*21 Måne och sol

*1. Måne och sol,
vatten och vind
och blommor och barn
skapade Gud...

Text: Britt G Hallqvist 1974 (60 år)

Musik: Egil Hovland 1974 (50 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs ursprungligen till särskilda familjegudstjänster under arbetet med en ny kyrkohandbok, men den används idag som lovpsalm i alla slags gudstjänster. Per Harling har påpekat (Våra älskade psalmer, Libris 2007) att författaren i första strofen "zoomar in" skapelsen från det stora till det lilla, från "måne och sol" till "blommor och barn", och att samma mönster, mot en större närhet, går igen även i de övriga stroferna.

Psalmen blev inledningen till ett mångårigt psalmsamarbete mellan Britt G Hallqvist och den norske kyrkomusikern Egil Hovland. Men den dag 1974 då melodin till denna psalm kom till, hade de inte ens träffats. Egil Hovland har om dess tillkomst berättat följande (citerat efter Ronnås: Våra gemensamma psalmer s. 23, Verbum 1990).

Jag hade varit i Oslo och fick där veta att en närstående vän, en präst och psalmdiktare, Olaf Hillestad, hade dött. Han var i 50-årsåldern. Meddelandet om hans död kom som en chock för mig. Jag reste hem med alla de känslor man får vid ett sådant bud. Hemma ligger ett brev från den svenska psalmbokskommittén med en psalmtext av Britt G Hallqvist, som jag då inte kände. Man frågade mig om jag ville skriva melodi till hennes text. Och jag läste hennes psalm: "Måne och sol...

Jag läste texten med den speciella stämning i vilken jag befann mig. Och då hände plötsligt något. Jag hade på väggen en bild av min barnkör. Det var som om alla barnen med sina kördräkter lämnade bilden och kom ut som änglar i rummet. Jag tog ett notpapper och höll det framför mig. Då var det som om barnen, änglarna, landade på papperet och blev till noter.

Omkvädet till psalmen fick sin melodi på 20 sekunder och hela psalmen var klar på 3 minuter.

E Hovland:

38 För att du inte tog det gudomliga

A-melodin:


B-melodin:


1. För att du inte tog det gudomliga
dig till en krona...

Text: Olov Hartman 1970 (64 år)

Musik: Ingmar Milveden 1970 (50 år) alt. Börge Ring 1975 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får texten och noterna till de båda melodierna inte publiceras här ännu].

Olov Hartmans ofta sjungna psalm är till stor del inspirerad av Filipperbrevet 2:5-11, som vissa tror kan ha varit en urkyrklig hymn med nu förlorad melodi. Särskilt under fastetiden men också under resten av kyrkoåret passar psalmen utmärkt väl som lovsång.

Angående melodialternativen sägs författaren själv ha sagt: "Jag förstår att Milvedens melodi är den kyrkomusikaliskt bättre, men Börge Rings melodi har jag tagit till mitt hjärta." (Cit. efter Ronnås: Våra gemensamma psalmer s. 36 (Verbum 1990)). Och så har nog de flesta känt, Milvedens a-melodi sjungs praktiskt taget aldrig. Vilket kanske är lite synd.

49 Det är sant att Jesus lever

1. Det är sant att Jesus lever,
att han är vår Broder här...

Text: Bo Setterlind 1971 (48 år)

Musik: Roland Forsberg 1971 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

Enligt Bo Setterlind själv är denna psalm ett svar på Lina Sandells fråga i psalmen Är det sant att Jesus är min broder? Han ansåg det viktigt att få svara "Det är sant" och tillade: "Det är angeläget att tala om för dem som sjunger psalmen, att Herren verkligen har uppstått."

Bo Setterlind har i flera av sina psalmer insisterat på att få ha kvar sina talrika versaler. När Jesus kallas vår "broder" ska det enligt poeten ske med stort B, likaså när han kallas "friden". Annars har både bibelöversättare och psalmböcker i vår tid varit återhållsamma med versaler, t.o.m. när det handlar om vår Herre och Frälsare.

