68 Jag tror på Gud som med sitt ord

1. Jag tror på Gud som med sitt ord
allt liv på jorden tänder...

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år). Övers. Eva Norberg 1979 (64 år)

Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Jag har ännu inte lyckats hitta förlagan till denna psalm, som kanske bara är några utryckta strofer ur en mycket längre text, Se gärna titellistan på Kingos hemsida och tipsa mej om du hittar psalmen!

Men det är intressant att de två doppsalmer som finns i psalmbokens ekumeniska del båda är skrivna av ivriga "lutheraner", Thomas Kingo resp. Erdmann Neumeister. Och man ska komma ihåg att dopet är mycket viktigt för både baptister och lutheraner och de allra flesta kristna, om än ur något olika perspektiv, medan uppfattningen att dopet är av underordnad betydelse och både kan has och mistas stöds av betydligt färre samfund.

Just Kingos doppsalm är egentligen, åtminstone i Eva Norbergs tolkning, dopkandidatens egen trosbekännelse och bön inför dopet, men precis som beträffande många vigselpsalmer inbjuds församlingen att stämma in i bönen. (Det lär ju f.ö. inte finnas något samfund som döper så många vuxna svenskar som Svenska kyrkan gör).

Th Kingo:

122 Dagen är kommen

1. Dagen är kommen,
kärlek triumferar.
Kom, låt oss skynda till Betlehem...

Text: John Francis Wade 1740 (30 år) "Adeste fidelis" eller "O come, all ye faithful" efter John av Reading? (d. 1346), v. 5 Jean Francois Borderies ca 1790 (27 år), Eva Norberg 1974 (59 år), 1984

Musik: John Francis Wade 1740 (30 år)

Denna julpsalm är av omtvistat ursprung och har tilldiktats och omarbetats flera gånger, bl.a. av abbé Borderies, och fått allt mellan fyra och åtta strofer. Numera är man vanligtvis böjd att tro att den romersk-katolske musikläraren och notkopisten Wade gjort både den ursprungliga texten och musiken, men vissa menar att han utgått ifrån franciskanermunken John av Readings Prose for Christmas Day. Att Wade först publicerade psalmen på latin (i sin bok Cantus diversi 1751) skapade ju i varje fall ett (avsiktligt?) intryck av medeltida ursprung.

Mycket är osäkert, som sagt, men psalmen har blivit en av de mest sjungna julpsalmerna och det finns många svenska översättningar, till en början främst för olika körverk. Eva Norberg gjorde ett par stycken med 10 års mellanrum, och fr.o.m. 1984 är psalmen känd i Sverige som Dagen är kommen. I den slutliga versionen ingår Wades fyra originalstrofer plus en av Borderies´.

I psalmen återklingar bl.a. den nicenska trosbekännelsens ord "Gud av Gud, ljus av ljus", Johannesprologen (v. 3). och änglasången i Lukas 2 (v. 4).

Se mer om hymnen här.

Den latinska texten lyder (enligt Cantus diversi):

NATIVITATE DOMINI HYMNUS

Adeste fideles, laetit triumphants,
venite, venite in Bethlehem!
Natum videte regem angelorum:
venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!

Deum de Deo, lumen de lumine gestant
puellae viscera,
natum videte regem angelorum
venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!

Cantet nunc "lo!" chorus angelorum
cantet nunc aula caelestium.
Gloria excelsis Deo!
Venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!

Ergo qui natus, die hodierna
Jesu, tibi sit Gloria;
Patris aeterni, Verbum caro factum!
Venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!

128 Vid Betlehem en vinternatt

1. Vid Betlehem en vinternatt
omkring en eld sig herdar satt.
Tätt mörkret står kring deras hjord,
de först av alla hör änglarnas ord...

