faktiskt blandad taktart (de fyra första raderna i varje strof i tretakt, resten tvåtakt).

Olaus Petri som staty utanför Storkyrkan i Stockholm:

126 Ett barn är fött på denna dag

1. Ett barn är fött på denna dag,

så var Guds välbehag.

Det föddes av en jungfru skär,

Guds Son det barnet är.

Här vilar du i ringhet klädd

på fattigdomens bädd.

Välkommen var, o Herre kär!

Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,

av pärlor prydd och klar,

så vore den dock alltför klen

till säng åt dig allen.

Dock vilar du i ringhet klädd

på fattigdomens bädd.

Välkommen var, o Herre kär!

Vår gäst du vorden är.

Text: Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817 (38 år)

Musik: Tysk (?) folkmelodi

(Det ska alltså i strof 2 - obs Jörgen Edman! - heta "till SÄNG åt dig allen" - men visst, världen är kanske alltför klen som lovSÅNG också).

Ovanstående text är egentligen nästan bara en hopfogning av några strofer ur föregående psalm (Från himlens höjd jag bringar bud), fast med texten i huvudsak enligt den wallinska versionen från 1817.

En kortversion av Luthers julpsalm, alltså, som nog blivit betydligt mer känd än långversionen. Särskilt i vårt land där den under 1900-talet kommit in i många skolsångböcker och barnkörböcker innan den slutligen (1986) togs in i psalmboken.

M Luther:

125 Från himlens höjd jag bringar bud

Alt. koralvariant:

1. Från himlens höjd jag bringar bud
till jordens folk från Herren Gud.
Jag ropar ut med frid och fröjd
ett glädjebud från himlens höjd.

2. Ett barn är fött på denna dag.
Så var Guds råd och välbehag.
Det föddes av en jungfru skär.
Guds egen son det barnet är.

3. Vår Herre Kristus är Guds Son...

Text ("Vom Himmel hoch"): Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, Johan Olof Wallin 1817 (38 år), Alf Henrikson 1982 (77 år)

Jfr alternativ övers. i Stora Nätpsalmboken: Från himlen kommer jag med bud

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs som ett slags julspel och hade från början rubriken: "Barnasång för julen om det lilla Jesusbarnet." Första delen av psalmen skulle sjungas av en person som föreställde ängel, och sedan säger herdarna (barnen) beslutsamt att de vill gå till Betlehem för att titta. Slutligen sjunger alla "Välkommen var" o.s.v.

Den första svenska översättningen (av Olaus Martini) behåller julspelsanslaget, men Wallins omarbetning 1817 gav psalmen en högtidligare "tempelkaraktär". Bönen i v. 13 om att Jesus ska göra sej en säng (ty. "Bettlein") i sångarens bröst ändrades exempelvis till "Gör dig ett tempel i mitt bröst." Den raden finns kvar än i dag, även om Alf Henrikson försökt återföra psalmen närmare originalet, t.ex. genom att första versen nu åter är en ängels replik.

Man kan se att Luther inspirerats av en gammal "kransvisa" från 1300-talet, som användes vid ringlekar och kranssmyckningar:

Ich komm aus fremden Landen her
und bring euch viel der neuen Mär,
der neuen Mär bring ich so viel,
mehr denn ich euch hier sagen will.

Och första gången Luthers julpsalm trycktes (1535 i Klugs sångbok) var det just med denna kransvisas melodi. Två år senare provades en annan, men i Val. Schumanns Geistliche Lieder 1539 trycks äntligen den melodi vi nu använder, som anses vara av Luther. Troligen är både text och melodi äldre än de årtal som anges i psalmboken, som alltså här avser tryckår.

