32 O gläd dig, Guds församling, nu

1. O gläd dig, Guds församling, nu,
kom, låt oss med varandra
av allt vårt hjärta tacka Gud
och sjunga allesamman...

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri 1536 (43 år), Anders Frostenson 1977 (71 år), 1986 (80 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 113 "Nu bör väl alla glädja sej"

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här, men en äldre version av samma psalm finns som nummer 345 i Svenska psalmboken: Var man må nu väl glädja sig]

Denna psalm är Luthers första riktiga psalm. Den trycktes första gången tillsammans med en psalm av Paul Speratus. Den är i jag-form och ö.h.t. mycket personligt skriven, ett slags andlig självbiografi och en sammanfattning av hur Luther uppfattade evangeliet. 

Oscar Lövgren skriver: "Med otrolig hastighet spreds psalmen över hela Tyskland och bidrog i ej ringa mån till evangelii segertåg. Psalmen och dess framgång förbittrade katolikerna. De kallade den 'en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm'." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964). Men 1986 kom psalmen här i Sverige med i den ekumeniska psalmboksdelen, och därigenom även i de romerska katolikernas psalmbok Cecilia!

Apropå jag-formen: det är ju inte bara Luther själv som är psalmens "jag" utan i flera strofer Gud Fader själv och Kristus: ""Nu vill jag mig förbarma". "Jag är din och du är min" - ja, i de fyra sista stroferna är det endast Kristus som talar!

Originalet har tio verser, den tidigare svenska översättningen åtta och Frostensons nio. I båda de svenska versionerna har Luthers beskrivning av sin förtvivlade situation ("den fria viljan hatade Guds domsrätt") skurits ner (två strofer har arbetats samman till en).

Martin Luther i 50-årsåldern (Lucas Cranach d.ä. 1533):

35 Din spira, Jesus, sträckes ut

Koralvariant i tretakt:  


1. Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.

2. Det barn som föds till dig man bär.
Till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år
din tröst allena gäller.

3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb. 1986

Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år), jfr 1697 års koralbok nr 219

Psalmen om Kristi kungarike blev först publicerad i Prof-Psalmer från 1812 (publicerad tillsammans med Johan Olof Wallin) och därefter intagen i 1819 års psalmbok. Den är enligt uppgift av de endast tio svenska psalmer som redan före 1986 års psalmbok fanns med i samtliga svenska kristna samfunds psalmböcker (John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990).

Andra strofen - som ofta citerats - slutade ursprungligen: "Där oskuld trycks, där dygd blir hädd, / i sorgens hus, på plågans bädd / din tröst allena gäller." Men de flesta tyckte nog att psalmkommitténs bearbetning av strofen gjorde den redan folkkära texten ännu bättre.

F M Franzén:

50 Kom, Skaparande, Herre god

1. Kom, Skaparande, Herre god!
Besök vårt hjärta, giv oss mod...

Text: Hrabanus Maurus 809 (33 år) "Veni creator spiritus", Martin Luther 1524 (41 år), Olavus Petri 1536 (43 år), Anders Frostenson 1978, 1986

[För en alternativ version närmare den tidigare svenska, se Kom, helge Ande, Herre god]

Musik: Kempten ca 1000/ Erfurt 1524. (Jfr Haeffners koralbok 1820 nr 396 samt J. S. Bachs koralförspel, BWV 631)

Tidigare tillskrevs denna hymn såväl Ambrosius av Milano som Gregorius den store, men den var inte känd före 800-talet och författaren anses nu med stor säkerhet vara identifierad. Hrabanus Maurus var en av de första tyska diktare som skrev latinska kyrkosånger, så även denna var ursprungligen skriven på latin. "Veni creator spiritus" betyder just "Kom Skaparande", så redan på titelraden förde Frostenson psalmen närmare sitt ursprung. Så även i den övriga psalmen, en färgstark bönepsalm och lovpsalm till den helige Ande, framför allt använd och sjungen i pingsttider.

I Sverige har vi i hundratals år sjungit psalmen på en melodi från 1500-talet. Överallt annars har man sjungit psalmen på den melodi som nu anges även i vår psalmbok. I ärlighetens namn höll psalmen på att "dö" i vårt land, men förhoppningsvis ska den nu sjungas i över 1000 år till.

Porträtt som sägs föreställa Hrabanus Maurus

51 Kom, helge Ande, Herre Gud

1. Kom, helge Ande, Herre Gud.
Giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn.
O, kom i våra hjärtan in...

Text: v. 1 ca 1480, efter antifonen Veni Sancte Spiritus, reple (sv. "O du helge Ande, kom till oss in")

v. 2-3 Martin Luther 1524 (41 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: ca 1480 / Erfurt 1524

(Hör J. S. Bachs lek med koralen - BWV 652)

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än. En alternativ bearbetning finns i Stora Nätpsalmboken]

Denna psalm bygger på den medeltida antifonen Veni Sancte Spitirus (1986 års psalmbok nr 361), som redan omkring 1480 omdiktats ungefär i enlighet med första strofen ovan. Martin Luther byggde vidare på denna i sin år 1524 utgivna Enchiridion.