Setterlind har helst skrivit sina texter till redan kända melodier, t.ex. folkmelodier, eftersom han inte ville att texterna skulle blir obrukade p.g.a. otjänliga melodier. (Samma oro hade Anders Frostenson, som inte utan skäl ansåg att en stor del av sångerna i Psalmer och Visor förblev osjungna p.g.a. alltför krångliga nykompositioner). Men Roland Forsbergs melodi dög tydligen, även om psalmen nog uppriktigt sagt inte hör till de mest sjungna av Setterlinds psalmer (fast det beror kanske inte bara på melodin). Somliga har tyckt sej höra att även Roland Forsbergs melodi är en pendang till eller ett "svar" på ovannämnda Lina Sandell-psalm; att den ansluter sej fint till Oscar Ahnfelts melodi.

Text och melodi presenterades i alla fall för första gången tillsammans den 10 augusti 1971 på en psalmkonferens i Vadstena. John Ronnås skriver: "Deltagarna tyckte till en början att psalmen bar litet för mycket prägel av 1800-talets väckelsesång, men efter några genomsjungningar vann den allmänt gillande på konferensen." (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1980)

Apropå den del av Jesu lidande som ännu inte fullbordats (v 3): jämför gärna med SvPs 102!

B Setterlind:

61 Lågorna är många

 


OBS! v. 2 fr o m 1986: "Grenarna är många, trädet är ett" (inte "stammen är en"), se nedan:
 

Text: Anders Frostenson 1972 (66 år), 1986

Musik: Olle Widestrand 1974 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Tillsammans med Guds kärlek är som stranden och som gräset är detta författarens internationellt mest kända psalm. Bara O store Gud och kanske någon sång av Lina Sandell (Day by day?) eller Per Harling (Du är helig, du är hel) har, bland svenska psalmer, nått större eller jämförbar spridning.

På samma sätt är melodin Olle Widestrands mest kända - och då var han ändå på melodiernas område vad Frostensons är på texternas: en lika kreativ som produktiv konstnär med sinne för även de yngstas förutsättningar och behov.

Texten utgår i stor utsträckning (stroferna 3-5) från Paulus´ ord i 1 Korintierbrevet kap. 12:4-5 och 12-27. Inledningsraderna är enligt Frostenson själv direkt hämtade från Kyrkornas Världsråd i Genéve, i vars entréhall man kan läsa LAMPADES SUNT MULTAE, UNA EST LUX (Rune Pär Olofsson: ...och ett oändligt hem, s. 185, Skeab 1981). Den latinska sentensen alluderar i sin tur på Jesusorden "Ni är världens ljus"(Matt. 5:14) och "Jag är världens ljus" (Joh. 8:12).

Andra strofen hänsyftar på Jesusorden om vinstocken och grenarna i Johannesevangeliet kap. 15. Frostenson skrev faktiskt från början "grenarna är många, stammen är en" (som det också sjungs i de översta klippen här ovan), men fick kritik för att Kristus då inte verkade omfatta även grenarna (som i gamla översättningens ord: "jag är vinträdet, ni är grenarna"). Sedan kom (1981) den nya översättningen, och huruvida "vinstocken" rent språkligt omfattar även sina grenar vet jag faktiskt inte. Några kanske tyckte och fortfarande tycker att kritiken var petig i överkant, men Frostenson ändrade i varje fall till slut andra strofens "stammen är en" till "trädet är ett" (inte "stocken är en").

Hursomhelst hör psalmen som sagt till Frostensons mest sjungna psalmer, även om den s.k. verkshöjden kanske inte är så stor vad just Frostenson anbelangar. På sätt och vis är ju det mesta av texten Jesus´ och Paulus´ och den kunde närapå ha stått under avdelningen "Bibelvisor" i slutet av psalmboken. En stor del av psalmens framgång måste f.ö. tillskrivas Olle Widestrands kongeniala och dynamiska melodi (som han länge haft i sin telefonsvarare som ett slags personlig "signaturmelodi").