Martin Luther: 

178 Som skimret över hav och sky

1. Som skimret över hav och sky
är Herrens nåd var morgon ny...

Text: Johannes Zwick ca 1536 (40 år) "All Morgen ist ganz frisch und neu", övers. Anders Frostenson 1969 (63 år)

Musik: Johann Walter 1537 (41 år), alt. Martin Luther 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En urgammal morgonpsalm från reformationstiden blev som ny när Anders Frostenson införde den i svenska psalmboken. Den reformerte prästen Zwick skrev den troligen till första upplagan av sin sångsamling Nüw gsangbüchle, Zürich, 1536; i varje fall finns den enligt Hymnary.org med i samlingen Psalmen und geystliche Lieder, Strassburg 1537 och i andra upplagan av Nüw gsangbüchle. I så fall är psalmbokens uppgift att Zwick skrev psalmen först året före sin död i pesten (1542) oriktig, och han kan i vilket fall som helst inte ha utfört den bearbetning av texten som i psalmboken uppges ha skett 1545.

Den lutherske Walther hade publicerat sin koral i Wittenbergisch Gesangbuchlein 1537, ungefär samtidigt som Zwick skrev sin text, alltså, men inte till den utan till Luther-psalmen Vom Himmel hoch! Men denna julpsalm kom ju att hellre sjungas till Luthers egen, mycket enklare melodi, och Walthers vackra men rytmiskt mer avancerade koral blev istället så småningom fast sammanknuten med Zwicks morgonpsalm, som genom århundradena sjungits med samma glädje av både lutheraner och reformerta.

Hur frisk och originell Walther-koralen än är, har den knappast underlättat psalmens "insjungning" i Sverige. Vid ett psalmmaraton i Bollnäs hösten 2007 uttryckte flera allsångare att det var första gången de sjöng psalmen, trots att den i över 20 år stått i den ekumeniska psalmboksdelen! För att riktigt få in den härliga men försummade texten kan man pröva att sjunga den till exempelvis Luthers "Vom Himmel hoch"-melodi som finns bifogad här ovan. Men sedan tycker jag nog att Walthers melodi vinner i längden och bör tränas in (även om Luthers faktiskt fungerar bättre till den lite bökiga "överklivningen" mellan sista strofens första och andra rad).

345 Var man må nu väl glädja sig

Alt. koral:

1. Var man må nu väl glädja sig,
här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?

2. Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd, som rådde i min håg,
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud av sin barmhärtighet
sin ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Ändock jag var av synder full,
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar,
är han min broder vorden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.

6. För mig sitt liv, sitt dyra blod
han ville icke spara,
att för den dom mig förestod
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman,
uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.

7. Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände
och i mitt bröst Hugsvalaren,
den helge Ande, sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig
och i all sanning leda.

*8. Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Ho kan oss nu fördärva?

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri1536 (43 år), Olof Hansson Forssell 1816 (54 år). Se även Frostensons översättning O gläd dig, Guds församling, nu (Svps1986 nr 32 eller Stora Nätpsalmboken nr 113 Nu bör väl alla glädja sej

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

Denna psalm är Luthers första riktiga psalm. Den trycktes första gången tillsammans med en psalm av Paul Speratus. Den är i jag-form och ö.h.t. mycket personligt skriven, ett slags andlig självbiografi och en sammanfattning av hur Luther uppfattade evangeliet. Oscar Lövgren skriver: "Med otrolig hastighet spreds psalmen över hela Tyskland och bidrog i ej ringa mån till evangelii segertåg. Psalmen och dess framgång förbittrade katolikerna. De kallade den 'en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm."

Det där om jag-form förresten: det är ju inte bara Luther själv som är psalmens "jag" utan i flera strofer Gud Fader själv och Kristus: ""Nu vill jag mig förbarma". "Jag är din och du är min" - ja, i de fyra sista stroferna är det endast Kristus som talar!

Originalet har tio verser, den tidigare svenska översättningen åtta och Frostensons nio. I båda de svenska versionerna har Luthers beskrivning av sin förtvivlade situation ("den fria viljan hatade Guds domsrätt") skurits ner (två strofer har arbetats samman till en).