Psalmen har en kraftfull och glad, kanske man skulle säga kämpaglad, ton - och är däri inte helt olik Luthers mest berömda psalm Vår Gud är oss en väldig borg. Skillnaden är att detta inte bara är en bekännelse utan också en bön, en "pingstbön" om Andens kraft och eld. Den passar dock bra att sjunga året om, inte bara vid pingst, eftersom den i motsats till många pingst- och påskanknutna psalmer saknar påtagliga referenser till skeendet i naturen.

Första översättningen till svenska finns i Then Swenska Psalmeboken 1567 (jfr nedanstående text ur 1695 års psalmbok), men Johan Olof Wallins version från Förslag till Svensk Psalmbok 1816 är ganska självständig från denna.

Inför 1986 års psalmbok gjorde Britt G Hallvist ovanstående bearbetning av Wallins version (bl.a. byttes "manligt strida" ut mot "modigt strida"), medan Anders Frostenson gjorde en självständig nyöversättning av Luthers original. Psalmbokskommittén ville ta in båda versionerna, den senare i Svenska kyrkans egna "samfundsdel" av psalmboken. (En annan Luther-psalm, "Nun freut euch", finns ju i två versioner i varsin psalmboksdel: Var man må nu väl glädja sig och O gläd dig, Guds församling, nu). Men till slut blev det inte så; Wallin/Hallqvists version fick räcka.

Melodin har påträffats i en handskrift från 1400-talet och Luther tryckte den 1524 ihop med den tyska texten i Enchiridion och Johann Walthers Chorgesangbuch. Den svenska versionen - och delvis även strofformen - är något förenklad (jfr orgelinterpretationerna ovan).

Psalmtexten i 1695 års psalmbok (nr 181) lyder som följer:

Kom, Helge Ande, Herre Gud!
Uppfyll med dina nåde god
de christtrognas hjerta, håg och sinn´;
din brinnande kärlek upptänd i dem.
O Herre! genom ditt ljuses sken
hafwer du församlat till trona igen
folk utaf allahanda tungomål.
Thy prise wi dig och sjunge så:
Halleluja! Halleluja!

Du helga ljus, nådenes port!
Upplys oss alla med lifsens ord.
Lär oss nu rätteligen känna Gud,
och kalla honom Fader af hjerta och hug.
O Herre! förtag all falsk lärdom:
med dine nåd du till oss kom;
hjelp oss att tro på Jesum Christ,
och söka när honom all wår tröst.
Halleluja! Halleluja!

Du helga eld, hugnelig´ tröst!
Låt brinna i wårt hjerta och bröst
Guds kärlek, till att hålla hans bud.
Hjelp draga wårt kors med tålamod.
O Herre! oss med kraft bered,
och styrk wår´ hjertans blödighet,
att wi här manneliga strida må,
och så genom döden till lifwet gå.
Halleluja! Halleluja!

Jämför med Luthers tyska text:

Komm, Heiliger Geist, Herre Gott,
erfüll mit deiner Gnaden Gut
deiner Gläubigen Herz, Mut und Sinn,
dein' brünstig Lieb' entzünd' in ihn'n!
O Herr, durch deines Lichtes Glast
zu dem Glauben versammelt hast
das Volk aus aller Welt Zungen;
das sei dir, Herr, zu Lob gesungen!
Halleluja! Halleluja!

Du heiliges Licht, edler Hort,
laß uns leuchten des Lebens Wort
und lehr uns Gott recht erkennen,
von Herzen Vater ihn nennen!
O Herr, behüt vor fremder Lehr',
daß wir nicht Meister suchen mehr
denn Jesum mit rechtem Glauben
und ihm aus ganzer Macht vertrauen!
Halleluja! Halleluja!

Du heilige Brunst, süßer Trost,
nun hilf uns fröhlich und getrost
in dein'm Dienst beständig bleiben,
die Trübsal uns nicht abtreiben!
O Herr, durch dein' Kraft uns bereit
und stärk des Fleisches Blödigkeit,
daß wir hier ritterlich ringen,
durch Tod und Leben zu dir dringen!
Halleluja! Halleluja!

M Luther:

106 Jerusalem, höj upp din röst

Alt. koralvariant:



1. Jerusalem, höj upp din röst
och dotter Sion, fatta tröst.
Din konung kommer, och hans hand
skall råda över alla land.

2. En sanningens och nådens tolk
till världens konungar och folk,
han kommer, frid hans hälsning är
och kärleken hans spira bär.

3. Ett salighetens sändebud
till jordens barn från jordens Gud,
han kommer, hoppet föregår,
och glädjen följer i hans spår.

*4. All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets
och mänskan bättrad och tillfreds.

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb.

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

Detta är en av de wallinpsalmer som så gott som oförändrade tagits in i tre psalmböcker på raken. "Jerusalem, häv upp din röst" har 1986 blivit "Jerusalem, höj upp din röst." Annars ingen ändring. Däremot förkortade Wallin den själv ganska rejält - från åtta till fyra strofer - innan han tog in den i 1819 års psalmbok. Denna åtgärd har, tillsammans med Luthers glada julmelodi, definitivt bidragit till att den blivit så pass sjungen som den blivit, ofta som adventsgudstjänstens gradualpsalm (då står man ju redan när evangeliet ska läsas!) eller som eldande avslutningspsalm strax före postludiet.

Psalmens inledning bygger på Sakarja 9:9: "Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem: Se, din Konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han."