67 Som torra marken dricker regn

1. Som torra marken dricker regn,
som jorden tar emot sin sådd
och gömmer den...

Text: Britt G Hallqvist 1977 (63 år) efter Jean Servel 1974 (62 år)

Musik: Conrad Baden 1979 (71 år)

[Av upphovsrättsskäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Uppslaget till denna psalm fick Britt G Hallqvist från den franske romersk-katolske prästen Jean Servel, men texten är så fri från förlagan att den inte kan kallas översättning. Den är en bön där var och en av de fem stroferna slutar: "Herre, låt oss ta emot ditt ord". Och hur det ska tas emot beskrivs dessförinnan med åtta olika liknelser. Som marken tar emot regnet, som jorden sådden, som spädbarnet mjölken, som fågeln fröet, som natten gryningen, som blomman solen, som fången friheten och som vännen sin vän. En både vacker och drastisk bön, som vore väl förtjänt att användas som en modern predikstolspsalm (jfr Omkring ditt ord, o Jesus eller Herre, samla oss nu alla).

De flesta av Britt G Hallqvists originaltexter har blivit tonsatta av den norske kompositören Egil Hovland. Men här är det en annan, äldre norsk kompositör, Conrad Baden, som gjort musiken. Det är faktiskt mycket ovanligt att en koral är skapad av någon som uppnått pensionsåldern (detsamma gäller psalmtexterna). Men Conrad Baden, han kunde, han!

75 När vi delar det bröd som han oss ger

1. När vi delar det bröd som han oss ger,
när vi delar det bröd som han oss ger,
då förnyas vårt liv...

Text: Negro Spiritual ("Let us break bread together on our knees"), Lars Åke Lundberg 1972. Alt. övers., se Stora Nätpsalmboken.

Musik: N.S.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Anders Frostenson har berättat att han hoppats på ett förslag till psalmbokstillägg 1965 (inte förrän 1976 kom Psalmer och Visor!), men att han sedan såg det som en Herrens ledning att förslaget inte blev klart så snabbt. "Då hade vi missat visan." "En ny psalmepok började åren 1965-67. Hos oss fanns den 1968." (Citat ur Rune Pär Olofsson: ...och ett oändligt hem, s. 151, Skeab 1981).

Till det Frostenson kallade "visan" hör de många s.k. Negro Spirituals som den här tiden kom även hit till Sverige, ofta på originalspråket (bl.a. Mahalia Jackson fick ju stort genomslag på skiva) men även som i detta fall i svensk översättning. År 1970 kom sångboken Tillsammans - visor, låtar och spirituals ut på Verbum, tre år senare följd av en andra del med liknande innehåll. Båda gjorde succé och förebådade psalmbokstilläggen 1976 och 1982.

Inte minst Lars Åke Lundberg gjorde stora insatser under detta skede, främst som kompositör men även som översättare. Den här nattvardspsalmen är ett bra exempel på det senare - och då ska man ha i minne att den dåvarande psalmbokens nattvardspsalmer i stort bestod av mycket gamla och mycket långa (i o f s fina) texter som t.ex. Wallins Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör. Nu började även enklare visor och lovsånger bli OK att sjunga under mässan, och så småningom letade de sej alltså ända in i psalmboken.

85 Som mannen och kvinnan

1. Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång...

Text: Jan Arvid Hellström 1970 (29 år)

Musik: Karl-Olof Robertson 1975 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

I yngre dagar var Jan-Arvid Hellström (som slutade sina dagar som biskop i Växjö) en flitig sång- och visförfattare. Han skrev inte denna sång till sitt eget bröllop (han hade 1970 redan hunnit vara gift i flera år och fått tre barn). Men han skapade en vigselpsalm som i likhet med Hildebrands Som klaraste vattuflöden var ett försök att tolka brudparets egna känslor.

Men psalmen är så mycket mer, och den är lika mycket den kristna församlingens sång ("Vi ber att du tar i din tjänst vår gemenskap") och en hemmets sång med varma tankar till de hemlösa (även singlar har ju vanligtvis ett hem). Enligt min mening kan psalmen därför sjungas som inledningspsalm till vilken gudstjänst som helst! Den riskerar annars att komma bort, eftersom få brudpar känner till den sedan tidigare.