M Luther i 50-årsåldern (Lucas Cranach d.ä. 1533): 

371 Gud är vår starkhet och vårt stöd

Svps371 sjungs till samma melodi som den här psalmen, SvPs167:

1. Gud är vår starkhet och vårt stöd.
Bli stilla, hör hans stämma.
Hans hjälp har prövats i all nöd... 
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Text: Sebaldus Heyden (?) 1537 (ca 40 år) "Gott, unser Sterck und Zuversicht", fritt efter Koras söner i Psalt. 46, sv. övers. Sigfrid Aronus Forsius 1614 "Gud är wår starckhet och tilflycht", bearb. Johan Olof Wallin 1818 (39 år), bearb. Anders Frostenson 1980 (74 år)
- alternativ och fullständigare översättning finns som nr 155 i 1986 års finlandssvenska psalmbok.
Musik: Tysk folkvisa /Wittenberg 1533, alt. "Var man må nu väl glädja sig" enligt Sibeliusakademin

Denna psalm utgår liksom Luthers Vår Gud är oss en väldig borg från psalm 46 i Psaltaren (av "Koras söner"). Och den skrevs vid samma tid, då reformationsverket hotades från flera håll och behovet av trosstärkande kampsånger var stort. Inte bara de reformerta - som i princip endast godkände psaltarparafraser som dugliga psalmer - utan även övriga psalmdiktare hämtade gärna sitt stoff från den bibliska psalmbok man dagligen läste ur. Och nu fick man möjlighet att sjunga dess texter på folkligare melodier än de gregorianska, om än med avkall på de exakta formuleringarna.

Till svenska kom psalmen först på 1600-talet och togs in som nummer 52 i 1695 års psalmbok (just under avdelningen "Konung Davids psalmer", som kom näst efter "Katekesen författad i sånger"). Johan Olof Wallin bearbetade den ganska kraftigt för 1819 års psalmbok, och för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en lika genomgripande bearbetning, som dessutom innebar en halvering av längden. Men det var kanske en förutsättning för att den alls skulle komma med och fortsätta sjungas - nära 500 år efter sin tillkomst och i den fjärde svenska rikspsalmboken på rad.

S Heyden:

465 Nu kommen är vår påskafröjd

1. Nu kommen är vår påskafröjd.
Pris, Jesus, dig i himmelshöjd!
Från dödens makt befrias vi
när du ur graven framgår fri.

2. Sann livets frukt det träd oss bär...

Text: Fornkyrklig latinska hymn, Olaus Petri (?) 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Göran Bexell 1983 (40 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), jfr 1697 års koralbok nr 230!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Här har vi den första av två påskpsalmer på samma melodi som professorn, rektorn m.m. Göran Bexell förtjänstfullt bearbetade i 40-årsåldern. Denna fornkyrkliga psalm av okänd ålder sjungs ganska ofta som offertoriepsalm under påsktiden (alltså som inledning till nattvardsfirandet) och den är onekligen mycket av nattvardspsalm, särskilt fjärde strofen:

Vårt påskalamm är du, o Krist,
oskyldig, ren och utan brist.
Åt oss du kraft och näring bjöd
i brutet och välsignat bröd.

Och femte strofen börjar:

Vi här ett heligt offer får.

Observera att det här i nattvarden är fråga ett offer som vi får, inte ger. Verbet kan ses som en markering mot den romerska mässoffersläran, även om det förvisso är sant att vi i samband med nattvarden bör bära fram lovets offer, liksom oss själva som ett levande offer. Men nattvardselementen, Kristi kropp och blod, offrar vi enligt evangelisk tro inte. Däremot får vi ta del av Kristi offer och dess välsignade frukter.

Biskop Sven Danell berättar från sin tid som kyrkoherde i Nuckö socken på 30-talet (en då svenskspråkig del av Estland) om ett hembesök där i påsktiden, då "gamle farfar var ensam hemma med den treåriga lilltösen. 'Sjung nu en påskpsalm för prästen',  sa han till barnet som lekte på golvet. Jo, det skulle hon nog kunna, sa hon, om hon gungade i 'kekstoln' (gungstolen). Hon äntrade ensam den krängande gungstolen, fick igång den i jämn gungning och började sedan sjunga med klar och ljudlig röst i gungningens tempo. Alla sju verserna på 'Nu kommen är vår påskafröjd' klarade hon utan att stappla." (S Danell: Guldstrand, 2 uppl., SKDB 1952, s 149).