Johan Olof Wallin:

Martin Luther:

112 Världens Frälsare kom här

1. Världens Frälsare kom här.

Rena jungfrun moder är,

ty en börd så underlig,

Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,

av Guds Ande är det skett.

Ordet, utav Fadern fött,

har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är

den all världens synder bär.

Han, i oskuld född och död,

frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred

kommit har till jorden ned,

ty han är båd Gud och man,

som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var

och till Fadern han uppfar,

sitter på Guds högra hand,

råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,

döden har han nederlagt,

nederlagt i väldig strid

mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!

Bäre jorden frid och fröjd,

och hans vilja med hans ord

kring all världen blive spord.

Text: Aurelius Ambrosius 300-talet ("Veni Redemptor Gentium"), Martin Luther 1524 (41 år) "Nun komm, der heiden Heiland", Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524

Hör J S Bach leka med koralen (BWV 659) 

Detta är en av de tolv psalmer man med säkerhet vet är skrivna av biskop Ambrosius (som tillskrivs många fler). Den betraktas som julpsalm, men behandlar även Jesu uppståndelse och himmelsfärd.

Ambrosius ansåg (i likhet med Martin Luther och William Booth men i motsats till Gregorius den store) att även "världsliga" melodier kunde duga bra till kyrkliga hymner. Men en del melodier lär han ändå ha komponerat själv, och ursprungsmelodin till denna text kan mycket väl vara av honom. Nuförtiden tycker vi nog att alla melodier från medeltiden klingar ungefär lika "fromt".

Inte tillhör den precis de mest sjungna julsångerna i vårt land, men den har ändå en grundmurad ställning som den äldsta psalmen i vår psalmbok. Sedan 1986 har vi i och för sej ännu en psalm av Ambrosius, Tack Fader för den dag du gav, som kan vara minst lika gammal. Men den har fått en modernare översättning; här är det fortfarande wallinska psalmbokens ålderdomligt klingande version som gäller.

Ännu tidigare, i den karolinska psalmbokens första upplagor, såg psalmen ut enligt nedan (i nära anslutning till Olaus Petris 1530-talsversion). Som synes kommer originalets starka betoning av jungfrufödelsens realitet mera till uttryck här:

WErldenes Frälsare kom här;
Låt see at Jungfru moder är.
All werlden må thess vundra sigh/
En sådana börd höfdes tigh.

Af mans hielp är thet eij så skedt/
Gudh sielf hafwer sin nådh betedt.
Gudz Ord är här nu wordet kött:
Af Jungfru lifwe är thet födt.

Jungfrunes qwedh här fruchtsam war/
Men jungfrudomen blef doch qwar.
Gudz stora krafft lät sigh skina/
Werckandes i Temple sino.

Af Himmels throne kom här nidh
En starck kämpe och bar oss frijd:
Han är nu både Gudh och Man/
Then som oss allom hielpa kan.

Från Fadren han vthgången war;
Sann mandom han til Fadren bar.
Hans wälde går öfwer all land:
Han sitter på Gudz högra hand.

Så stoor som Fadrens/ är hans macht/
Döden hafwer han nederlagt.
Helwetis krafft gaf sigh ther widh/
At hennes Förste lades nidh.

Ähra och prijs ske Fadrenom:
Thesslikes också Sonenom:
Then Helga Anda ske också/
At ther är ingen ände på.

Mosaik föreställande Ambrosius från Ambrosius-basilikan i Milano:

117 När Jesusbarnet låg en gång

 
1. När Jesusbarnet låg en gång
på krubbans halm, vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus
den första julens stora ljus.

2. Nu tänder vi i granen snart
små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då
på barnet där i stallets vrå.

3. Han växte upp och blev en man,
så god och vis, så stark och sann
som ingen förr på jorden var
och ingen sedan varit har.

4. Och därför lyser än för oss
hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord
det lyser bättre för vår jord.

5. Välkommen hit i jul igen,
du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber.
Kom, lär oss likna dig alltmer.

Text: Jeanna Otherdahl 1909 (30 år), ngt bearb. 1986

Musik: Martin Luther 1539 (56 år), alt. Hugo A Bedinger (1876-1914)

[Texten återgiven med tillstånd av Vännernas samfund, som har copyright fram till 2035]

Denna julpsalm tillkom, precis som O du som ser, o du som vet, under det läsår som göteborgslärarinnan Oterdahl tagit tjänstledigt och vistades i Uppsala för att "leva studentliv utan att vara student". En kollega hade önskat en julpsalm för barn, och Oterdahl ställde upp.

Det lite ovanliga med psalmen är att författaren både anlägger barn- och julkrubbeperspektivet ("alla barnen tänker då / på barnet där i stallets strå)", och samtidigt så starkt betonar vår Frälsares vuxenblivande. Kanske ingen annan psalm i psalmboken så tydligt refererar till Lukasevangeliet 2:52 "Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor."

När hymnologen Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) tycker sej skönja påverkan från Luther-psalmen Från himlens höjd jag bringar bud, är det nog han själv som låter sej påverkas av den gemensamma melodin. Några särskilda likheter utöver själva jultemat och barnvänligheten kan jag nämligen inte se.

J Oterdahl:

M Luther:

120 Se natten flyr för dagens fröjd

1. Se, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
det bud till markens herdar bär
att född den gode Herden är.

2. I stillhet bland oss vandrar han...

Text: Samuel Johan Hedborn (?), Johan Olof Wallin 1813 (34 år) "Si, natten flyr", Anders Frostenson 1979 (73 år).