Text: Engelsk julsång, "carol", från 1600-talet ("The first Noel"), Eva Norberg 1974 (59 år)

Musik: Engelsk 1833

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

Detta är en av de engelska "carols" som, mycket tack vare Eva Norbergs fina översättningar i olika körhäften, blivit välkända även för svenskar under 1960- och 70-talet och därför kom in i psalmboken 1986. I allmänhet har de en återberättande karaktär, ofta med en avslutande, uttolkande sammanfattning.

Norbergs text följer den vanliga engelska versionen ganska nära, utom i slutstrofen, där den svenska texten återknyter till "Betlehemsstjärnans eviga ljus", medan den mest brukade engelska texten anknyter till både Skapelsen och Återlösningen:

Then let us all with one accord
Sing praises to our heavenly Lord
That hath made Heaven and earth of nought
And with his blood mankind has bought.
Noel, Noel, Noel, Noel
Born is the King of Israel!

Men i rättvisans namn ska tilläggas att det funnits bra många textvarianter, och att den gängse engelska psalmbokstexten kan vara "teologiskt förstärkt" jämfört med äldre versioner. Jag vet inte vilken version Eva Norberg utgått ifrån.

129 Och det hände vid den tiden

1. Och det hände vid den tiden:
till kung Davids Betlehem
Josef och Maria rider...

Text: Eva Norberg 1971 (56 år) efter Lukas 2 och Cecil F Alexander 1848 (30 år) "Once in Royal David´s City"

Musik: Henry John Gauntlett 1849 (44 år), arr. A H Mann - hör även den mormonska Tabernakelkören.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är liksom föregående (Vid Betlehem en vinternatt) en "återberättelse", ett referat, av julevangeliet - här har översättaren Eva Norberg t.o.m. tagit själva inledningsorden från evangelisten Lukas. Och liksom föregående psalm ger den en mjuk övergång till de egentliga trettondagspsalmerna genom att slutstroferna talar om "stjärnan som står klar i öster" och om "löftets stjärna" som även vi får följa. Jag tycker nog att Norbergs text i detta fall är klart bättre än det engelska originalet.

Eva Norberg har själv sagt att den berättande texten passar bra att använda medan man "dukar fram" de olika figurerna i julkrubban: barnet, Maria och Josef, herdarna och till sist de vise männen på väg fram från Österns länder.

Rent formellt är den svenska texten intressant genom att författaren som regel tydligt strävar efter rena helrim, men här accepterar hon emellanåt även assonanser: tiden/rider, vaktar/sakta och - djärvast av allesammans - universum/husrum! Det fungerar: texten känns genomtänkt och orden klingar utmärkt väl tillsammans.

Melodin av Gauntlett är arrangerad av A H Mann, i många år organist vid King´s college, där julsångsgudstjänsten på julaftonen inleds med denna psalm. En gossopran sjunger strof 1 utanför gudstjänstrummet, och övriga psalmen sjungs under processionen.

Cecil F Alexander:

Henry J Gauntlett:

360 Lovad vare du, Herre

//: Lovad vare du, Herre Jesus Kristus,
lovad vare du, Herre Jesus Kristus ://
//: Ditt ord är mina fötters lykta, Jesus Kristus,
ditt ord är mina fötters lykta, Jesus Kristus ://

Text: Psalt. 119:105, Eva Norberg
Musik: Från södra Afrika 

Här har vi en psalm som till sin huvuddel är en enkel bibelvisa, som utgår från den mest kända versen i den längsta psalmen i Psaltaren (där varje vers handlar om Guds ord i dess olika former). Författaren Eva Norberg (1915-2004) berikade psalmboken med denna sång med musik från Södra Afrika, men jag bedömer verkshöjden i texten som så pass låg - eftersom den mest utgörs av ett bibelord plus invokation - att jag förutsätter att ingen har något emot att även den publiceras här på nätet.

Psalmen tillhör de få i psalmboken som är tänkta att sjungas fyrstämmigt också som församlingssång - egentligen i överensstämmelse med det Haeffnerska idealet i koralboken 1820! - och som därför står med fullständigt arrangemang inte bara i koralboken. I enlighet med afrikansk tradition inleder en försångare, varpå församlingen stämmer in med full fyrstämmig kraft - men vanligtvis, när inte kyrkokören eller någon särskilt duktig solist/kantor medverkar, sjunger vi den nog fortfarande mest enstämmigt och tillsammans ända från början.