Karl-Olof Robertsons valsmelodi har f.ö. den roliga egenskapen att den andra halvan harmonierar med den första. Man kan alltså lätt göra ett tvåstämmigt sångarrangemang som bygger på detta, alternativt sjunga kanon (men då blir texten grötigare).

J A Hellström:

89 Se, jag vill bära ditt budskap, Herre

1. Se, jag vill bära ditt budskap, Herre,
av hjärtat sjunga ditt lov och pris...

Text: Hilaire Nkounkou 1970 (48 år), Olle Berglund 1974 (66 år)

Musik: Hilaire Nkounkou 1970 (48 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller musik publiceras här än]

Ett av de mest sjungna nyförvärven i psalmboken kommer från Afrika, närmare bestämt från Kongo-Brazzaville och Mansimou prästseminarium, där författaren och kompositören Hilaire Nkounkou länge var rektor. Psalmen är givetvis en fin prästvigningspsalm, men också en fin dop- och konfirmationspsalm eller sändningspsalm i vilken gudstjänst som helst.

Kongomissionären Olle Berglund översatte psalmen som först kom in i Herren lever. Där var refrängen lite annorlunda: "Gud låt mitt ord i mitt liv regera, / jag livets bröd vill ge." Men visst är även psalmbokens version en fin bön i anslutning till tredje bönen i Vår Fader.

Vid lanseringen i Europa ändrades tonen vid "få råda" i refrängen till en genomgångston mellan F och D. I originalmusiken hade få samma tonhöjd som rå, alltså ett D istället för ett E - prova spela så och känn hur det genast klingar mer "afrikanskt"! (7:de tonen i skalan används egentligen inte i kongolesisk femtonsteknik). Lite märkligt att vi alltså europiserade Nkounkous koral när vi samtidigt återställde engelska koraler av Dykes och tyska av Crüger till ursprungsversionerna...

90 Blott i det öppna

1. Blott i det öppna
har du en möjlighet.
Låser du om dig
kvävs och förtvinar du...

Text: Britt G Hallqvist 1972 (58 år) efter Johannes Kierkegaard 1971 (51 år)

Musik: Olle Widestrand 1974 (42 år), 1980

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

En liten fin psalm som passar bra året om, men inte minst strax efter påsk när vi läser om de instängda lärjungarna. "Ut i det fria / skall du med Herren gå".

Den är en ganska fri översättning av den danske diktarprästen Johannes Kierkegaards text (ej att förväxla med filosofen Sören), och den har fått en färgstark men lättsjungen melodi av den outtömligt kreative Olle Widestrand.

96 Öppna mig för din kärlek

1. Öppna mig för din kärlek.
Världen behöver mig...

Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)

Musik: Roland Forsberg 1978 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Att Arne H Lindgren även efter sin död (1991) var i kär hågkomst, blev jag varse när jag 1992 flyttade till Lund för studier. En man på Klostergården (jag minns ännu hans namn) med uppenbara och oförnekade alkoholproblem, mötte mej flera gånger där jag gick med matkassen på vägen hem till studentlyan, och varje gång talade han om hur han saknade Arne H Lindgren, som nyligen hade dött.

Genom att Arne H i bl.a. Svart dagbok (1972) och Böner från Betesda (1975) hade torgfört egna problem av liknande slag som mannens på Klostergården, bröt han flera tabun och fick mångas förtroende för sin ärlighets skull. Kristna med alkoholproblem och psykiska problem, finns de? Har inte Jesus befriat dem från allt sådant?

Jo, de finns. Och det ska varken förnekas eller romantiseras. Men Arne H kunde liksom t.ex. Majken Johansson och Fredrik Arvid Bloom vittna om Jesus ur ett annat perspektiv än den mer "vällyckat" omvände: nämligen ur den alltjämt kämpande och ibland fallande men ändå fortsatt Jesus-efterföljande lärjungens perspektiv. Och inte minst de kunde frimodigt säga: "Världen behöver mig". Fast just som i denna psalm preciserat och förklarat så här: "Världen behöver din kärlek / strömmande genom mig." För ibland kan det nog av nåd bli så att Guds kärlek strömmar ut just genom (de egentligen mycket förargliga) sprickorna i lerkärlet...