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än].

Det är lite oklart huruvida det är Wallin eller Hedborn som är den egentlige författaren till denna julpsalm. Så ni får titta på bägges porträtt här nedanför! I varje fall gjorde Wallin den slutliga överarbetningen för Prof-Psalmer 1813, som Frans Michael Franzén och Wallin utgav tillsammans. Frostensons bearbetning är ovanligt diskret (för att vara Frostenson!), just här med närmast Britt G Hallqvistsk ambition att bevara de wallinska helrimmen.

Förutom julevangeliet i Lukas 2 återklingar här även Luthers förklaring till andra trosartikeln: "Jag tror att Jesus Kristus ... förlossat, förvärvat och vunnit mej, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån dödens och djävulens våld, icke med guld eller silver, utan med sitt oskyldiga lidande och sin död..."

Psalmen är full av bibelallusioner. Fjärde strofen behandlar Jesus liknelse om senapskornet ("hans kyrka, i sitt frö så späd, / skall växa till ett skuggrikt träd"´) och sjätte strofen börjar med Jesus´ eget ord i Matteus 24:35: "Himmel och jord skall förgås, men mina ord skall aldrig förgås". Sjunde versen börjar likadant som Jesaja 60 ("Stå upp, var ljus").

Julottorna avslutades tidigare ofta med denna psalm, idag oftare med Dagen är kommen. Men frånsett första strofen passar psalmen faktiskt utmärkt väl året om (den talar ju t.o.m. om "sommarregnets ljuva fall" i vers 5) som allmän Kristus-psalm - det gäller bara att hitta igen den även då...

Samuel Johan Hedborn:

Johan Olof Wallin:

Martin Luther: 

126 Ett barn är fött på denna dag

1. Ett barn är fött på denna dag,

så var Guds välbehag.

Det föddes av en jungfru skär,

Guds Son det barnet är.

Här vilar du i ringhet klädd

på fattigdomens bädd.

Välkommen var, o Herre kär!

Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,

av pärlor prydd och klar,

så vore den dock alltför klen

till säng åt dig allen.

Dock vilar du i ringhet klädd

på fattigdomens bädd.

Välkommen var, o Herre kär!

Vår gäst du vorden är.

Text: Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817 (38 år)

Musik: Tysk (?) folkmelodi

(Det ska alltså i strof 2 - obs Jörgen Edman! - heta "till SÄNG åt dig allen" - men visst, världen är kanske alltför klen som lovSÅNG också).

Ovanstående text är egentligen nästan bara en hopfogning av några strofer ur föregående psalm (Från himlens höjd jag bringar bud), fast med texten i huvudsak enligt den wallinska versionen från 1817.

En kortversion av Luthers julpsalm, alltså, som nog blivit betydligt mer känd än långversionen. Särskilt i vårt land där den under 1900-talet kommit in i många skolsångböcker och barnkörböcker innan den slutligen (1986) togs in i psalmboken.

M Luther:

125 Från himlens höjd jag bringar bud

Alt. koralvariant:

1. Från himlens höjd jag bringar bud
till jordens folk från Herren Gud.
Jag ropar ut med frid och fröjd
ett glädjebud från himlens höjd.

2. Ett barn är fött på denna dag.
Så var Guds råd och välbehag.
Det föddes av en jungfru skär.
Guds egen son det barnet är.

3. Vår Herre Kristus är Guds Son...

Text ("Vom Himmel hoch"): Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, Johan Olof Wallin 1817 (38 år), Alf Henrikson 1982 (77 år)

Jfr alternativ övers. i Stora Nätpsalmboken: Från himlen kommer jag med bud

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs som ett slags julspel och hade från början rubriken: "Barnasång för julen om det lilla Jesusbarnet." Första delen av psalmen skulle sjungas av en person som föreställde ängel, och sedan säger herdarna (barnen) beslutsamt att de vill gå till Betlehem för att titta. Slutligen sjunger alla "Välkommen var" o.s.v.

Den första svenska översättningen (av Olaus Martini) behåller julspelsanslaget, men Wallins omarbetning 1817 gav psalmen en högtidligare "tempelkaraktär". Bönen i v. 13 om att Jesus ska göra sej en säng (ty. "Bettlein") i sångarens bröst ändrades exempelvis till "Gör dig ett tempel i mitt bröst." Den raden finns kvar än i dag, även om Alf Henrikson försökt återföra psalmen närmare originalet, t.ex. genom att första versen nu åter är en ängels replik.

Man kan se att Luther inspirerats av en gammal "kransvisa" från 1300-talet, som användes vid ringlekar och kranssmyckningar:

Ich komm aus fremden Landen her
und bring euch viel der neuen Mär,
der neuen Mär bring ich so viel,
mehr denn ich euch hier sagen will.

Och första gången Luthers julpsalm trycktes (1535 i Klugs sångbok) var det just med denna kransvisas melodi. Två år senare provades en annan, men i Val. Schumanns Geistliche Lieder 1539 trycks äntligen den melodi vi nu använder, som anses vara av Luther. Troligen är både text och melodi äldre än de årtal som anges i psalmboken, som alltså här avser tryckår.