Olaus Petri:

Johann Crüger:

491 Min Gud och Fader käre

(Soluppgång vid Stonehenge)



 

1. Min Gud och Fader käre,
nu vill jag tacka dig.
Du är mig alltid nära
och vakar över mig.
I natt du mig bevarat
och mig beskyddat väl,
och intet har fått skada
ditt barn till kropp och själ.

2. Jag för den nya dagen
i bön blir stilla nu...

Text ("Ich dank dir lieber Herre"): Johan Kohlros omkring 1535 (48 år), övers. 1601, Anders Frostenson 1977 (71 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 394
Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna morgonpsalm är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Den verkade nog rätt föråldrad 1937, och Anders Frostenson har gjort en förtjänstfull uppfräschning. Genom att ersätta helrimmen med vokalrim uppnådde han större språklig frihet än tidigare mer försiktiga bearbetare, och i det stora hela hör hans revidering av den gamla psalmen från reformationstiden till psalmbokens mest lyckade. 

Åtminstone min kusin upptäckte den under sin bibelskoletid på 1990-talet; däremot har jag inte sjungit den i gemensam gudstjänst ens på en morgonbön (jo, 2021 eller 2022, anm 16/2 -25), där den ju annars passat utmärkt med tre strofer före och tre strofer efter bibelläsningen. (Högmässorna infallet ju oftast lite för sent för de flesta morgonpsalmer). Men jag hoppas och tror att den använts mer flitigt vid enskild andakt.

Man vet inte så mycket om författaren Johann Kohlros, bara att han var språklärare och präst i Basel och att han avled 1558.

I Tyskland användes en helt annan koral än den franska till denna psalm.

538 Till dig ur hjärtegrunden

1. Till dig ur hjärtegrunden
jag ropar i min nöd.
Du för din hjälp vet stunden.
O Herre, hör min bön...

Text: Clement Marot 1539 (43 år) ("Au fond de ma pensee"), tysk övers. Ambrosius Lobwasser 1573 (58 år) "Zu dir von Herzen Grunde", sv. övers. Lars Wivallius 1625 (20 år) ("Till dig av hjärtans grunde"), Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Liksom beträffande föregående psalm har Anders Frostenson lyckats utmärkt med sin översättning eller ska vi säga bearbetning. (Jfr Wivallius´ version nedan, som fanns med i både 1695, 1819 och 1937 års psalmböcker men blev allt mindre sjungen allt eftersom språket åldrades). Och liksom föregående psalm handlar det egentligen om en omdiktning av Psaltaren 130, botpsalmen och vallfartssången. De båda psalmerna skulle alltså egentligen med skäl också kunna ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen", lite längre fram i psalmboken.

Clement Marot var i ungdomen Frans I:s hovskald och skrev kärleksvisor i parti och minut, som han gärna framförde till spinett. Han skrev också dikter med "antiklerikal" tendens, och häktades därför flera gånger. I 30-årsåldern genomgick han en religiös kris, som förde honom över till den reformerta kyrkan och därmed utlandet. Han avsvor sig dock den reformerta läran för att få återvända hem, men flydde sedan till Genéve där han fick ett gott mottagande. Oscar Lövgren skriver: "Den reformerta värld, som han här kom in i, syntes honom dock alltför dyster, varför han styrde färden till Italien. Dit kom han dock aldrig utan avled i Turin i aug. 1544." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 423).