Arne H Lindgrens grav på Norra Kyrkogården i Lund:

313 Min Frälsare lever

 

1. Min Frälsare lever,

jag vet att han lever,
fast världen har sagt han är död...

Text: Britt G Hallqvist 1977 (63 år)
Musik: Lars Moberg 1979 (46 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Denna psalm, som lika gärna kunde ha stått bland påskpsalmerna, bygger på Paulus´ lovsång i Romarbrevet 8:38-39 och på Jobs lovsång i Job 19:25-27. "Jag-bekännelsen" i de första stroferna övergår sedan i ett "vi" i den fjärde strofen. "Vi lever med honom som här vi har anat".

Britt G Hallqvist har själv sagt sej vara främmande för de alltför stora orden, inte minst de fromma. (Jfr hennes psalmer Jag kom inte hit för att jag tror och Gud, du gick bort, korset står kvar). Men här kunde hon liksom inte låta bli att - liksom i Måne och sol - brista ut i saligt jubel. Bibelförankringen gjorde det (som alltid) lättare: det är ju egentligen den plågade Jobs bekännelse som här blir vår, med en förtydligad syftning på Kristus som vår Frälsare och Befriare. Det är inte vi själva som "gaskar upp oss", det är den levande Frälsaren vi får möta. Nu och, om vi följer honom, en gång därhemma (1 Johannesbrevet 3:2).

435 Å vilka stora gåvor

1. Å vilka stora gåvor
du fick när kungar kom!
De hade följt en stjärna...

Text: Svein Ellingsen 1977 (48 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Daniel Helldén 1981 (64 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Trots att denna moderna trettondedagspsalm även kommit in i Psalmer i 2000-talet (med en annan melodi visserligen) vill den inte riktigt "ta sej". Jag tror inte att det beror på mindre julstämningsskapande ord som "slumkvarter" eller på att folk inte vill vara generösa. 

Men psalmen väcker inte riktigt den där julglädjen som gör att man bara måste få ge, jfr den likaledes norska psalmen Gud sin egen Sönn oss gav som Britt G hellre kunde ha översatt - om ni frågar mej! Den känns (nästan) bara moraliserande. Visst, sånt kan också ha sin plats, men... dessutom placerar den de vise männen i "stallets fattigdom", trots att Matteus talar om "huset" och snickaren Josef knappast lät familjen bo i ett stall permanent. Och utsagan "de fattiga på jorden / blir bara fler och fler" är (lyckligtvis) högst diskutabel. 

Nej, det finns andra julpsalmer att satsa på, även om Ellingsens ansats att röra sej bort ifrån det idylliska är mycket lovvärd.

S Ellingsen:

473 Du räckte ut din hand

1. Du räckte ut din hand, jag såg och trodde
att liv och kärlek levde i vår nöd.
De blinda såg, de hungrande blev mätta.
Du räckte ut dig själv i vin och bröd...

Text: Jan Arvid Hellström 1970 (29 år)
Musik: Kjell Bengtsson 1970 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En riktig "psalmbottenpsalm" som av någon anledning blivit föga sjungen och därför(?) med tiden kommit att betraktas som svår. De psalmer som inte kom i ropet direkt efter 1986 (eller i Psalmer och Visor dessförinnan) har liksom räknats till "ratet". Men den här psalmen - jämnårig med mej f.ö.! - passar underbart bra under påsktiden. Som en "Tomas-psalm", särskilt Andra söndagen i påsktiden. 

Och Kjell Bengtssons melodi är inte alls svår - känns bara ovan de första gångerna. Men låt psalmen bli "månadens psalm" under hela påsktiden något år, som meditativ avslutningspsalm t.ex., så kommer ni att upptäcka dess kvaliteter!