Martin Luther: 

237 Vår Gud är oss en väldig borg

Alt. koralform:

1. Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi vilje bygga.
Mörkrets förste stiger ned,
hotande och vred,
han rustar sig förvisst
med våld och argan list.
Likväl vi oss ej frukte.

2. Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi stå, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är.
Han är den Herren Gud,
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.

3. Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor,
platt intet oss förfärar.
Världens förste är ju dömd,
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår,
ett ord kan honom fälla.

4. Guds ord och löfte skall bestå,
vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord, vi gå
till strids och glade äre,
äre alltid väl till mods,
fast vi våge gods
och ära, liv och allt;
ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behålle.

Text: Martin Luther 1528 (45 år) "Ein´ feste Burg ist unser Gott", fritt efter Koras söner (Psalt. 46), sv. övers. Olaus Petri (?) 1536, J O Wallin 1816.

För en lätt moderniserad textvariant, se Stora Nätpsalmboken nr 581. Jfr även SvPs 1986 nr 477. För en text i närmare anslutning till versionen före 1819, se 1986 års inlandssvenska psalmbok nr 154.

Musik: M Luther 1529, här i svensk utjämnad form. För studium av koralens originalform, se hans handskrift nedan (jfr SvPs nr 477 och finl.sv. psb 154):

Alt. koral från Gnarp, Hälsingland, är upptecknad efter "Velanes Anna" av Pelle Schnell omkring 1875. Här återgiven efter Folkliga koraler sammanställda av Anders Lindström och Gunnar Ternehag (Verbum 1985).

Denna psalm är något av den lutherska reformationens "Höga Visa" (kanske dock även Var man må nu väl glädja sig kan göra anspråk på den titeln). Reformatorn Martin Luther kom inte igång med sitt diktande förrän i 40-årsåldern (ungefär samtidigt med att den gamle augustinermunken bildade familj med en nunna!), men då slog hans produktion å andra sidan alla tidigare rekord. Ofta skapade han både text och musik till de sånger han skrev.

Man kan säga att Luther versifierade både kyrkoårets stora högtider och dogmatikens huvudstycken - hans psalmer är något av både "sångpostilla" och "sångkatekes". Just "Vår Gud är oss en väldig borg" hör dock inte hemma i någondera kategorin, utan till den under reformationstiden och senare mycket vanliga genren "omdiktningar av psaltarpsalmerna". Förebilden för denna psalm är Psaltaren 46 av "Koras söner", samma psalm som i 2003 års evangeliebok knöts till Annandag Jul och året därpå fick en kuslig aktualitet när tsunamikatastrofen i Sydostasien drabbade så många.

Det var också den psaltarpsalmen som president Barack Obama i USA läste på 10-årsdagen av 11-septemberattackerna:


En liknande funktion har psalmen fyllt (i Sverige då oftast i Luthers version) även i gångna kristider, företrädesvis krigstider (den sjöngs flitigt så sent som under Andra världskriget). Men de krigiska referenserna och de lätt eller grovt nationalistiska sammanhang psalmen sjungits i har så småningom gjort psalmen alltmer osjungen (utom i medvetet "lutherska" kretsar). Att psalmen 1986 kom med i den ekumeniska psalmboksdelen, så att t.o.m. romersk-katolska församlingar förväntades sjunga den, har inte hjälpt. Till den minskade frekvensen bidrar troligen också det föråldrade språket, som i det här fallet inte förknippas med myspys i julottor o. dyl. (vilket brukar ursäkta mycket). Det är faktiskt svårt att förstå varför man 1986 inte tog chansen att med små medel fräscha upp reformationens kardinalpsalm - Olov Hartman gjorde visserligen en fri nyöversättning/omdiktning att brukas på (jo!) Annandag Jul, men den uppfattas nog mer som en Hartman-psalm än en Luther-dito (se SvPs nr 477: "Vårt fäste i all nöd är Gud").

Eftersom melodierna från kung Davids tid gått förlorade, och de verstekniska idealen förändrats sedan dess, har den kristna kyrkan i alla tider skapat egna lösningar för att kunna sjunga "Bibelns egen psalmbok". Det vanliga var länge tidegärdens lite entoniga "sjungläsning", men under 1500- och 1600-talet blev det mycket vanligt att helt arbeta om psaltarpsalmerna i enlighet med tidens rim och meter - ofta, som här i Luthers psalm, också med ett ganska fritt förhållningssätt till ursprungstextens sakframställning, som i nytestamentlig anda frimodigt tolkades "kristologiskt" (alltså som syftande på Jesus som Kristus, den väntade Messias).

Även en återklang från Uppenbarelseboken 12:9-12 kan märkas, åtminstone i den svenska översättningen; särskilt i rader som "Mörkrets furste stiger ned / hotande och vred". Överhuvudtaget har naturens uppror och hedningarnas larm i korasönernas psaltarpsalm blivit till onda andars spel i Luthers psalm - huruvida det ska betraktas som mer "förandligat" eller som mer "primitivt" beror nog på bedömarens egen livssyn och världsbild.