382 Vi tackar dig, vår Skapare

1. Vi tackar dig, vår Skapare,
för livet som du ger...

Text: Pamela-Rae Yeager-Maloney 1968 (23 år), Eva Norberg 1979 (64 år)
Musik: Jeremiah Clarke (1674-1707)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En tacksägelsepsalm och en bönepsalm vid dop av små barn, skriven av en ung kvinna som jag inte närmare känner till (uppges vara författare från USA), men kanske vid hennes eget barns dop eller vid någon närståendes. 

Psalmen är trinitariskt uppbyggd och ber i första strofen om Skaparens/Faderns välsignelse, hänvisar i andra strofen till Jesus uppmaning "Låt barnen komma hit till mig" och ber i tredje strofen att den helige Ande ska följa barnet genom livet. Eftersom "vi vet att livet kan bli svårt, / att människan är svag".

I Svenska psalmboken talas i psalmens slutrad om "dopets öppna famn", medan det i frikyrkliga "Psalmer och Sånger" (där den har nummer 655) talas om "nådens öppna famn" - där är psalmen tänkt att användas vid s.k. "barnvälsignelse" och står under rubriken "Glädje - tacksamhet".

J Clarke:

437 Till möten och brunnar

1. Till möten och brunnar
min kruka jag bär,
så många förkunnar
var sanningen är...

Text: Eva Norberg 1983 (68 år)
Musik: Daniel Helldén 1984 (67 år), alt. melodi (se nedan) A.H. 1987 (17 år), alt. 2 norsk folmelodi från Setesdal, alt. 3 dansk (?) koral.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken Daniel Helldéns noter eller resten av texten publiceras här än]

En suverän gestaltning av den berömda berättelsen i Johannesevangeliets 4 kapitel, till på köpet i jag-form! Det är alltså den samariska kvinnan som har fått ordet - och genom henne många sökare och finnare i hela kristenhetens historia! Härligt, Eva Norberg!

Melodin är inte svår, så egentligen förstår jag inte alls varför denna psalm hamnat i bakvatten. Den borde ju vara given åtminstone så snart som någon av söndagens texter handlar om den samariska kvinnan. Men den är fullt användbar även dessemellan. Sjung, bara sjung, så lär vi oss den! (Gärna i raskt 6/8-tempo!).
  

Alt. melodier från Danmark resp Norge (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!):

Alt koral:

Eva Norberg:

472 Jag vill sjunga om min vän

1. Jag vill sjunga om min vän,
Herden, han som själv är vägen.
Fåren känner han igen,
vet var källan är belägen...

Text: Eva Norberg 1971 (56 år)
Musik: Johann Ulich 1674 (44 år) "Meinem Jesus lass ich nicht"

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Den här psalmen sätter jag personligen högst bland Eva Norbergs texter. Liksom de flesta andra av hennes psalmer är den tredelad - som en klassisk predikan! - och här klingar tretalen extra tydligt: min vän Herden, min vän Mästaren, min vän Frälsaren. Han som själv är Vägen, Sanningen, Livet. Ja, sjunga om honom, som jag väntar kraft, ljus och nåd ifrån.

Själva anslaget "Jag vill sjunga om min vän" är direkt hämtat från Jesaja 5. Psalmen är placerad under rubriken "Påsk" (i 1937 års psalmbok hade den väl hamnat under rubriken "Tiden efter Påsk") och passar alldeles särskilt väl vid Tredje söndagen i Påsktiden, den som också kallas Herdesöndagen. Men annars är den ju en allmängiltig Jesus-psalm som gott kan sjungas året runt.