I motsats till Martin Luther och de evangelisk-lutherska församlingarna menade Clement Marot och hans reformerta vänner att egentligen inga andra psalmer än Psaltarens borde sjungas i kyrkorna. Åtminstone borde psalmtexterna utgå direkt från bibeltexter. Även Luther omdiktade med förkärlek psaltarpsalmer, men kunde också dikta helt fritt. För Marot däremot kom bearbetningarna av psaltarpsalmer att bli hans livs projekt (ungefär som för Haqvin Spegel i Sverige 150 år senare, även om Spegel inte fick in alla sina i psalmboken). De blev också mycket uppskattade och sjungna, särskilt inom den reformerta kyrkan, men även utanför, vilket denna psalm är ett exempel på.

Jag kan bara minnas att jag varit med om att sjunga den en enda gång innan 1986 års psalmbok antogs, i Mjölkuddens kyrka omkring 1980. Men sanningen att säga har den inte börjat sjunga särskilt mycket oftare efter 1986 heller. Hela avdelningen "Bättring - omvändelse" består mest av åldriga psalmer och har tydligen inte inspirerat till nydiktning. Ibland kan en undra om bättring och omvändelse var något folk - och Gud - höll på med fram till 1800-talet, medan vi nuförtiden är lite för fina för sånt.

Melodin är en känd koral från Strasbourg - som åtminstone i 1939 års koralbok användes till en hel del psalmtexter. (Mest känd är kanske Wallin-psalmen "Befall i Herrens händer" som fortfarande finns med).

Så här löd 20-årige Lars Wivallius´ version av den franska psalmen, som i denna form (frånsett stavningen) alltså var känd och sjungen här i Sverige i 360 år:

Till dig av hjärtans grunde
I nöden ropar jag.
Ack, att jag finna kunde,
O Gud, för dig behag!
Låt upp ditt milda öra,
När jag åkallar dig.
Av nåd mig värdes höra;
Du vet vad felar mig.

Ho varder väl befunnen,
Som kan för dig bestå?
Ho bliver ej förvunnen,
Om du till doms vill gå?
Men fast jag är ovärdig,
Din nåd du mig beter,
Om ödmjuk och botfärdig
Jag synden överger.

Min tro och hopp jag ställer
Uppå det trösteord,
Att i den dom du fäller
Skall nåd för rätt bli spord.
Du som mig utrannsakar,
Till dig jag trofast ser,
Lik väktaren som vakar,
Till dess sig dagen ter.

Min själ, ditt hopp till Herran,
Den gode Fadern, vänd,
Vars nåd är när och fjärran
Av trogna hjärtan känd!
Du finner liv och hälsa
I hans barmhärtighet:
Han sina barn vill frälsa
Från synd och farlighet.

C Marot:

A Lobwasser:

550 På dig jag hoppas, Herre kär

1. På dig jag hoppas, Herre kär,
ja, du min säkra tillflykt är.
Om ej din hand mig leder...

Text: Adam Reusner (Reissner) 1533 (37 år) "In dich hab´ ich gehoffet, Herr", sv. övers. före 1601, Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: 1400-talet, Zürich o 1552, jfr J.S. Bachs koralförspel, BWV 640, eller hans lek med samma koral, BWV 712

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Denna psaltarparafras (utifrån Psaltaren 31) trycktes i Augsburg 1533 i samlingen Form und Ordnung Gaystlicher Gesang und Psalmen. På svenska trycktes den i ett åttasidigt skillingtryck utan titelblad och tryckår, men man anser sej kunna slå fast att det skedde före år 1601.

I 1814 års Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger hade Johan Åström gjort en bearbetning av den gamla texten, och Johan Olof Wallin ändrade den ytterligare i sitt Förslag till Svensk Psalmbok 1816. I både 1819 och 1937 års psalmböcker infördes den wallinska versionen oförändrad, men för 1986 års psalmbok gick Frostenson tillbaka till det tyska originalet och gjorde en ny, förkortad översättning.

Melodin har enligt Oscar Lövgren "sitt ursprung i den andliga folksången i Tyskland under medeltiden. Den finns i en handskrift från 1400-talet till påskhymnen Christ der ist erstanden." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 556, Gummessons 1964)

Folklig koral från Dala-Floda, upptecknad av Erik Johan Thunstedt 1887 
(OBS! återfinns ej i psalmboken!):