Oscar Lövgren skriver: "Författaren har lagt in hela reformationens kampsituation just vid tidpunkten för psalmens tillkomst. Ein feste Burg ist unser Gott trycktes så vitt man nu vet för första gången 1529 i Geistliche Lieder. Av allt att döma tillkom den dock ett par år tidigare. Två omständigheter tycks ha utlöst den. Luther var under senare delen av 1520-talet sysselsatt med att översätta Psaltaren till tyska. Vidare berördes han mycket starkt av meddelandet om att en av hans anhängare i Österrike, den fromme Leonard Kaiser, bränts på bål den 15.8.1527. Och Luther var beredd på att det kunde gå likadant med honom. Han skrev också i ett brev 1.11: 'Det pågår i världen en skräckfylld kamp, och den är ytterst hård. Men Kristus söker leda oss till rätta. Den enda tröst vi har att ställa upp mot djävulens raseri är detta, att vi har Guds ord, vilket uppehåller trogna själar, också när livet förloras. Därför anbefaller vi åt bröderna och dig själv, att ni må bedja för oss, så att vi tappert fördrar Guds hand och övervinner satans makt och list, vare sig det skall ske genom död eller liv. [---] Här måste man särskilt komma ihåg att Luther gifte sig med sin Käthe 1525 och var 1527 relativt nygift samt hade en liten son." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 403f).

Redan 1536 trycktes psalmen på svenska i Swenske songer eller wijsor. Ganska oförändrad togs den sedan in i 1695 års psalmbok, medan Johan Olof Wallin gjorde en nyöversättning för 1819 års psalmbok, där han förhöll sej ganska fri även mot metern och melodin. Och det är alltså Wallins version som fortfarande står i psalmboken. I Finland används däremot en version som nära ansluter sej till den äldre svenska versionen före 1819.

Melodin är Luthers egen, med eller utan upptagande av tyska folkvisemotiv (sådant inflytande kan man ju alltid tycka sej spåra).

M Luther:

336 Gud trefaldig, stå oss bi

*Gud trefaldig, stå oss bi
och låt oss ej fördärvas.
Gör vår själ från synden fri.
Låt himlen av oss ärvas.
Styrk oss, att vi med din kraft...

Text: 1400-talet, Martin Luther 1524 (41 år) "Gott der Vater wohn uns bei", övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Lars Lindman 1980 (69 år).
För en alternativ textversion, se Stora Nätpsalmboken nr 51. 

Musik: Medeltida processionssång/Wittenberg 1524, jfr 1697 års koralbok nr 189, jfr även J S Bachs version (BWV 748)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

Detta är en klassisk Luther-psalm utifrån medeltida förebilder, bl.a. följande mariabön som återfinns i en skolordning från 1480:

Sankta Maria, steh uns bei,
so wir sollen sterben.
Mach uns aller Sünden frei
und lass uns nicht verderben.
Vor dem Teufel uns bewahr,
reine Maid Maria,
hilf uns an der Engel Schar,
so singen wir Halleluja.
Alla Propheten, die stehn uns bei u.s.w. 
(återgiven efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 399)

Luthers version, som bestod av tre liklydande strofer, där dock personerna i treenigheten apostroferades i tur och ordning ("Gott der Vater", "Jesus Christus", "Helig Geist"), trycktes tillsammans med melodin 1524 i Johann Walters Chorgesangbuch. En svensk översättning, "Herre Gudh Fader stat oss bij!", trycktes 43 år senare i "Then Swenska Psalmeboken" (1567) och infördes även i 1695 års psalmbok.

För 1816 års psalmboksförslag bearbetade Johan Olof Wallin psalmen, men behöll då formen med en strof för varje gudomsperson ("Gud vår Fader statt oss bi", "Jesus Christus statt oss bi", "Helge Ande, statt oss bi"). Men när 1819 års psalmbok kom ut, hade han dragit samman psalmen till en enda vers med anslaget "Gud trefaldig, statt oss bi".

Psalmen rekommenderades och användes länge som stående inslag i konfirmationsgudstjänster - vilket jag själv varit med om så sent som på 1980-talet! Men trots att den bearbetades språkligt och togs med även i 1986 års psalmbok har dess användning drastiskt sjunkit, och jag vet inte om någon präst under 2000-talet ens kommit på idén att använda den vid någon konfirmation, eller för den delen någon annan gång. (Kommentera gärna saken nedan!).

M Luther:

345 Var man må nu väl glädja sig

Alt. koral:

1. Var man må nu väl glädja sig,
här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?

2. Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd, som rådde i min håg,
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud av sin barmhärtighet
sin ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Ändock jag var av synder full,
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar,
är han min broder vorden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.

6. För mig sitt liv, sitt dyra blod
han ville icke spara,
att för den dom mig förestod
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman,
uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.

7. Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände
och i mitt bröst Hugsvalaren,
den helge Ande, sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig
och i all sanning leda.

*8. Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Ho kan oss nu fördärva?

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri1536 (43 år), Olof Hansson Forssell 1816 (54 år). Se även Frostensons översättning O gläd dig, Guds församling, nu (Svps1986 nr 32 eller Stora Nätpsalmboken nr 113 Nu bör väl alla glädja sej

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

Denna psalm är Luthers första riktiga psalm. Den trycktes första gången tillsammans med en psalm av Paul Speratus. Den är i jag-form och ö.h.t. mycket personligt skriven, ett slags andlig självbiografi och en sammanfattning av hur Luther uppfattade evangeliet. Oscar Lövgren skriver: "Med otrolig hastighet spreds psalmen över hela Tyskland och bidrog i ej ringa mån till evangelii segertåg. Psalmen och dess framgång förbittrade katolikerna. De kallade den 'en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm."