Melodin komponerades ursprungligen till psalmen "Meinen Jesus lass ich nicht" (hör nedan):

Eva Norberg:

479 Jungfru Maria

1. Jungfru Maria,
jungfru Maria,
min Herres mor...

Text: Eva Norberg 1957 (42 år)
Musik: Per-Erik Styf 1957 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller melodin publiceras här]

En klassisk "kyrkovisa" för Kyndelsmässodagen, publicerad i "Kyrkovisor för barn" 1960. Med sin suggestiva upprepning av orden "jungfru Maria" i varje vers, dubbelt upp i de två första dessutom, betonas verkligen dagens karaktär av "Jungfru Marie Kyrkogångsdag" som den kallats i svensk tradition. 

Förmodligen är det p.g.a. det namnskicket som Eva Norberg i första strofen talar om "kyrkans kor", fast det ju handlade om Jerusalems tempel. (I andra strofen talar hon om "Herrens hus" och i tredje om just "templet"). Idag uppfattas det nog som lite av ett förnekande av det judiska, men så var knappast avsikten - bara att för svenska barnaöron koppla till något de finner bekant, ungefär som svenska kyrkobyggnader i andra psalmer kallas "tempel".

Hur som helst är denna Maria-psalm som sej bör också, och framför allt, en Jesus-psalm. Han skildras i både andra och tredje strofen som "världens ljus", som "lyser för folken som vandrar i mörkret / med låga klar."

Eva Norberg på äldre dar:

555 På Gud och ej på eget råd

1. På Gud och ej på eget råd
vill jag min lycka bygga,
till Faderns vishet, makt och nåd
med barnsligt hopp mig trygga.
Han allt förmår...


Text: Christian Fürchtegott Gellert 1757 (42 år) "Auf Gott, und nicht auf meinen Rat", sv. övers. Johan Olof Wallin 1818 (39 år), Eva Norberg 1981 (66 år)
Musik: Severus Gastorius o 1675 (29 år), jfr Haeffners koralbok nr 252

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Den här psalmen har verkligen blivit mer användbar genom Eva Norbergs bearbetning och förkortning. Ändå har den nog inte blivit använd efter förtjänst, jag minns mej nästan aldrig ha sjungit den i gudstjänstsammanhang. Men jag vet att den användes vid ett bröllop i Göteborg på 1990-talet, som en brudparets trosbekännelse inför en oviss framtid.

Norberg-innovationen "bräcklighet/självtillräcklighet" i sista strofen är nog psalmbokens originellaste rimpar. Jag sjunger gärna psalmen bara för de ordens skull! Och, naturligtvis, för avslutningen: "Ett vet jag visst / att Jesus Krist / i trofasthet är nära. / Hans kärlek skall mig bära."

C F Gellert:

E Norberg:

606 Det gungar så fint

1. Det gungar så fint

när han bär dig, mitt barn,
han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd

av det lenaste garn...

Text: Eva Norberg 1982 (67 år)
Musik: Lars Åke Lundberg 1982 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

629 Så kort var den fröjd

 

1. Så kort var den fröjd som i världen jag fann,
likt sommarn, när hösten är inne.
När löftena svek och när drömmen försvann...

Text: Eva Norberg 1984 (69 år)
Musik: Folkmelodi från Älvdalen, alt. mel. från Mora, 
Jfr f.ö. Oskar Lindbergs tonsättning "Gammal fäbodpsalm" som bygger på älvdalsmelodin:

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

625 En dag jag lämnar mitt hem

1. En dag jag lämnar

mitt hem och mina vänner.
Vem känner dödens dal...

Text: Eva Norberg 1962 (47 år)
Musik: Åke Kullnes 1965 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten återges här]

Eva Norberg på äldre dar:

628 Trofaste Gud som livet i oss tänder

1. Trofaste Gud som livet i oss tänder,
du är oss nära vad som än oss händer.
Så har du lovat...

Text: Fred Kaan 1968 (39 år), Eva Norberg 1979 (64 år), 1981
Musik: Daniel Olson 1965 (67 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]