Visar inlägg med etikett Kyrkan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kyrkan. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

56 Gammal är kyrkan






1. Gammal är kyrkan, Herrens hus,
står, om än torn måste falla.
Murar så höga blir till grus,
ändå skall klockorna kalla,
kalla på gammal och på ung,
kalla på själ som trött och tung
drömt om den eviga vilan.

2. Icke i jordisk byggnad bor...



Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840 (28 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm, som verkligen är en av Grundtvigs "portalpsalmer", skrevs och gavs ut till reformationsfesten i Danmark 1836 (300-årsjubileum). Året efter denna publicering, alltså år 1837, utgav Grundtvig sin psalmbok, Sangverk till den danske kirke, där hans dittillsvarande originalpsalmer och översättningar finns rikligt företrädda (han skrev sammanlagt omkring 1500 psalmer!).

Man bör lägga märke till att Grundtvig, som dock var så mån om kyrka och kultur även i deras yttre gestaltning, i psalmen på äkta lutherskt vis betonar "Ordets primat", d.v.s. att det är Guds ord som helgar huset (se psalmens sista rad!) och inte tvärtom. Och då får även fjärde strofen - som inte finns med i våra svenska psalmböcker - sin tidlösa aktualitet:

Frimodigt kan vi samlas då,
om än i lövhyddor bara,
och liksom Petrus säga så:
"Här är oss gott att få vara."
(min provövers.)

Så här låter hela psalmen på Grundtvigs danska:

Kirken den er et gammelt hus,
står, om end tårnene falde,
tårne fuldmange sank i grus,
klokker end kime og kalde,
kalde på gammel og på ung,
mest dog på sjælen træt og tung,
syg for den evige hvile.

Herren vor Gud vist ej bebor
huse, som hænder mon bygge,
arke-paulunet var på jord
kun af hans tempel en skygge.
Dog sig en bolig underfuld
bygged han selv af støv og muld,
rejste af gruset i nåde.

Vi er hans hus og kirke nu,
bygget af levende stene,
som, under kors, med ærlig hu
troen og dåben forene.
Var vi på jord ej mer end to,
bygge dog ville han og bo
hos os i hele sin vælde.

Samles vi kan da med vor drot
selv i den laveste hytte,
finde med Peder: der er godt,
tog ej al verden i bytte.
Kirken og vi, som ærlig tro,
altid er et så vel som to, -
et med vor drot og hinanden!

Husene dog med kirke-navn,
bygte til Frelserens ære,
hvor han de små tog tit i favn,
er os som hjemmet så kære.
Dejlige ting i dem er sagt,
sluttet har der med os sin pagt
han, som os Himmerig skænker.

Fonten os minder om vor dåb,
altret om nadverens glæde,
hvor skulle før i tro og håb
Herren vi finde til stede,
end hvor det for os prentet står:
Herren i dag er som i går,
så er og troen og dåben.

Give da Gud, at hvor vi bo,
altid, når klokkerne ringe,
folket forsamles i Jesu tro
dér, hvor det plejed at klinge:
Verden vel ej, men I mig ser,
alt hvad jeg siger, se, det sker,
fred være med eder alle!

Aldrig dog glemmes mer i Nord
kirken af levende stene,
dem, som i kraften af Guds ord
troen og dåben forene!
Selv bygger Ånden kirke bedst,
trænger så lidt til drot som præst,
ordet kun helliger huset!


En jazzversion av koralen:

N F S Grundtvig:


L M Lindeman:

55 Vi lovar dig, o store Gud




*1. Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord,
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*2. Din kyrka glädes i ditt skygd,
hon på ett hälleberg är byggd.
Till domens stund
hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*3. Allt folk skall samlas i dess famn
och böja knä i Jesu namn
och lova Gud
med kristna tungors ljud.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*4. Allt folk omkring din tron en gång
skall sjunga segerns höga sång,
där kerubim

besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.


Text: Johan Olof Wallin 1811 (32 år)
Musik: Melodi till Sanctus-trop 1300-talet / 1529, 

Alt. koral från Malung, upptecknad efter jordbrukaren och kyrkvärden Lars Lindberg, Östra Fors, Malung (1891-1981) av Backa Erik Eriksson 1946.

I företalet till Psalmer 1811 skriver Wallin att han vid "mognare erfarenhet" ogillar "en stor del" av sina tidigare psalmer, men han hoppas kunna "göra dem bättre, då tid och omständigheter sådant medgiva." Den mest sjungna av Wallins psalmer från detta år (1811) är ovanstående psalm, som egentligen var avsedd att ersätta Dig vare lov och pris, o Krist - men även den psalmen har blivit kvar, ända in i 1986 års psalmbok! Så nu har vi två psalmer på samma ståtliga melodi och med ungefär samma "refräng", om man nu kan kalla det 3-faldiga Helig något så vanvördigt.

Även denna psalm skulle egentligen kunna stå under rubriken Lovsång och tillbedjan - den är ju precis som sin föregångare en av våra ståtligaste lovpsalmer. Men genom att stroferna 2 och 3 så pass tydligt talar om kyrkan är även den aktuella rubriksättningen fullt förståelig.

Man kan dock fundera vad som menas med "allt folk" i stroferna 3 och 4, om det betyder "en skara av alla folk" som Uppenbarelseboken talar om, eller om det är något slags kombination av universalism/imperialism som kommer till uttryck. Förmodligen det förra, men en viss oklarhet består. (Att "skall" i v. 3 uttrycker en målsättning i enlighet med missionsbefallningens "Gå ut och gör alla folk till lärjungar" är ju också möjligt). För en något förkortad version av psalmen, där uttrycket "allt folk" har bytts ut mot "ditt folk", se Stora Nätpsalmboken.


J O Wallin:

57 Sin enda grund har kyrkan



 

1. Sin enda grund har kyrkan
i Kristus, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad,
den nya skapelsen...



Text: Olov Hartman 1981 (75 år) efter Samuel John Stone 1866 (27 år), "The Church´s one foundation".
Musik: Samuel Sebastian Wesley 1864 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Samuel Sebastian Wesley, som personligen kunde vara ganska bitsk och av en präst i Exeter t.o.m. kallades "the most to be avoided man I ever met with", har tonsatt denna den kristna enhetens höga visa (om man nu inte räknar 1 Korintierbrevet 12-13 förstås). Och bra blev det gjort. Psalmen är betydligt mer lättsjungen nu än 1937, vilket beror både på den välformade texten - den som Hartman bearbetat så fint - och Wesleys mjuka melodi.

Precis som Ignaz Franz och Martin Luther hade Stone ett klart pedagogiskt syfte med sina psalmer. Och på 1860-talet skrev han ett antal psalmer över olika delar av trosbekännelsen, till tjänst åt sin församling, psalmer av vilka det i huvudsak är ovanstående text om kyrkan som bevarats och gjort sin författare känd.

S J Stone:
File:Samuel John Stone.jpg

S S Wesley:

59 Med Gud och hans vänskap


Den längre versionen (nummer 720 i Verbums psalmbokstillägg):




1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar
vi möter med tröst
oss följer ju Herden,
oss följer ju Herden,
oss följer ju Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
men före går Herren,
men före går Herren,
men före går Herren
med segerns banér.

*3. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
Lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!


Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år)
Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38år) - även kallad "Hela Mellan-Sveriges Väckelsemarseljäs".  

Denna psalm trycktes första gången i tidningen Pietisten nr 1 1851, och framträder alltså närmast som en nyårspsalm ("de osedda dagar vi möter med tröst"). Den inleds med en allusion på "de 4 B-na": Bönen, Bibeln, Brödragemenskapen och Brödsbrytelsen, jfr Apostlagärningarna 2:42: "Och dessa höll fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna."

I följande verser alluderas på Israels barns uttåg ur Egypten och den följande ökenvandringen. Jfr den likaledes förkortade versionen i Stora Nätpsalmboken, som liknar ovanstående version förutom att strofen om molnstoden och klippan ("som var Kristus" enligt Paulus i 1 Kor. 10:4) också finns med.

Västerås-lektorn Emil Liedgren kallade psalmen (Svenska Morgonbladet den 7 maj 1934) för "hela Mellan-Sveriges väckelsemarseljäs." Det är naturligtvis i mångt och mycket den frejdiga Ahnfelt-melodins förtjänst att Rosenius-psalmen slog igenom så till den milda grad. (Otroligt nog lanserades dock en nykomponerad alternativmelodi i 1939 års koralbok - i moll dessutom!).

Särskilt mycket har Med Gud och hans vänskap naturligtvis betytt inom den direkt "rosenianska" väckelsen, främst EFS och BV/ELM. Den har t.ex. fram till helt nyligen sjungits - i sin längre version - vid alla EFS-konferenser. Men som andra Youtube-klippet överst visar, används den numera i de mest skilda, t.o.m. uttalat högkyrkliga, sammanhang!

C O Rosenius:




O Ahnfelt:

60 En Fader oss förenar




1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.


Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år) "Igennem nat og traengsel", Edvard Evers 1902 (49 år).
Musik: 1400-talet Hans Kugelmann 1540 (45 år), alt. Ludvig Mathias Lindeman (v. 1 får då avslutas:  "ett liv i Jesus Krist" och v 2: "i Herrens paradis").


Denna vackra psalm av Sorö-lektorn Ingemann verkar otroligt nog inte finnas med i den senaste danska psalmboken (2002). [Fel: den finns om än med annan melodi och på annat versmått och börjar Igennem nat og traengsel, anm. 11/4 2016]. Men här i Sverige har den haft en stark ställning under 1900-talet och gärna sjungits som avslutningspsalm.

Psalmens första strof utgår ifrån Efesierbrevet 4:3-6, där Paulus skriver: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."

Med tanke på andra strofen kunde psalmen mycket väl ha placerats under rubriken "Pilgrimsvandringen", precis som författarens mest kända psalm Härlig är jorden.

B S Ingemann: 

61 Lågorna är många


 


OBS! v. 2 fr o m 1986: "Grenarna är många, trädet är ett" (inte "stammen är en"), se nedan:
 

Text: Anders Frostenson 1972 (66 år), 1986
Musik: Olle Widestrand 1974 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Tillsammans med Guds kärlek är som stranden och som gräset är detta författarens internationellt mest kända psalm. Bara O store Gud och kanske någon sång av Lina Sandell (Day by day?) eller Per Harling (Du är helig, du är hel) har, bland svenska psalmer, nått större eller jämförbar spridning.

På samma sätt är melodin Olle Widestrands mest kända - och då var han ändå på melodiernas område vad Frostensons är på texternas: en lika kreativ som produktiv konstnär med sinne för även de yngstas förutsättningar och behov.

Texten utgår i stor utsträckning (stroferna 3-5) från Paulus´ ord i 1 Korintierbrevet kap. 12:4-5 och 12-27. Inledningsraderna är enligt Frostenson själv direkt hämtade från Kyrkornas Världsråd i Genéve, i vars entréhall man kan läsa LAMPADES SUNT MULTAE, UNA EST LUX (Rune Pär Olofsson: ...och ett oändligt hem, s. 185, Skeab 1981). Den latinska sentensen alluderar i sin tur på Jesusorden "Ni är världens ljus"(Matt. 5:14) och "Jag är världens ljus" (Joh. 8:12).

Andra strofen hänsyftar på Jesusorden om vinstocken och grenarna i Johannesevangeliet kap. 15. Frostenson skrev faktiskt från början "grenarna är många, stammen är en" (som det också sjungs i de översta klippen här ovan), men fick kritik för att Kristus då inte verkade omfatta även grenarna (som i gamla översättningens ord: "jag är vinträdet, ni är grenarna"). Sedan kom (1981) den nya översättningen, och huruvida "vinstocken" rent språkligt omfattar även sina grenar vet jag faktiskt inte. Några kanske tyckte och fortfarande tycker att kritiken var petig i överkant, men Frostenson ändrade i varje fall till slut andra strofens "stammen är en" till "trädet är ett" (inte "stocken är en").

Hursomhelst hör psalmen som sagt till Frostensons mest sjungna psalmer, även om den s.k. verkshöjden kanske inte är så stor vad just Frostenson anbelangar. På sätt och vis är ju det mesta av texten Jesus´ och Paulus´ och den kunde närapå ha stått under avdelningen "Bibelvisor" i slutet av psalmboken. En stor del av psalmens framgång måste f.ö. tillskrivas Olle Widestrands kongeniala och dynamiska melodi (som han länge haft i sin telefonsvarare som ett slags personlig "signaturmelodi").

62 Än finns det en värld



1. Än finns det en värld.
Den lever trots makter av död och fördärv,
ty Ordet blev motsagt, Guds skapelseord,
och redan satt yxan i livsträdets rot...



Text: Olov Hartman 1980 (74 år)
Musik: Gustaf Aulén 1937 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Detta är en av Olov Hartmans sista psalmer - han dog ett par år senare - och även en av hans längsta. Ett slags andligt testamente skulle man kunna kalla den, en sammanfattning av hans teologi, med många bibelallusioner och samtidigt många pregnanta, originella formuleringar. Som ju synes redan av det korta textexemplet ovan (versen fortsätter: "men räddningen sändes oss ovanifrån: Guds enfödde Son").

Melodin är lånad från Grundtvig-psalmen "O liv, som blev tänt" (i dess svenska version, alltså).

O Hartman (till vänster):












G Aulen (till höger):
Gustaf Aulén.jpg

370 Tack, o Gud, att i din kyrka

Järvsö kyrka




1. Tack, o Gud, att i din kyrka,
våra fäders tempelgård,
du beskär oss ljus och styrka
och din trogna herdevård.
Än i helgedomens famn
samlar Jesu Kristi namn
en gemenskap omkring ordet,
dopets bad och nattvardsbordet.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud.
Psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än otrons vågor svalla
genom söndringslysten tid.
Ty i Jesu Kristi tro
får var själ som trår till ro
och mot tvivel söker fäste
hägn likt svalan i sitt näste.

4. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda undfås där.
Där vi röna huru bön
striden hoppfull gör och skön,
där vi vapenrustning finna
för att världen övervinna.

5. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandre tills vi nå
templet där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi stå.
Led oss, lyft oss, herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.


Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), jfr de bearbetade versionerna i finlandssvenska psalmboken nr 182 resp. Stora Nätpsalmboken nr 157.
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)


En psalm i ungkyrkorörelsens anda, tryckt i den då rätt nystartade kyrkliga kulturtidskriften Vår lösen nr 6 1910 och senare samma år i författarens diktsamling Lyra och psaltare. Den passar mindre bra att sjunga i en nybyggd kyrka eller i ett bönhus, och uttrycket "våra fäders tempelgård" anses väl nuförtiden lite väl patriarkalt. Men den har givit ett gott uttryck åt de känslor som bemäktigar sej många som samlas i hembygdens gamla ärevördiga kyrka, särskilt i de fall då man verkligen kunnat säga att "psalmen sig mäktigt svingar".

Psalmen har klandrats för att den använder det sekundära kyrkobegrepp som handlar om själva kyrkobyggnaden ("din kyrka"="våra fäders tempelgård") och dess detaljer som "korskrönt tinne" och "klockans helga maningsljud". Samtidigt är det väl just denna konkretion som gjort att den ganska ofta sjungits, inte bara vid "kyrkmässor" och särskilda minnesdagar. Den uttrycker en rättfram glädje över gudstjänstfirandet och är som sådan användbar vid nästan vilken söndag som helst. Åtminstone, som sagt, i äldre ärevördiga gudstjänstlokaler.

Natan Söderberg:


Johann Schop:

369 Med pelarstoder tolv



 


1. Med pelarstoder tolv
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är
dess grundval och dess styrka...


Text: Edvard Evers 1899(46 år), 1914 (61 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr Stora Nätpsalmbokens version som är något närmare originalet.
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)


Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela den bearbetade texten publiceras här än, men så här löd texten i 1937 års psalmbok:

1. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka, 
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka. 
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år, 
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står. 

2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder; 
med honom livets eld från själ till själ sig breder. 
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst. 
Av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst. 

3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas 
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas. 
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår, 
då spännas nya valv, och Herren ära får. 

4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar 
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar, 
så för envar som tror och på Guds vägar går, 
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står. 

5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar 
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar. 
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord, 
där vigas vi till ro i våra fäders jord. 

6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden. 
Snart genomkämpad är för varje släkte striden. 
All jordens glans förgår, all makt slås ned i grund: 
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund. 

Redan på 1800-talet, i sina "Psalmer för Kyrkoårets Sön- och Helgedagar" (1899) hade Edvard Evers för Pingstdagen skrivit en psalm med samma versmått och med samma anslag ("Med pelarstoder tolv"). De tolv pelarstoderna syftar nog på de tolv apostlarna (som i enlighet med nytestamentligt språkbruk traditionellt setts som i eminent mening "pelare i Guds församling") och deras undervisning. 

Det var dock inte förrän i 1914 års psalmboksförslag psalmen fick nuvarande lydelse. Och under tiden hade ungkyrkorörelsen, inom vilken psalmens kyrkotanke var central, vuxit fram på bred front. Psalmen sjöngs med glädje och entusiasm till den kända Crügermelodin - tillsammans med Fädernas kyrka och andra psalmer av liknande slag.

För 1986 års psalmbok utfördes en varsam bearbetning av Britt G Hallqvist.

Evers:
Bildresultat för Edvard Evers bilder

Crüger:
File:Praxis-Pietatis-Melica.jpg