Det där om jag-form förresten: det är ju inte bara Luther själv som är psalmens "jag" utan i flera strofer Gud Fader själv och Kristus: ""Nu vill jag mig förbarma". "Jag är din och du är min" - ja, i de fyra sista stroferna är det endast Kristus som talar!

Originalet har tio verser, den tidigare svenska översättningen åtta och Frostensons nio. I båda de svenska versionerna har Luthers beskrivning av sin förtvivlade situation ("den fria viljan hatade Guds domsrätt") skurits ner (två strofer har arbetats samman till en).

M Luther i 50-årsåldern (Lucas Cranach d.ä. 1533): 

362 O helge Ande, dig vi ber

1. O helge Ande, dig vi ber
att du oss tro och visshet ger
och hos oss förbliver
i svåra strider...

Text: v. 1 från 1100-talet, v. 2-4 Martin Luther 1524 (41 år) "Nun bitten wir den heiligen Geist", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år) "Nw bidie wi then helga and", bearb. Anders Frostenson 1983 (77 år)
För Wallins version från 1814-16, lätt bearbetad, se Stora Nätpsalmboken nr 137

Musik: Medeltida kyrklig sång / Wittenberg 1524

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av Frostensons text inte återges här]

Denna psalm är från början en s.k. pingstleis. Första versen är känd i en återgivning av folkpredikanten Berthold von Regensburg (d. 1272), men är troligen äldre än så. Melodin som tillsammans med den av Luther tilldiktade texten trycktes i Johann Walters Chorgesangbuch 1524 finns upptecknad redan 1420 och kan, även den, vara betydligt äldre. (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 400, Gummessons 1964).

Psalmen översattes till svenska, troligen av Olaus Petri, för Swenske songer 1536. För 1819 års psalmbok bearbetades översättningen betydligt av Johan Olof Wallin, och för 1986 års psalmbok gjorde Frostenson en ny version.

Texten är en innerlig bön till den helige Ande, men kanske inte längre sjungen främst vid pingst (om en alls sjungs längre). Dess högstämda allvar och "memento mori"-karaktär (i första och sista strofen) gör den dock till en för andaktslivet central psalm, som med fördel kan läsas och bedjas högt tillsammans, men som också är utomordentligt vacker som körsång.

Enligt Gösta Hagelin: Människoöden i psalmboken (1 saml, Lindblads 1943) var denna psalm fram t o m 1800-talet den mest använda psalmen vid avrättningar, åtminstone här i Sverige, varvid huvudet avhöggs under sista strofen. Ett stycke psalmhistoria, också detta.

Berthold von Regensburg:

Martin Luther: 

387 Jesus Kristus är vår hälsa

1. Jesus Kristus är vår hälsa,
som oss alla ville frälsa.
Med sin plåga och sin död
han oss har frälst ur dödens nöd.

2. För att vi hans död skall minnas...

Text: Latinsk sång 1300-talet "Jesus Christus nostra salus" (tillskriven Jan Hus, d. 1415), tysk version Martin Luther 1524 (41 år) "Jesus Christus unser Heiland", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år), bearb. Anders Frostenson 1979
Musik: 1400-talet, Erfurt 1524, jfr J S Bachs lek med koralen (BWV 665)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm från medeltiden har länge förknippats med martyren Jan Hus (åtminstone de två första stroferna), men ursprunget är omtvistat. I vilket fall som helst har Martin Luther tilldiktat och bearbetat den så mycket att den nog kan räknas som en rätt typisk Luther-psalm. Och Anders Frostenson såg förtjänstfullt till att återinföra versen om frukten av nattvardsfirandet, versen om hur andra ska få glädje av vad Jesus ger oss i nattvarden. Däremot har han dämpat eller beskurit de delar som talar om självprövning och varnar för en ovärdig nattvardsgång som ger död i stället för liv.

Under 1900-talet användes till psalmen julmelodin för SvPs1986 nr 431 (jfr Stora Nätpsalmboken nr 247!) med viss anpassning i övergången mellan tredje och fjärde versraden - men fr.o.m. 1986 är ordningen återställd och den gamla melodi som traditionellt tillhört psalmen (men utjämnades in absurdum av Haeffner) har återinförts i psalmboken.

Jan Hus (mindre pålitligt porträtt från 1500-talet):

Martin Luther:

400 Gud vare lovad, han som i sin godhet

1. Gud vare lovad, han som i sin godhet
mättar oss vid nattvardsbordet!
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet,
låt det komma oss till godo...

Text: Martin Luther 1524 (41 år) "Gott sei gelobet und gebenedeiet", Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Tysk medeltida / Wittenberg 1524

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte läggas ut här än]

En klassisk lutherpsalm som fanns med redan i Swenske Songer eller Wijsor 1536 (i övers. av Laurentius Petri) och Uppsalapsalmboken 1650. I 1697 års psalmbok behölls i stort sett samma version, "GUdh ware lofwad och högeliga prijsad". Men i 1819 års psalmbok blev den kraftigt bearbetad av Erik Gustaf Geijer, varvid stroferna sammanfördes parvis (alltså tre längre strofer istället för sex kortare, men samma längd totalt). I 1937 års psalmbok utmönstrades texten för första gången sedan reformationen, men 1986 kom den tillbaka, nu i en fräsch nyöversättning av Anders Frostenson och med melodin återförd till den rytmiska 1500-talsversion som utjämnats till oigenkännlighet i Haeffners koralbok 1820.

Genom Frostensons nyöversättning och melodins restaurering har vi fått en kärnfrisk, kraftfull nattvardspsalm med verklig lovsångskaraktär; en bönepsalm fylld av hopp och tro: "Hjälp att vår nattvard inte blir förgäves, / men förnyar våra hjärtan." Den är en psalm värd att upptäcka och sjunga på nytt och på nytt. Tills den sitter och kan sjungas "by heart".

Martin Luther:

431 Dig vare lov, o Jesus Krist

 


1. Dig vare lov, o Jesus Krist,
som mänska blev, dock utan brist.
I oskuld dig en jungfru bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!

2. En evig Faders ende Son...


Text: v. 1 tysk julleis 1300-talet, v. 2-7 Martin Luther 1524 (41 år) "Gelobet seist Du, Jesu Christ", sv. övers. 1567, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Sen medeltida/Wittenberg 1524 

[Av upphovsrättskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Så här skriver psalmforskaren Oscar Lövgren om denna psalm: "Julpsalm, grundad på den i 1695 års psalmboke förekommande Lofwad ware du, Jesu Christ. Enligt Liedgren [Emil Liedgren, skr. anm.] finns i Kungliga Biblioteket i Köpenhamn ett plattyskt 1300-talsmanuskript, i vilket förekommer [en] latinsk text, Grates nunc omnes reddamus, och inskjuten i denna en plattysk text, Louet sistu ihesu crist. På grundval av dessa texter har så Luther i Enchiridion 1524 skrivit sin Gelobet seist Du, Jesu Christ, vilken ligger till grund för den svenska text som 1567 trycktes i Then Swenska Psalmeboken.

I 1571 års svenska Kyrkoordning heter det: 'Jwledagh må man bruka den Sequentien Grates nunc omnes, med then Svenska Loffsongen, Loffuat ware tu Jesu Christ, emellan hwar vers.' Det är denna text som av Wallin omarbetades för 1816 års Förslag till Svensk Psalmbok och som ännu [1964, skr. anm.] finns kvar i SvPs. Här har det ursprungliga 'Kyrie eleison' utbytts mot 'Ära vare Gud!'

Mel. har man ibland velat tillskriva Luther. Mot detta har framhållits att det inte är troligt att en av Luther nykomponerad melodi skulle ha utträngt den gamla. Det anses därför mest troligt, att den härstammar från medeltiden, även om den kan påvisas först i Johann Walthers Chorgesangbuch 1524." (Lövgren, O: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 401).

För 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en relativt varsam bearbetning, som dock förändrade själva anslaget från "Lov vare dig" till "Dig vare lov" och därmed gjorde psalmen svårare att hitta. Den har också hamnat långt ifrån sin år 1571 självskrivna position vid julfirandet, men det händer ännu att nummer 431 syns på psalmnummertavlorna i vårt land. Dock knappast på själva juldagen.

Melodin är faktiskt trallvänlig. Prova!

Martin Luther: 

467 I dödens bojor Kristus låg

1. I dödens bojor Kristus låg,
av våra synder slagen.
Han uppstod. Vi i honom får
ett evigt liv hos Fadern...

Text: Martin Luther 1524 (41 år) "Christ lag in Todesbanden", Anders Frostenson 1983 (77 år)

- jfr alternativ, fullständigare översättning i Stora Nätpsalmboken nr 319.
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Musik: Wittenberg 1524 (jfr bladet ur Johann Walters Chorgesangbuch nedan).

 

Denna härliga Luther-psalm sjungs tyvärr nästan aldrig i Sverige. Känns melodin alltför moll-aktig för att uttrycka textens och påskens jubel? Eller vad beror det på?

I varje fall är både text och melodi hämtad från Johann Walters Chorgesangbuch 1524 (se ovan). Men bakom texten ligger den latinska påsksekvensen Victimae Paschali laudes av hovkaplanen Wipo vid Henrik III.s hov i Bamberg från omkring 1050, och även den tyska folkvisan eller leisen Christ ist erstanden (Luthers egen favoritpåskpsalm).

Den svenska översättningen av Luther-texten ("Christ låg i dödsens bandom") ingår i Then Swenska Psalmboken 1567 liksom i 1695 års psalmbok (nr 163). Men Wallin uteslöt den ur 1819 års psalmbok (som ersättning infördes Wallins psalm Sitt öga Jesus öppnat har med samma versmått och melodi). I Runebergs bearbetning togs den dock in i 1857 års Förslag till Swensk Psalmbok för Finland och sedan i 1883 års finlandssvenska psalmbok. I Edvard Evers´ rikssvenska psalmboksförslag 1902 var den ytterligare bearbetad, liksom av J A Eklund för 1919 års förslag. Efter en sista översyn 1936 kom psalmen i starkt förkortat skick in i 1937 års psalmbok efter nästan 120 års frånvaro (här i Sverige), och 1986 behöll den sin plats i psalmboken, nyöversatt men lika förkortad av Anders Frostenson.

Psalmen anknyter fint till det judiska påskfirandet och ätandet av påskalammet och det osyrade brödet. Men som sagt, den har inte gått in i det svenska påskfirandet, trots rejäl beskärning. Var den borta från den svenska psalmboken alltför länge, tro?

M Luther: